STOCKHOLE, den 12 Oktober.
Vid innevarande års början utgjorde den
i riksgäldskontoret återstående behållningen
å rikets ständers snslag till nationalmusei-
byggnaden icke mera än: 70,000 rår banko,
och att största delen af denna summa seder-
mera under årets lopp tagits i anspråk, för de
dock med en påfallatide lamhet bedrifaa bygg-
nadssrbetena, är en till visshet gränsande san-
nolikhet, ehuru vi icke på siffran känna de
jyfiade och använde beloppen. År 1850 ut-
gjorde de 64,000 rår, 1851 blott 42,000 rår,
men 1852 åter 64,000 rdr.
Men om således byggnadsfonden nalkas sitt
slut, kan beklagligen icke detssmma sägas
om byggnadsarbetet, och lärer väl regeringen
således finna sig försatt i den föga afunds-
värde belägenheten att för ständerna anmäla,
att deras frikostiga anslag af en half million
till denna byggnad blifvit användt på sådant
sätt, att ungefär ytterligare ett dylikt belopp
torde erfordras för byggnadens fullbordan,
och denna punkt torde icke blifva en af de
minst kinkiga i dea s. k. extra statsregle-
ringen. i
Ännu är det väl för tidigt att anställa betrak-
telser öfver hvad riketz ständer kunna komma
att besluta eller kunde hafva skäl att besluta i af-
geende på ifrågavarande byggnad, som gifvit
så många grundade anledningar till anmärk-
ningar emot vederbörandes okloka och pen-
ningeödande handlingssätt, men då efter. all
sannolikhet regeringen just för närvarande med
fullt allvar arbetar på uppgörande af stats-
regleringen, skulle kanske den erinran nu vara
på sin plats, att hvarje begäran om anslag så
der slumpvis, utan att det är på förhand fullt
beräknadt och bestämdt hvad som med an-
slaget skall åstadkommas, torde böra lemnas
å sido, så vida icke regeringen vill se alla
dylika framställningar ogillade af representa-
tionen, med: anledning äfven af den vunna
erfarenheten från nationslmuseibyggnaden.
Då styrelsen erbållit en viss summa för ett
visst arbete, med styrelsen lemnad obegränsad
frihet att låta utföra det efter eget godtfin-
nande, borde dervid väl också vara fästad en
ovilkorlig skyldighet att utförandet skedde med
afseende på de lemnade tillgångarne, så att
icke, när de äro slut, halfva arbetet ännu
återstår ; men om en sådan skyldighet åsido-
sättes, inträder med fördubblad vigtrepresen-
tationens både rättighet och pligt, att för an-
slagen fordra på förhand noggrant i alla de-
taljer uppgjorda förslag. Deraf skulle då äfven
följa, t. exs i fråga om fästningsbyggnader, som
medtaga så stora anslag, utan att man vet
när byggnaderna komma i komplett ständ,
att ständerna, innan de bevilja medel till dessa
byggnader, borde med säkerhet känna huru
stor del af de återstående arbetena med samma
medel kunde verkställas, så att de derjemte
voro i tillfälle att beräkna huru stora anslags-
belopp som för framtiden må utgå för att en
gång få arbetena fullt färdiga. Att riksdag
efter riksdag anslå några hundra tusen rdr
för dylika byggnader, utan att veta när be-
hofvet af vidare anslag uppnår sin gräns, för-
utsätter ett förtroende, hvartill åtminstone an-
vändandet af medlen för museibyggnaden icke
gifver ringaste anledning: i
Bland: de många anmärkningsvärda omstän-
digheter som stå i sammanhang med extra stats-
regleringen förtjenar äfven att framhållas det
olämpliga deri, att anslag stundom beviljats
för bekof, hvilkas nödvändighet varit så föga
undersökt, att de anslagna medlen sedermera
icke under loppet af mer än ett decennium
kunnat användas, utan balanseratsiriksgälde-
kontorets kassa. Så anslogo ständerna år
1841 till häradshäktenas ombyggnad och för-
seende med celler 100.000 rdr och till fän-
gelsebyggnader i rikets städer utom Stock-
holm 130,000 rdr, af hvilka summor ännu
vid 1850 års slut endast voro använde af
första posten 1500 rdr. Vid sistlidet års
elut återstodo ännu oanvända af förra anslaget
65,500 rdr och af det sednare 111,000 rdr
eller tillsammans 176,500 rdr mera än tio år
efter anslagens beviljande. I detta fall är det
ju klart, att det skattskyldiga folkets medel
blifvit anslagna till ändamål, som då icke voro
af behofvet påkallade, i följd hvaraf medlen
kommit att en längre tid ligga och än vidare
få ligga kapitaliserade iriksgäldskontoret, utan
aft göra någon annan nytta för det allmänna,
än möjligen lemna nämnde kontor en liten
räntevinst, i fall pengarne under tiden använ-
das till inköp af några allmänna obligationer,
hvilka dock löpa med mycket lägre ränta, äv
den de skattskyldige sjelfva i allmänhet er-
lägga å de kapitaler, som de för gin rörelse
behöfva upplåna.
— En amerikansk tidning meddelar följande
uppgifter om furst Gortschakoff. Sedan den
anmärkt att ledningen af de orientaliska an-
gelägenheterna blifvit undandragen de utmärkta
NS ag. OO ER SOA SITES g