VA VM VOR SMA BUSS MR ler under de sex ären som följt på samma författnings trädande i verkställighet . . . . Af registraturet öfver de till Stockholms rädhusrätt ingifne cessionsansökningar visar sig äter, att ibland det egentligt havdtverksidkande borgerskapet, med uteslutande af bagare, bryggare, slagtare, garfvare, notfiskare och ännu ett par andra sädana yrken, på hvilkas utöfniog handtverksordningen ej kunnat utöfva nägot inflytande, har ibland de egentliga bandtvarksidkarne, cessionsansökaingarnas antal under hvardera af de 9 sista ären, eller tre före och sex efter författningens utfärdande förhållit sig som följer: r 1814. . . . . . 30 cessionsansökningar. 1845. . eo 2 . 30 1846. . 0 0 v 38 1847. . eo 0 32 1848. . oo. 24 , 1849. oo so 0 ee v 22 1850. . . . . . 30 1851. . . . 0. . 36 p 1852. . . 26 Ehuru handtverksordningen trädde i kraft den 1 Juli 1847, kunde någon inflytelse deraf på den ekooomiska belägenheten inom den borgerliga klassea sannolikt icke röjas förr än ätminstone efter nägra mänader. Det torde säledes vara rättast, om man antager äfven äret 1847 såsom ännu varande under nflytelse af det förra förhällandet. Medeltslet af cessioner under de fyra ären af den gamla närings agstiftnipgens inverkan, eller under ären 1844 till och med 1847 blir dä för 4 är tillsammans 135 och fördeladt pr är 32!,, ; under inflytelsen at den nya lagen eller ären 1848—52 äter, för fem är 138, elier fördeladt per är 27?;:delar. Säledes, på samma gäng som de burskapsegande mnästarnes antal tillvext till nära hälften mera efter ien nu gällande handtverksordningens utgifvande, än det utgjorde under ären näst före samma författning, nafva konkursernes antal: inom samma klass för de fem ären efteråt endast utgjort tre mera, än för fyra af de föregående åren, och i medeltal för äret utgjort för den äldre tiden 32V,, för den sednare blott 277;:delar i noga siffertal uttryckt. Sammansätter man åter bäda dessa förhällanden af mästarnes ökade antal och minskningen i konkursernas antal, sä skulle, sävidt en slutsats får dragas af siffror, den egonomiska belågenheten, enligt hvad här visar sig, vara högst detydligt förbättrad, och nära dubbelt sä fördelaktig after den nya författningens tillkomst, som före densamma. Sedan undertecknade medelst det här ofvananförda i0ppas hafva ädasalagt, att hela det af sökanderne saförda hufvudmotiv för deras begäran om inskränkaing i den genom nu gällande fabriksoch handtserkssamt handelsordningen meddelade näringsfriaet, icke blott är i saknad af alla bevis, utan ock vederlägges af verkligheten, och att dess framläggande sälunda synes vittna om en lättsinnighet, som man ej berdt vänta i en framställning af sä utomordentligt omfattande syftning, så utbedja vi oss underdänigst att jemväl få bemöta de i ansökningen förekommande anmärkningar vid de särskilda delarna af nämnde författningar. Redan 1ifabriksoch handtverksordningen hafva petitionärerne icke dragit i betänkande att söka fs wnsenligt kringskuren. Denna 4 lemnade rättighet it hvar och en i stad eller på landet bosatt, att med niträde af säväl hemmavarande barn och lagstadda jenstebjon som andra hos honom mantalsskrifna eller vid jordbruk honom underlydande arbetare, ästadkomma fabriksarbeten till eget och underhafvandes behof. Ätven detta har synts sökanderne innefatta en alltför stor frihet, hvarföre de yrkat, att den lemnade rättig. heten till biträdes begagnande må inskränkas till enlast hemmavarande barns och lagstadda tjenstehjons anlitande och endast för tillverkningar till eget ej tili underhafvandes bebof. Det är lätt att inse hvarthän en sädan inskränkning skulle leda. En på landet boende, som ej har barn eller icke har dem hemna ej beller nägot lagstadt tjenstehjon som kan användas till det erforderliga biträdet, skulle, för att örskaffa en inbillad förmän ät handtverksmistarne i närmaste stad, icke få anlita sin vän, icke sin egen roder eiler sväger, icke sin torpare, om desse ock äro :o3 honom mantalsskrifne, men icke i egenskap af jenstebjon städslade, att biträda vid handtverksarbeen för hans eget behof. Ena bonde som ville smida 0 vagnsskena eller en hästsko, men icke hade egen on eller en städslad dräng duglige till biträde derid, skulle, änskönt han vore försedd med smelja, nödgas begifva sig från sitt hem för att köpa lessa persedlar af andra eller reparera ett hjul å ett åkdon; och dä sökanderne derjemte vid 3 i författnipgen yrkat den ändring, att verkstäder ör tillverkning till afsalu af handtverksarbeten icke nåtte få finnas å landet, så skulle en sädan bonde, m han icke ville blifva blottställd för bönhbasjagt och öter för hvad kan åt sig sjelf tillverkat till egen förrukning, blitva tvungen att lägga sitt söndriga äkdon ä en annan vagn, lycklig nog om han med sin skodda häst kunde med denna transport framkomma ill en kanske på flera mils afständ aflägsen stad, för tt der uppehålla sig till dess en mästare komme i lfälle eller behagade att afhjelpa bans bebof. Det rimliga i ett sådant anspråk från mästarnes sida är ä påtagligt, att man mäste antaga, att de antingen cke täckt på eller icke begripit hvad deras begäran onefattade; och Eder Kongl. Maj:t torde i betrakande häraf i näder finna, att en så beskaftad begäran cke förtjenar ringaste afseende, sä mycket mindre, om särskild ansvarsbestämmelse redan finnes stadgad ör den händelsen, att nägon under skydd af denna i författningen skulle vilja drifva en otillåten verk-: tad eller fabrik för tillverkning af varor till afsalu t allmänheten eller att betjena främmande personer. Vid 2 hafva sökanderne yrkat den ändring, att den t landtmän lemnade rättighet, att med biträde afl: arn och lagstadde tjenstehjon till afsalu förfårdiga l: e fabriksoch handtverksarbeten hvilka såsom föreål för husflit kunna af dem ästadkommas, mät:el: arda inskränkt till sädane tillverkningar som ästadOmmas af egna råämnen. Orimligheten af detta an-l. oräk är likaledes sä pätaglig, att den knapt behöf-l er något närmare päpekas, då i följd af en sädan rundsats ingen väfnad af bomull eller halfylle kulle få tillverkas på landet, emedan räämnet bomull ke är af egen afvel, ej heller någon persedel hvaruti , rn ingär, förfärdigas af andra än bruksegare, mäng. aldiga andra exempel att förbigä. Undertecknade äga sälunda förmoda, att Eders Kongl. Maj:t skall mna en så föga öfvertänkt begäran som den nyss. ämnda utan allt afseende. Uti den 3:dje 4 hafva sökanderne yrkat tvänne slags skränkningar, den ena, att verkstäder till förfärdiande af handtverksarbeten till affalw icke vidare må i inrättas på landet; den andra, att utöfvande at vänga flera handtverk, än de i författningen uppräk ada emd möiree harnanda af räntarelana fresker fousvkR Ia