HIAUKalUuT VGhullTINa 1 BIÖUtIA HVC, VIA TJA deltaga, i det intetsägande pratet eller detjxz giftiga häcklandet. Vi önska och vänta godlua framgång af dr Sondens förslag och uppmanal fc på det lifligaste till dess snara sättande i verket. !d Vindrufs-pesten. (Efter Morning Chronicle.) 8 Ingenting är, då det betraktas från wvetea-D skaplig synpunkt, märkligare än begynnelsen, s forigåendet och aftagandei af epidemiska sjukdomar. Det är som om de tillryggalade ena bestämd cykel och derefier synas de ha ut-!v tömt sin kraft och dö bort. T Medeltidens gissel, spetälskan, är väl nä-st stan försvunnen; om svettsjukdomen finnes nu!O intet minne qvar, utom en ännu qvarstäeadelG, rubrik i den engelska bönboken; och ehurulk kopporna kämpa hårdt för sin tillvaro, skolale de dock snart nämnas bland ting som en gång oc ha funnits, och Tracasters berömda dikt lem-di nar tillräckliga bevis derom; att den pest han besjunger har förlorat mycket af sin onda art. k: Men deremot finnes nu lungsoten, som va:iö obekant för äldre generationer och som årli-:o gen bortrycker tio bland tusende, och kolerano: bar i Europa trädt i stället för pesten ochld svarta döden. Dessa sjukdomar skola utanlai tvifvel tillryggalägga sin bana på samma sätt!p och sedan lemna plats åt nya sjukdomar, som i öppna nya fält för läkarnes skarpsinnighet och som skola borrrycka en mängd offer bland kommande generationer. Så som det går med menniskan, så går det äfven med vexien. Också här talar garle Homerus gsannt: Såsom bladens slägte är, så är ock menniskan.. Vi ha år efter år upptecknat potatessjukans historia. Vi vilja blowti: i förbigående anmärka, att det kanske icke är allmänt bekant, att man i Gallicien med anledning deraf utetått en irländsk hungersnöds alla fasor. Den största delen af kyrkang i Compostella rikedomar skänktes, för att lindra nöden; menu de voro gom ex droppa i bafvet. Men då sjukdomen på vindrufvorna direkt berörer balfva Europas intressen, genom att beröfva hundra bland tusen det erda de ha att lefva af, skall den bli af långt mera olyckgsbringande resultat, och om man icks kan utfinna något medel att bota den, mäste den betraktas geåsora en af århundradets förförliga-;, ste landsplågor. st De som ha intresse för denua sak — ochig har icke hvar och en det, gom hyser någon m känsla för rmevskligt elände? — ha nu rikligt villfälle att undersöka sjukdomen äfven på de engelska drufvorna. En samling af dylikeli; exemplar-ligger framför osg, då vi skrifva detta, b utvald under oiika stadier af sjukdomen ochjå framställande det olika sätt, hvarpå den visar vig. Dessa kunns egentligen reduceras tilll. tvenne. M Det sätt, hvarpå sjudomen vanligast visarli sig, beskrifves sålunda: Den öfversta delen ai bladet höjer sig i kägelformigt bildade blå-Å sor, utan att sjelfva vextämnet i början undergår någon förändring. Det är det förstal; stadiet, som blott varar några få timmar. Efli terhand bildar sig en evamp innenför blåsan, ll hvilken i början har samma färg som sägspån af furu, men småningom blir den rödare och mörkare. Slutligen fyller åen hela biåsan, under det bladets yta förblir oförändrad, och deita är det andra stadiet. Under detlii tredje börja blåsorna flyta tillsammans, i all-la mänhet vid kanten af bladet; svampen blirlb brunröd, den yttre convexsa sidan af blågorna får ett kopparförgadt eller purpurrödt utseende q och bladets cellväf börjar vissna. Slutligenla är hela den inre delen betäckt med svamp,le ett rostaktigt ämne sätter gig utanpå, bladetir spricker och faller bort. 5 Det andra gättet, hvarpå sjukdomen uppea-l. barar sig, är visserligen icke så obehagligt att åse, men lika farligt för bladei. Det begynner med en brun eller purpurfärgad fläck på öfversta sidan af? bladet, Kanten böjer sig som om den vore bränd. Fiäckarna utbreder sig, genomtränga bladets väf; denna blir skör, remnar och det hbela faller i stycken. I begge händelser betäcker ofta en spindelväfssktig f: hinna nedre sidan af bladet. Då sjelfva druf-d van är så stor som en liten ärt har vanligen mjölstoff bildat sig derpå. Inflammationen utbreder sig med stor hastighet genom trådar, som utgå i strålar hvilka sätta sig fast, utan att genomtränga den öfversta binnan; den öfversta delen höjer sig, blir rund, mogoar och bortföres till en annan drufva. Det är intet under, att denna sjukdom väckt de största naturforskares och erfarnaste mäns uppmärksamhet. Detta föremål har blifvit behandladt i Tysklend af prof. Möbl, i Frankrike af Louie Leclerc, 1 Portugal af hr Forrester, i Lalien af prof. Sanginuete och i England af hr Brockeden, i en högst intres-, sant föreläsning, hållen i det kongl. insti-: tutet. 5 Våren 1845 lät denna svamp för förstalk gången se sig i ett drifhus i Margate. Såsom! en något tvetydig kompliment till hr E. Tuc-l ker, som först märkte den, har den fått nam-a net Oidium Tuckeri. Den kom till Frankrike 1847. Under tre är återkom denjb med förökad styrka, men den väckte ännu7 icke stor fruktan, innan den förstöring den åstadkom 1851 utbredde en panisk skräckr både der och i Italien. Den utbredde siglsi längs. Liguriens kust till Neapel, den komjB tillbaka genom Tyrolen, härjade Schweiz och ri berörde Baden. Den utbredde sig genom I!-t lyrien till Ungern. Den gick längs med Spa-, niens Medelhafskust; den kom in i Algier, h, Arcbipelagen och Syrien; men den störstalv ödelöggelsen var förbehållen åt Madeira. Der,lo hvarest fattigdomen nästan alltid ör mycket!Y stor och der drufvorna äro folkets enda hjelpkälla, der är eländet uktansvärdt och nästan p öfver all beskrifning. Det öfverstiger allln mensklig beräkning att utforska hvad det hä-ld danefier skall bli at dess 120 000 invånare, sedan M inet era upphört att exi 0 slera. Man hoppar, att Portugal sjelft i äricke skall bli så härdt hemsökt som dess ytanvar Ahuvn harkitanlsnanarna MÄarifeån va Av OO SR OVR TU DR KR me ir pr anm. n IAGeEIravint