,Hvad slags person är den der mr Gower?
— Jag påminner mig ni sade att han var en
skicklig karl och såg bra ut.
Båda delarne, men det är icke en ynglings
skicklighet; han är så hård och sarkastisk som
om han blifvit bedragen femtio gånger och
gäckad hundrade! Hans goda utseende är icke
heller det rekommendationsbref som ett vac-
ert ansigte påstås vara. Han har ett ansigts-
uttryck som mycket liknar det som lord Hert-
fords blodhund visar då en fremling inträder
i rummet. Det är visserligen ett mycket vac-
kert och präktigt djur den der blodhunden —
väl dresgerad och till och med ytterst tam;
men ni behöfver endast snegla på honom för
att inse att det blott är förmaksvanorna som
hålla tillbaka djurets naturliga böjelse att hugga
er i strupen, i stället att framräcka tassen ä
er. Emellertid har denne mr Gower ett högst
märkvärdigt hufvud — någonting moriskt el-
ler spanskt, likt en af Murillos taflor: jag misa-
tänker till hälften att han är mindre en Gower
än en zigenarel
Hvad!, — utropade jag, som med slukande
och andlös uppmärksamhet lyssnade till denna
beskrifning. Han är således mycket mörk,
med hög, smal panna, lätt krökta, men yt-
terst fina drag, och så bländande tänder, att
hela ansigtet synes gnistra då han ler — ehuru
det endast är läppen, icke ögat, som ler.
Alldeles som ni säger; ni har då sett ho-
nom ?
Nej jag är icke säker derpå, efter ni säger
att han heter Gower.n
;Han säger sig heta Gowers, genmälde lord
Castleton torrt, i det han drog upp en pris af
den Beaudesertska blandningen.
Och hvar är han nu? — med mr Treva-
pion ?
Ja, jag tror det. Ah! nu äro vi framme
— Fudge Fidget! - Men kanhändax, tillade
lord Castleton med en skymt af hopp i sitt
blå öga, — kanske de icke äro hemmal
Ack, det var en illusorisk förhoppning.
Hrr Fudge Fidget voro aldrig horta för sä-
dana klienter som markisen af Castleton: med