VA VM VOR SMA BUSS MR
ler under de sex ären som följt på samma
författnings trädande i verkställighet . . . .
Af registraturet öfver de till Stockholms rädhusrätt
ingifne cessionsansökningar visar sig äter, att ibland
det egentligt havdtverksidkande borgerskapet, med
uteslutande af bagare, bryggare, slagtare, garfvare,
notfiskare och ännu ett par andra sädana yrken, på
hvilkas utöfniog handtverksordningen ej kunnat ut-
öfva nägot inflytande, har ibland de egentliga bandt-
varksidkarne, cessionsansökaingarnas antal under hvar-
dera af de 9 sista ären, eller tre före och sex efter
författningens utfärdande förhållit sig som följer:
r 1814. . . . . . 30 cessionsansökningar.
1845. . eo 2 . 30
1846. . 0 0 v 38
1847. . eo 0 32
1848. . oo. 24 ,
1849. oo so 0 ee v 22
1850. . . . . . 30
1851. . . . 0. . 36 p
1852. . . 26
Ehuru handtverksordningen trädde i kraft den 1
Juli 1847, kunde någon inflytelse deraf på den eko-
oomiska belägenheten inom den borgerliga klassea
sannolikt icke röjas förr än ätminstone efter nägra
mänader. Det torde säledes vara rättast, om man
antager äfven äret 1847 såsom ännu varande under
nflytelse af det förra förhällandet. Medeltslet af
cessioner under de fyra ären af den gamla närings
agstiftnipgens inverkan, eller under ären 1844 till
och med 1847 blir dä för 4 är tillsammans 135 och
fördeladt pr är 32!,, ; under inflytelsen at den nya
lagen eller ären 1848—52 äter, för fem är 138, elier
fördeladt per är 27?;:delar.
Säledes, på samma gäng som de burskapsegande
mnästarnes antal tillvext till nära hälften mera efter
ien nu gällande handtverksordningens utgifvande, än
det utgjorde under ären näst före samma författning,
nafva konkursernes antal: inom samma klass för de
fem ären efteråt endast utgjort tre mera, än för fyra
af de föregående åren, och i medeltal för äret utgjort för
den äldre tiden 32V,, för den sednare blott 277;:delar
i noga siffertal uttryckt. Sammansätter man åter
bäda dessa förhällanden af mästarnes ökade antal
och minskningen i konkursernas antal, sä skulle, sä-
vidt en slutsats får dragas af siffror, den egonomiska
belågenheten, enligt hvad här visar sig, vara högst
detydligt förbättrad, och nära dubbelt sä fördelaktig
after den nya författningens tillkomst, som före den-
samma.
Sedan undertecknade medelst det här ofvananförda
i0ppas hafva ädasalagt, att hela det af sökanderne
saförda hufvudmotiv för deras begäran om inskränk-
aing i den genom nu gällande fabriks- och handt-
serks- samt handelsordningen meddelade näringsfri-
aet, icke blott är i saknad af alla bevis, utan ock ve-
derlägges af verkligheten, och att dess framläggande
sälunda synes vittna om en lättsinnighet, som man ej
berdt vänta i en framställning af sä utomordentligt
omfattande syftning, så utbedja vi oss underdänigst
att jemväl få bemöta de i ansökningen förekommande
anmärkningar vid de särskilda delarna af nämnde
författningar.
Redan 1ifabriks- och handtverksordningen hafva
petitionärerne icke dragit i betänkande att söka fs
wnsenligt kringskuren. Denna 4 lemnade rättighet
it hvar och en i stad eller på landet bosatt, att med
niträde af säväl hemmavarande barn och lagstadda
jenstebjon som andra hos honom mantalsskrifna eller
vid jordbruk honom underlydande arbetare, ästadkomma
fabriksarbeten till eget och underhafvandes behof. Ät-
ven detta har synts sökanderne innefatta en alltför
stor frihet, hvarföre de yrkat, att den lemnade rättig.
heten till biträdes begagnande må inskränkas till en-
last hemmavarande barns och lagstadda tjenstehjons
anlitande och endast för tillverkningar till eget ej tili
underhafvandes bebof. Det är lätt att inse hvarthän
en sädan inskränkning skulle leda. En på landet
boende, som ej har barn eller icke har dem hem-
na ej beller nägot lagstadt tjenstehjon som kan
användas till det erforderliga biträdet, skulle, för att
örskaffa en inbillad förmän ät handtverksmistarne i
närmaste stad, icke få anlita sin vän, icke sin egen
roder eiler sväger, icke sin torpare, om desse ock äro
:o3 honom mantalsskrifne, men icke i egenskap af
jenstebjon städslade, att biträda vid handtverksarbe-
en för hans eget behof. Ena bonde som ville smida
0 vagnsskena eller en hästsko, men icke hade egen
on eller en städslad dräng duglige till biträde der-
id, skulle, änskönt han vore försedd med sme-
lja, nödgas begifva sig från sitt hem för att köpa
lessa persedlar af andra eller reparera ett hjul
å ett åkdon; och dä sökanderne derjemte vid
3 i författnipgen yrkat den ändring, att verkstäder
ör tillverkning till afsalu af handtverksarbeten icke
nåtte få finnas å landet, så skulle en sädan bonde,
m han icke ville blifva blottställd för bönhbasjagt och
öter för hvad kan åt sig sjelf tillverkat till egen för-
rukning, blitva tvungen att lägga sitt söndriga äkdon
ä en annan vagn, lycklig nog om han med sin
skodda häst kunde med denna transport framkomma
ill en kanske på flera mils afständ aflägsen stad, för
tt der uppehålla sig till dess en mästare komme i
lfälle eller behagade att afhjelpa bans bebof. Det
rimliga i ett sådant anspråk från mästarnes sida är
ä påtagligt, att man mäste antaga, att de antingen
cke täckt på eller icke begripit hvad deras begäran
onefattade; och Eder Kongl. Maj:t torde i betrak-
ande häraf i näder finna, att en så beskaftad begäran
cke förtjenar ringaste afseende, sä mycket mindre,
om särskild ansvarsbestämmelse redan finnes stadgad
ör den händelsen, att nägon under skydd af denna
i författningen skulle vilja drifva en otillåten verk-:
tad eller fabrik för tillverkning af varor till afsalu
t allmänheten eller att betjena främmande personer.
Vid 2 hafva sökanderne yrkat den ändring, att den
t landtmän lemnade rättighet, att med biträde afl:
arn och lagstadde tjenstehjon till afsalu förfårdiga l:
e fabriks- och handtverksarbeten hvilka såsom före-
ål för husflit kunna af dem ästadkommas, mät:el:
arda inskränkt till sädane tillverkningar som ästad-
Ommas af egna råämnen. Orimligheten af detta an-l.
oräk är likaledes sä pätaglig, att den knapt behöf-l
er något närmare päpekas, då i följd af en sädan
rundsats ingen väfnad af bomull eller halfylle
kulle få tillverkas på landet, emedan räämnet bomull
ke är af egen afvel, ej heller någon persedel hvaruti ,
rn ingär, förfärdigas af andra än bruksegare, mäng- .
aldiga andra exempel att förbigä. Undertecknade
äga sälunda förmoda, att Eders Kongl. Maj:t skall
mna en så föga öfvertänkt begäran som den nyss.
ämnda utan allt afseende.
Uti den 3:dje 4 hafva sökanderne yrkat tvänne slags
skränkningar, den ena, att verkstäder till förfärdi-
ande af handtverksarbeten till affalw icke vidare må
i inrättas på landet; den andra, att utöfvande at
vänga flera handtverk, än de i författningen uppräk
ada emd möiree harnanda af räntarelana fresker fousvkR Ia