mer, det pris som petitionärerne obeslöjad
fordra för att ens vilja erkänna Eder Kong!
Msj:ts ofsigt att lyckiiggör. samma tolk. Der
emot anse undertecknade sig icke obefogade
till den anmärkningen, att sökanderne, då de
till gin förmån begärt, eler snarare, på sit
här ofvan är anfördt, pockat på ioskränka n,
i flere ät svenske undersäter 1 allmänhet be
viljade rättigheter, och tul stöd för sådana an
språk bestämdt uppgifvit tillståndet inom der
klass, som sökanderne tillhöra, så som varand
på vägen till undergång, både af pligt ock
grannisgenhet åtminstone bordt känna sig för.
bundne att beledsaga denna skildring med nå
got enda skäl elier bevis, så vida de viljs
göra anspråk på något afseende. Det ådaga-
lägges dock af skriftens blotta genomläsning.
att något sådant bevis icke der står att upp.
täcka, och att sökanderne icke ens gjort sg
mödan att försöka förebringa något sådant
troligen föreställande sig att deras blotta på-
stående derom skulle uten vidare undersök-
ning antagas såsom fullgiltigt och tillfyllest-
görande.
Vid sådant förhållande vore det måhbänd:
öfverflödigt att ingå i någon vederlägg
Ding af hela denna inledning till ansökningen
så vida det icke för omdömet ora sökanderne:
företag i dess belhet vore af en vies betyden-
het att närmare hafva ådagalagt, på hvad sä
sökandernes skildring af den ifrågavarand:
författningens följder motsvaras af verklighe-
ten, och hvad afseende deras önskningar )
följd deraf kunna förtjena. Det är derföre vi
underdånigst utbedje oss att få ingå i en kor
granskning äfven af denna del af skriften.
Den underd. ansökningen börjar med den
meningen, att ehuru endast sex är förflutit
sedan de ifrågavarande författningarna utkom-
mo, har denna tid verit tillräcklig att visa,
det dessa författningar innehålla sädana stad-
ganden, som slemna ett obegränsadt fält för
xtillintetgörelse af borgerskapets sekelgamla
privilegier.,
De bär anförda uttrycken visa, att sökanderne an-
tingen icke vetat, eller ock med flit missförstätt be-
tydelsen af ordet privilegier. Så vidt oss är bekant,
Z8ärer under denna benämning ieke innefattas annat
a de så kallade städernas privilegier ä de till de-
samma gjorda donationer frän kronan, jemte vissa ä
borgerskapet försäkrade rättigheter i afseende på stä
dernas inre styrelse och rättigheten att representera
vid riksdagarna, hvilka sednare rättigheter numera
äro upptagna i landets grundlagar. Frägan om vil-
koren för utöfvande af handtverk och försäljning al
handtverksarbeten tillhör deremot icke någon del af
dessa privilegier, ej heller bar denna fråga alltsedan
tillkomsten af nuvarande samhällsskick nägonsin blif-
wit af statsmakterna så betraktad, utan städse ansedd
säsom en fråga hörande till dear ekonomiska lag-
stiftniogsrätten. De bestämmelser som fabriks- och
handtverks- samt handels-ordningsrne innehålls,
kunna sålunda icke heller inverka till förändring i
hvad sökanderne kalla borgerskapetso privilegier, då
genom rämnde författningar hvarken nägon ändring
blifvit gjord i de städernes serskilda rättigheter oc!
förmåner, som finnas i deras serskilda privilegier upp-
tagna, eller i borgerskapets representationsrätt.
Hvad sedermera angår sjelfva den mörka technin-
gen af det tillständ, som de ifrägavarande förfa tnin
garna skola ästadkommit inom de borgerliga klas-
serna, sä vare det-längt ifrän undertecknade att be-
strida, det mängen handtverksmästare befinner sig
i knappa omständigheter och hatva svärigheter för
sin utkomst. Sädant har ty värr i alla tider inträf
fat och kommer sannolikt i all framtid att äga rum
änom alla handteringar och kan häriöra af mängfal-
diga orsaker, säsom mer eller mindre gynvande kon
junkturer för landet i allmänhet, som inverka på in-
vänarnes förmögenhetstillständ; af förändringar i mo
der och bruk; för den enskilde näringsidkaren af des:
större eller mindre skicklighet, förmäga att görs sig
känd och erhälla goda kunder; olika sparsamhetsands
och ordningssinne uti egen hushällning; samt obero-
ende af egna ansträngningar, äfven stundom af lyc-
kan, som så ofta olika utdelar sina häfvor. Denna
s-mästarnes lott delas emedlertid i ännu större mätt
:af arbetarne, :hvilkas utkomst endast och allenast be
Tor af derav arbetsförtjenst för dagen, och hvilka
merändels i första hand fä erfara följden af en min-
skad afsättning eller försämrad korjunktur, emedan
de, dä deras arbetsbiträ1le blir öfverflödigt, at natur-
liga skäl afskedas at mästaren innan han ställer sig
sjelf utan arbete. Men sökandernes, mening med den
oftanämnda beskritningen är icke blott att antyda ett
AZörhällande, hvilket när som helst kan inträffa.
De pästå bestämdt, att handtverksmästarnes belägen
het i allmänhet försämrats efter, och såsom följd af
fabriks- och handtverksordningens tillkomst, och detts
ända derhän, att den borgerliga rörelsen inom handt-
verkerierna skall vara på vägen till undergäng.
En sådan försämrad belägenhet på det hela, nu
emot tillförene, kan dock icke gerna äga rum utan
att den mäste på nägot synligt sätt gifva sig till-
känna, och detta lärer svörligen kunna ske på mer
än tvä sätt: antingen deruti, att mästarnes antal i
handtverksyrkena förminskats efter tillkomsten af be-
rörde författning, eller att ett större antal handtver-
kare än förut kommit på obeständ och måst afträda
sin egendom till sina borgenärer. Vi anhälle i dju-
paste underdänighet, att få inför Eder Kongl. Maj:t
framlägga en öfversigt af verkliga förhäliandet i bäda
dessa hänseenden, enligt de underrättelser vi kunnat
förskaffa oss ur tillgängliga embetsverks register, dels
öfver antalet af tillkomne mästare inom handtverken,
dels ock ötver ingifna cessionsansökaingar, båda inom
hufvudstaden, hvarifrån sökanderne sjeltve sannolikt
säsom här boende, hemtat sin förmenta erfarenhet i
saken.
Nägot öfver sex är hafva nu förflutit sedan den 1
Juli 1847, då den nu gällande handtverksordningen
trädde i verkställighet. Jemförelsen emellan detan-
ta! handtverksidkare som förvärfvat mästerskap under
denna tid, med enahanda förhällande under en lika
läng eller ännu längre tid iöre författningens utgif-
vande, bör då kunna gifva ett någorlunda pålitligt
utslag i frägan huruvida sökandernes sorgliga före-
ställnipg om författningens inflytelse på handtverke-
riernas belägenhet besannas genom det ena af de
Dyssnö:mnda yttre tecken, hvari man skulle hafva att
BÖka bevisen derpå. ,
Denna jemförelse visar, att antalet af dem som
vunnit burskap inom samtliga handtverksyrken utgjodt:
Ifrän den 1 Januari 1841 till den 1 Juli 1847 eller
under 6!V, är näst före den nuvarande författnin-
gens trädande i kraft . . . . . . . . 554.
Hvad slags person är den der mr Gower?