domligt lif och eld, men röjer ock, jemte en
och annan reminiscens, isynnerhet i de sista
satserna, ännu en viss osäkerhet i formen. Huf-
vudintresset stannar vid de båda första sat-
serna, helst den romantiska, i maurisk stil
tänkta Canzonettan, som gjorde furore och
måste gifvas da capo.
Sista numret var Beethovens 8:de qvartett
(E-moll) eller den andra af de så kallade Ra-
zumowskyqvartetterna. Instrumentaiverken aj
Mozart och Beethoven äro dels helgjutna, dels
äro de deticke. I de förra gåren ledande tanke
genom det hela, hvilken uti de särskilda sat-
serna uppträder i särskilda utvecklingsstadier.
Så beskaffade äro ock de flesta instrumental-
kompositioner af dessa mästare. Uti vissa
andra deremot har hvarje sats sin särskilda
grundtazke, som uppkommer och afslutas inom
satsen ; denna står sålunda utan inre organiskt
samband med de öfriga, och hänger endast
medelst den formella tråden tillsammans med
det hela, hvarföre ock dessa verk i allt fall ej
kunna gifvas annorlunda än i heit skick. Man
kan sålunda ej neka, att t. ex. första Allegrot
i Mozarts G-moll qvartett, Andantet i Beet-
hovens Adur-symfoni eller Largoti hans D-dur
trio äro så helt och hållet inom sig afslutade
tondikter, att egentligen lika litet något kan
sättas framför eller efter. dem, som en akt kan
sättas till Hamlet eller Faust. Samma för-
hållande anse vi ock ega rum med Beetho-
vens E-moil qvartett, som gafs denna afton.
Man förvänas af det lärda arbetet i Allegrot,
man hänföres ai de hulda sirenstämmorna i
Scherzot, man känner sitt eget inre förkla-
rag utaf återskenet från den bländande glans,
som utgår från den religiösa visionen i Ada-
giot, man inkastas oemotståndligen i hvirfveln
af den bacchantiska humorn i finalet — men
efter verkets slut söker man förgä.ves en punkiy,
hvarifrån man kan tillbakaskåda på det hela
och sammanfatia det i en återblick; intresset
splittras på flera håll och saknar enhet. En-
dast Adagiot med sin bländande serenitet,
och Scherzot med sin smäktande ömhet bilda
en vexelverkan af förtrollande skönhet — mid-
dagssolen, som i sin fulla prakt bestrålar ska-
pelsen, och månen, som i den nattliga lunden
yssnar till den ensliga jungfruns klagan. För
könnaren skall hvarje ton i denna qvartett all-
id förblifva en oskattbar perla; hos den större
allmänheten, som merändels dömer efter total-
effekten, skall den svårligen vinna afgjordare
sympatier.
Utförandet utmärkte sig genom eld, preci-
sion, väl öfvertänkt uppfatining; endast sällan
var något att anmärka. Äfven qvartetternas
:empi voro nästan alltid lyckligt träffade. Möj-
igen skulle dock slutfallet i den Haydnska
nenuetten genom ett något långsammare tempo
nafva vunnit mera afrundning.