hade af centralkommittsen blifvit an-
taget och underställdes vu föreningen.
De föreslagna stadgarne upplästes derpå, så
lydande:
1. Föreningens syftemäl är i främsta rummet att
antaga sig vården och uppfostran af de barc, som
genom kolerafarsotens härjningar i Stockholm är 1853
blifvit värnlös2, samt dernäst att genom sina leda-
- möter egaa en öm och sorgfällig tillsyn ät fattiga
barns, inom hufvudstaden uppfostran i allmänhet.
2. Föreningen skall för detta ändamäl bemöda
sig:
1) i afseende på de alldeles värnlösa barnen, att
understödja fattigvärdsstyrelserna vid barnens försör-
jande medelst deras insättande i goda hem, samt att
omsorgstullt vaka öfver deras uppfostran till den äl-
der, då de genom arbete böra kunna försörja sig
sjelfva;
2) i afseende på de barn, som förlorat fader eller
moder, raen icke bådadera, och hvilka säledes icke
äro helt och hället värnlösa, att genom den hjelp
föreningen kan ästadkomma understödja qvarlefvande
anhöriga i deras omsorger för barnens uppehälle och
uppfostran ; samt
3) i afseende på fattiga barn i allmänhet, att ge-
genom välvilliga anvisningar och räd till deras vär-
dare efter förmägå bidraga till en förbättrad barna-
värd och uppfostran ifiom hufvudstadens fattigare
klasser.
6 3. Ledamot af föreningen är hvarje fruntimmer,
som bidrager till föreningens ändam8l med en ärs-
afgift af minst I rdr rgs. Hvarje ledamot förbinder
sig ieke ovilkorligen genom inträdet i föreningen till
personlig varksamhet, utan skall denna i hvarje fall
anses säsom frivillig och beroende af särskildt äta-
gande.
f 4. Föreniogen delar sig i 8 afdelningar, en för
hvarje af Stockholms territorial-församliogar. Hvarje
sådan afdelning utgör en särskild församlingsförening,
hvilken i afseende på sättet att ordna sina enskilda
angelägenheter för att inom sin krets befordra för-
eniogens gemensamma syftemål, äfvensom i afseende
på förvaltaingen af sina särskilda medel, eger frihet
att, inom de gränsor dessa stadgar föreskrifsa, be-
stämma sig sjelf, utan beroende af de öfriga försam-
lings-föreningarne. åk
f 5. Föreningens gemensamma angelägenheter be-
sörjas af en centralkommitt6, bestående af 16 leda-
möter, jemte 16 suppleanter, hvilka ärligen väljas på
det sätt, att hvarje församlings-föreniog inom sig ut
ser 2:ne ledamöter och 2:ue suppleanter, säsom dess
ombud i ceatralkommitt6en. Denna utser sedan inom
sig ordförande, vice ordförande, sekreterare och kassa-
förvaltare för föreningen. De bäda sistnämade ega
att vid behof anlita biträden ätven utom föreningen.
Suppleanterna ega rätt att vara närvarande och att
deltaga i öfverlåggningen vid alla sammanträden, men
hafva icke rösträtt i andra fall än då ombud ifrån
dearas församling är frånvarande.
Centralkommittten sammanträder på kallelse af ord-
föranden, sä ofta denna efter samräd med sekretera-
ren och kassaförvaltaren anser det nödigt.
64 6. Hvarje församliogsförening utser icom sig,
för besörjande af dess särskilta angelägenheter, en
särskilt kommitt, uti hvilken församlingsföreningens
ombud och suppleanter till centralkommit:ån äro sjelf-
skrifna ledamöter. Denna församliogskommitte, som
för öfrigt bestär af så många ledamöter hvarje för-
samlingsförening :jalf fioner för godt, utser inom sig
ordförande, sekreterare och kassatörvaltare för för
samlingsföreningen.
7. Hvarje ledamot eger att sjelf bestämma -be-
loppet af den äårsatgift, som hon vill till föreningen
erläggs, dock icke lågre än 1 rdr rgs. Dessa ärsaf-
gifter uppbäras af församlingsföreningarnes kassaför-
valtare, mena delas sedan tveskiftes emellan den. för-
samlingsförening, inom hvilken afgifterna influtit, och
föreningens allmänna kassa.
Föreningen emottager dessutom med tacksamhet,
vare sig af herrar eller fruntimmer, frivilliga gäfvor
till beframjsnde af dess syftemäl. Sådana gäfvor
ingå alltid till den under centralkommit:6as förvalt-
ning stående allmänna kassan, så framt ej annat vil-
kor blifvit vid gäfvan uttryckligen fåstadt.
Af föreningens allmänna kassa, för hvars förvalt-
ning centralkommittÅn gemensamt ansvarar, eger cen-
tralkommittena, att sedan nödiga utgifter för förenio-
gen biitvit deraf bestridda, företrädesvis understödja
de församliogsföreningar, hvilkas egnaa tillgångar ära
minst tillräckliga i förhällande till de behof, som vi-
sat sig inom deras församlingar.
4 8. Församliogskommitteerna afgifva till central-
kommitta före Januari månads slut hvarje är ec
skriftlig redogörelse för församlingsföreningarnes verk-
re under det med December mänad tilländalupn
ts
9. Hvarje församliogsförening eger att inom sig
utse en revisor till granskning af centraikommitteas
förgaltniog och räkenskaper. Dessa revisorer verk-
ställa under Januari mänad gravsktningen af förvalt-
niogen och räkensksperna for det föregäende äret.
10. Föreningen har allmän ärsssmmankomst un-
der loppet af Februari mänad hvarje är, hvartill kal-
lelse minst 10 dagar förut genom -tidningarne utfär
das. Centralkommitten afgifver dervid berättelse om
föreningens verksamhet under det törflutna äret; ut-
gängen af den genom revisorer törrättade gransknio-
gen kungöres; och församliagstöreningarne välja enl.
f 5 ledamöter och suppleanter till centralkommittån
för det ingående nya äret, hvarvid de afgäende kunns
återinväljas. Frågor, som röra föremälen för före-
ningens verksamhet, kunna vid dessa sammankom-
ster upptagas: till framställning och öfverlåggning .
men om förslag till förändring af dessa stadgar väc-
kes, mä det icke till afgörande upptagas inom före-
ningen, innan det förut varit skriftligen afgitvet till
centraikommitta och denna antingen till eller af-
styrkande derom till föreningen yttrat sig.
Föreniogen kan derermellan kallas till allmänna
sammanträden, så ofta centralkommittån finner nö-
digt; och bör kallelse i hvarje sådant fall ske minst
3 dagar förat.
Utom föreningens ledamöter ega äfven de perso
ner, vare sig herrar eller fruntimmer, som genom fri-
villiga gåfvor under äret bidragit till föreningens syf-
temäl, att de allmänna sammankomsterna öfvervars
och i förekommande frågor sig yttra.
På uppmaning af ordföranden, att den som
tilläfventyrs hade någon anmärkning att görs
emot dessa stadgar måtte yttra sig, hördes in-
gen röst svara. Men på yiterligare uppmaning
att de fruntimmer, som ville godsänna stad-
garne, måtte genom uppstigande gifva detta
tillkänna, reste sig hela församlingen från sins
platser.
Iaom kommittgen hade tillika ett förs!ag till
ordning för de särskilda församlingsförenin-
garne blifvit uppgjordt, icke för att nu före-:
slås föreningen till antagande, emedan enligt!
g Å af de nyss antagna stadgarne hvarje för-
amlingsförening skulle ega frihet ait 1 detta
gram