genom springorna på planket för att fasa elle
nåna.) Tror man denna likgiltighet skuile
ortfara om en sådan skyddsförening, som
den dr, Sondea förealagit, komme till stånd
och med större eller mindre penningetillskot!
srligen eller på en gång understödde inrätt-
ningen samt toge under sin vård de skydd-
5sa utskrifne, de till samhället återvändande
förbättrade? Långt derifrån! Man skulle täfla
om utöfvande af välviljan, man skulle finna
ett alldeles nytt fält för en kristlig barmher-
ighets utöfvande, ett nytt och djupt glädjande
sätt att tillfredsställa sitt ädia hjertas trängtar
efter verksamhet för oskyldigt lidandes väl.
Och ännu en sida af saken. Amerikas dår-
bus äro så inrättade, att de sjuke der förströ
sig i sällskaper; lskaren her aftonnöjen hos
sig, hvartill de ordentliga och stilla bland
dararne inbjudas. Dit komma personer från
dårhusets grannskap, sällskapa, samisla, dansa.
musicera tillsammans med dårarnue, och dest:
sätta ett sådant värde på dessa aftonnöjen, at
utestängandet derifrån stundom är det värste
straff. Huru mycket en sådan samvaro rmec
bildade och kloka menniskor bidrager till då.
rarnes upprättande och helande kan ej be:
räknas men väl erfarag, och vi tro säkerliger
att mången god medborgare och medborga
inna skulle finaa det vida mera tillfredsstäl-
ande för hjertat, mera lärorikt för sinnet.
nera upplyfrande för själen, att genora sir
närvaro på därhusets aftonfester glädja och
lyfta några arma sinnessjuka, än att på de
glänsande banketterna i staden höra, om ej
deltaga, i det inteisägande pratet eller de
giftiga häcklandet. Vi önska och vänta god
ramgång af dr Sondens förslag och uppmanas
på det lifligasto till dess snara sättande i verket.