Handtverksarbetarnes motpetition i näringsfrågan. (Slut fr. gärdagsbl.) Hvad slutligen avgär den omständigheten stt mänge sjelftörsörjare, i brist af tillgång, fött sina kronout skylder afskrifne, så bevisar detta icke, att de hade haft större förmäga att betala samma utskylder, om de icke haft rätt att försörja sig; Snårare är det antagligt att de i sädant fall varit ännu mindre i stånd deriill. Men väl kan det bevisa obilligheten af att lägga en inkomstskatt pä den som medelst blott egna händers arbete och utan biträde af främmande personer, svårligen kan förtjena mera än som. ätgär till en nödtorftig lifsbergning, på sin höjd till afläggande derutöfver af en ringa besparing. att användas närarbete tillfälligtvis sakvas, eller vid sjukdomstall. Det synes utgöra en antaglig slutsats, att hvad staten vinner ä ena sidan genom äläggande afen sädan beskattning, förloras ä den andra genom att taga i skatt er del af det för blotta lifsbergningen nödvändiga, Underteckpvade tveka på grund af. alla dessa skäl icke i den förhoppningen, att E. K. M:t skall ogilla sökandernes begäran om upphäfvande af eller inskränkning i försörjningsrätten. Undertecknade fördrista sig i sammanbarg härmed äfven till E. Kgl. M:ts visa bebjertande tramställa den underd. anhållan, att det i 5 momentet af ifri gavarande 12 4 befintliga förbud, innebällande, att flere försörjningsmän icke må förena sig om gemen saroma verkstäder, må utur författningen boritagas. Dei är omöjligt för oss att inse, hvad staten, det allmänna eller nägon. enskild kan förlora dervid, om tvi eller flere personer arbeta i samma rum, för att kunna dels på ett ändamälsenligt sätt fördela ett arbete sins emellan efter hvars och ens olika skicklighet för oliks delar. deraf, dels också biträda hvarandra der flere krafters anlitande erfordras. MNägot inträng sker derigenom icke i. de borgerliga privilegierna, dä sädane arbetare icke kunna göra anspråk på de särskilda kommunala eller politiska rättigLeter; som åtfölja burskapet; men väl blir det för samhället i det hela er vinst, om ett större antal personer genom sädsna förenipgar kan finna sin bergniovg och bidraga till arbetsflitens utvecklipg. Det synes ock sannolikt, att sädans förenipgar mellan arbetare, alla med lika intresse, skola till stor nytta alstra en ömsesidig kontroll inom föreningens medlemmsr, på hvarderas uppförande särskildt, hvilken koutroll icke ficnes der hvaroch en arbetar. för sig; och detta, jemte det ömsesidiga biständ, som medlemmarna. af sådana föreningar lemnä bvarandra, skall ästadkomma ett sedligt band och en anda för arbetsklassens lyftning och förkofran,. som bör lånda till styrka för. det rn I afseende på sökandernes framställning. vid 4 13, om arbetens förfärdigande i föngelser och korrektionsiorättniogar m. m. anse undertecknade sig icke kunna bedöma i hvad män sökandernes framställning är rättvis eller ledande till allmän nytta, uian ause pröfnisgen deraf bäst öfverlemnas ät. E. K. M:ts egen vishet, utan behof af nägot anförande ä vär sida: I händelse. den af sökanderne begärda föräsdring i 6 3 af författniogen, enligt hvad vi förmoda, ogillas, sä torde det följa af sig sjelf att deras anhällän om ändring af 14:de t:n jeraväl förfaller: Deöa skärpta föreskrift sökanderne begära i . I5 i äfseende på handt. erksvarors stämpling, och i följa hvaraf alla handtverksvaror, å hvilka stämpel utav skada, kan avbringas, borde. med sidan. förses, och denna. förut vid vite hos stadecs bandtverksförerisg uppvisas, är af sådan beskiffeshet redan med afse: ende på blotta möjligheten: att alltid verkställa debsamma, att den torde best vederlägga sig sjelf utin behbof af ytterligare skäl. Det synes i anledning aj detta yrkande vara nog att fäste uppmärksemheten derpå, Luusom sökanderng i sin. snart ssgdt blinda ifver för förmynderskap oc; inskränkningar. at aila slag icke ens vars vit, att.det tungasöliggande, som. skulle uppstå sf detta förstags avtagande, egentligen och företrädesvis komme att drabba dem sjeliva, det vili siga den kia:s, bvars falån dö snöctt sig föra, ceh delta utsuvbögga antag lig motsvarande