HIAUKalUuT VGhullTINa 1 BIÖUtIA HVC, VIA TJA
deltaga, i det intetsägande pratet eller detjxz
giftiga häcklandet. Vi önska och vänta godlua
framgång af dr Sondens förslag och uppmanal fc
på det lifligaste till dess snara sättande i verket. !d
Vindrufs-pesten.
(Efter Morning Chronicle.) 8
Ingenting är, då det betraktas från wvetea-D
skaplig synpunkt, märkligare än begynnelsen, s
forigåendet och aftagandei af epidemiska sjuk-
domar. Det är som om de tillryggalade ena
bestämd cykel och derefier synas de ha ut-!v
tömt sin kraft och dö bort. T
Medeltidens gissel, spetälskan, är väl nä-st
stan försvunnen; om svettsjukdomen finnes nu!O
intet minne qvar, utom en ännu qvarstäeadelG,
rubrik i den engelska bönboken; och ehurulk
kopporna kämpa hårdt för sin tillvaro, skolale
de dock snart nämnas bland ting som en gång oc
ha funnits, och Tracasters berömda dikt lem-di
nar tillräckliga bevis derom; att den pest han
besjunger har förlorat mycket af sin onda art. k:
Men deremot finnes nu lungsoten, som va:iö
obekant för äldre generationer och som årli-:o
gen bortrycker tio bland tusende, och kolerano:
bar i Europa trädt i stället för pesten ochld
svarta döden. Dessa sjukdomar skola utanlai
tvifvel tillryggalägga sin bana på samma sätt!p
och sedan lemna plats åt nya sjukdomar, som i
öppna nya fält för läkarnes skarpsinnighet
och som skola borrrycka en mängd offer bland
kommande generationer.
Så som det går med menniskan, så går det
äfven med vexien. Också här talar garle
Homerus gsannt: Såsom bladens slägte är, så
är ock menniskan.. Vi ha år efter år upp-
tecknat potatessjukans historia. Vi vilja blowti:
i förbigående anmärka, att det kanske icke
är allmänt bekant, att man i Gallicien
med anledning deraf utetått en irländsk hun-
gersnöds alla fasor. Den största delen af kyr-
kang i Compostella rikedomar skänktes, för att
lindra nöden; menu de voro gom ex droppa i
bafvet. Men då sjukdomen på vindrufvorna di-
rekt berörer balfva Europas intressen, genom
att beröfva hundra bland tusen det erda de
ha att lefva af, skall den bli af långt mera
olyckgsbringande resultat, och om man icks kan
utfinna något medel att bota den, mäste den
betraktas geåsora en af århundradets förförliga-;,
ste landsplågor. st
De som ha intresse för denua sak — ochig
har icke hvar och en det, gom hyser någon m
känsla för rmevskligt elände? — ha nu rikligt
villfälle att undersöka sjukdomen äfven på de
engelska drufvorna. En samling af dylikeli;
exemplar-ligger framför osg, då vi skrifva detta, b
utvald under oiika stadier af sjukdomen ochjå
framställande det olika sätt, hvarpå den visar
vig. Dessa kunns egentligen reduceras tilll.
tvenne. M
Det sätt, hvarpå sjudomen vanligast visarli
sig, beskrifves sålunda: Den öfversta delen ai
bladet höjer sig i kägelformigt bildade blå-Å
sor, utan att sjelfva vextämnet i början un-
dergår någon förändring. Det är det förstal;
stadiet, som blott varar några få timmar. Ef- li
terhand bildar sig en evamp innenför blåsan, ll
hvilken i början har samma färg som säg-
spån af furu, men småningom blir den rödare
och mörkare. Slutligen fyller åen hela biå-
san, under det bladets yta förblir oförändrad,
och deita är det andra stadiet. Under detlii
tredje börja blåsorna flyta tillsammans, i all-la
mänhet vid kanten af bladet; svampen blirlb
brunröd, den yttre convexsa sidan af blågorna
får ett kopparförgadt eller purpurrödt utseende q
och bladets cellväf börjar vissna. Slutligenla
är hela den inre delen betäckt med svamp,le
ett rostaktigt ämne sätter gig utanpå, bladetir
spricker och faller bort. 5
Det andra gättet, hvarpå sjukdomen uppea-l.
barar sig, är visserligen icke så obehagligt att
åse, men lika farligt för bladei. Det begyn-
ner med en brun eller purpurfärgad fläck på
öfversta sidan af? bladet, Kanten böjer sig
som om den vore bränd. Fiäckarna utbreder
sig, genomtränga bladets väf; denna blir skör,
remnar och det hbela faller i stycken. I begge
händelser betäcker ofta en spindelväfssktig f:
hinna nedre sidan af bladet. Då sjelfva druf-d
van är så stor som en liten ärt har vanligen
mjölstoff bildat sig derpå. Inflammationen
utbreder sig med stor hastighet genom trå-
dar, som utgå i strålar hvilka sätta sig fast,
utan att genomtränga den öfversta binnan; den
öfversta delen höjer sig, blir rund, mogoar
och bortföres till en annan drufva.
Det är intet under, att denna sjukdom väckt
de största naturforskares och erfarnaste mäns
uppmärksamhet. Detta föremål har blifvit be-
handladt i Tysklend af prof. Möbl, i Frank-
rike af Louie Leclerc, 1 Portugal af hr For-
rester, i Lalien af prof. Sanginuete och i
England af hr Brockeden, i en högst intres-,
sant föreläsning, hållen i det kongl. insti-:
tutet. 5
Våren 1845 lät denna svamp för förstalk
gången se sig i ett drifhus i Margate. Såsom!
en något tvetydig kompliment till hr E. Tuc-l
ker, som först märkte den, har den fått nam-a
net Oidium Tuckeri. Den kom till Frank-
rike 1847. Under tre är återkom denjb
med förökad styrka, men den väckte ännu7
icke stor fruktan, innan den förstöring den
åstadkom 1851 utbredde en panisk skräckr
både der och i Italien. Den utbredde siglsi
längs. Liguriens kust till Neapel, den komjB
tillbaka genom Tyrolen, härjade Schweiz och ri
berörde Baden. Den utbredde sig genom I!-t
lyrien till Ungern. Den gick längs med Spa-,
niens Medelhafskust; den kom in i Algier, h,
Arcbipelagen och Syrien; men den störstalv
ödelöggelsen var förbehållen åt Madeira. Der,lo
hvarest fattigdomen nästan alltid ör mycket!Y
stor och der drufvorna äro folkets enda hjelp-
källa, der är eländet uktansvärdt och nästan p
öfver all beskrifning. Det öfverstiger allln
mensklig beräkning att utforska hvad det hä-ld
danefier skall bli at dess 120 000 invånare,
sedan M inet era upphört att exi 0
slera. Man hoppar, att Portugal sjelft i är-
icke skall bli så härdt hemsökt som dess
ytanvar Ahuvn harkitanlsnanarna MÄarifeån va Av
OO SR OVR TU DR KR
me
ir
pr anm.
n
IAGeEIravint