,Hvad slags person är den der mr Gower? — Jag påminner mig ni sade att han var en skicklig karl och såg bra ut. Båda delarne, men det är icke en ynglings skicklighet; han är så hård och sarkastisk som om han blifvit bedragen femtio gånger och gäckad hundrade! Hans goda utseende är icke heller det rekommendationsbref som ett vacert ansigte påstås vara. Han har ett ansigtsuttryck som mycket liknar det som lord Hertfords blodhund visar då en fremling inträder i rummet. Det är visserligen ett mycket vackert och präktigt djur den der blodhunden — väl dresgerad och till och med ytterst tam; men ni behöfver endast snegla på honom för att inse att det blott är förmaksvanorna som hålla tillbaka djurets naturliga böjelse att hugga er i strupen, i stället att framräcka tassen ä er. Emellertid har denne mr Gower ett högst märkvärdigt hufvud — någonting moriskt eller spanskt, likt en af Murillos taflor: jag misatänker till hälften att han är mindre en Gower än en zigenarel Hvad!, — utropade jag, som med slukande och andlös uppmärksamhet lyssnade till denna beskrifning. Han är således mycket mörk, med hög, smal panna, lätt krökta, men ytterst fina drag, och så bländande tänder, att hela ansigtet synes gnistra då han ler — ehuru det endast är läppen, icke ögat, som ler. Alldeles som ni säger; ni har då sett honom ? Nej jag är icke säker derpå, efter ni säger att han heter Gower.n ;Han säger sig heta Gowers, genmälde lord Castleton torrt, i det han drog upp en pris af den Beaudesertska blandningen. Och hvar är han nu? — med mr Trevapion ? Ja, jag tror det. Ah! nu äro vi framme — Fudge Fidget! Men kanhändax, tillade lord Castleton med en skymt af hopp i sitt blå öga, — kanske de icke äro hemmal Ack, det var en illusorisk förhoppning. Hrr Fudge Fidget voro aldrig horta för sädana klienter som markisen af Castleton: med