genom springorna på planket för att fasa elle nåna.) Tror man denna likgiltighet skuile ortfara om en sådan skyddsförening, som den dr, Sondea förealagit, komme till stånd och med större eller mindre penningetillskot! srligen eller på en gång understödde inrättningen samt toge under sin vård de skydd5sa utskrifne, de till samhället återvändande förbättrade? Långt derifrån! Man skulle täfla om utöfvande af välviljan, man skulle finna ett alldeles nytt fält för en kristlig barmherighets utöfvande, ett nytt och djupt glädjande sätt att tillfredsställa sitt ädia hjertas trängtar efter verksamhet för oskyldigt lidandes väl. Och ännu en sida af saken. Amerikas dårbus äro så inrättade, att de sjuke der förströ sig i sällskaper; lskaren her aftonnöjen hos sig, hvartill de ordentliga och stilla bland dararne inbjudas. Dit komma personer från dårhusets grannskap, sällskapa, samisla, dansa. musicera tillsammans med dårarnue, och dest: sätta ett sådant värde på dessa aftonnöjen, at utestängandet derifrån stundom är det värste straff. Huru mycket en sådan samvaro rmec bildade och kloka menniskor bidrager till då. rarnes upprättande och helande kan ej be: räknas men väl erfarag, och vi tro säkerliger att mången god medborgare och medborga inna skulle finaa det vida mera tillfredsstälande för hjertat, mera lärorikt för sinnet. nera upplyfrande för själen, att genora sir närvaro på därhusets aftonfester glädja och lyfta några arma sinnessjuka, än att på de glänsande banketterna i staden höra, om ej deltaga, i det inteisägande pratet eller de giftiga häcklandet. Vi önska och vänta god ramgång af dr Sondens förslag och uppmanas på det lifligasto till dess snara sättande i verket.