mer, det pris som petitionärerne obeslöjad fordra för att ens vilja erkänna Eder Kong! Msj:ts ofsigt att lyckiiggör. samma tolk. Der emot anse undertecknade sig icke obefogade till den anmärkningen, att sökanderne, då de till gin förmån begärt, eler snarare, på sit här ofvan är anfördt, pockat på ioskränka n, i flere ät svenske undersäter 1 allmänhet be viljade rättigheter, och tul stöd för sådana an språk bestämdt uppgifvit tillståndet inom der klass, som sökanderne tillhöra, så som varand på vägen till undergång, både af pligt ock grannisgenhet åtminstone bordt känna sig för. bundne att beledsaga denna skildring med nå got enda skäl elier bevis, så vida de viljs göra anspråk på något afseende. Det ådagalägges dock af skriftens blotta genomläsning. att något sådant bevis icke der står att upp. täcka, och att sökanderne icke ens gjort sg mödan att försöka förebringa något sådant troligen föreställande sig att deras blotta påstående derom skulle uten vidare undersökning antagas såsom fullgiltigt och tillfyllestgörande. Vid sådant förhållande vore det måhbänd: öfverflödigt att ingå i någon vederlägg Ding af hela denna inledning till ansökningen så vida det icke för omdömet ora sökanderne: företag i dess belhet vore af en vies betydenhet att närmare hafva ådagalagt, på hvad sä sökandernes skildring af den ifrågavarand: författningens följder motsvaras af verkligheten, och hvad afseende deras önskningar ) följd deraf kunna förtjena. Det är derföre vi underdånigst utbedje oss att få ingå i en kor granskning äfven af denna del af skriften. Den underd. ansökningen börjar med den meningen, att ehuru endast sex är förflutit sedan de ifrågavarande författningarna utkommo, har denna tid verit tillräcklig att visa, det dessa författningar innehålla sädana stadganden, som slemna ett obegränsadt fält för xtillintetgörelse af borgerskapets sekelgamla privilegier., De bär anförda uttrycken visa, att sökanderne antingen icke vetat, eller ock med flit missförstätt betydelsen af ordet privilegier. Så vidt oss är bekant, Z8ärer under denna benämning ieke innefattas annat a de så kallade städernas privilegier ä de till desamma gjorda donationer frän kronan, jemte vissa ä borgerskapet försäkrade rättigheter i afseende på stä dernas inre styrelse och rättigheten att representera vid riksdagarna, hvilka sednare rättigheter numera äro upptagna i landets grundlagar. Frägan om vilkoren för utöfvande af handtverk och försäljning al handtverksarbeten tillhör deremot icke någon del af dessa privilegier, ej heller bar denna fråga alltsedan tillkomsten af nuvarande samhällsskick nägonsin blifwit af statsmakterna så betraktad, utan städse ansedd säsom en fråga hörande till dear ekonomiska lagstiftniogsrätten. De bestämmelser som fabriksoch handtverkssamt handels-ordningsrne innehålls, kunna sålunda icke heller inverka till förändring i hvad sökanderne kalla borgerskapetso privilegier, då genom rämnde författningar hvarken nägon ändring blifvit gjord i de städernes serskilda rättigheter oc! förmåner, som finnas i deras serskilda privilegier upptagna, eller i borgerskapets representationsrätt. Hvad sedermera angår sjelfva den mörka techningen af det tillständ, som de ifrägavarande förfa tnin garna skola ästadkommit inom de borgerliga klasserna, sä vare det-längt ifrän undertecknade att bestrida, det mängen handtverksmästare befinner sig i knappa omständigheter och hatva svärigheter för sin utkomst. Sädant har ty värr i alla tider inträf fat och kommer sannolikt i all framtid att äga rum änom alla handteringar och kan häriöra af mängfaldiga orsaker, säsom mer eller mindre gynvande kon junkturer för landet i allmänhet, som inverka på invänarnes förmögenhetstillständ; af förändringar i mo der och bruk; för den enskilde näringsidkaren af des: större eller mindre skicklighet, förmäga att görs sig känd och erhälla goda kunder; olika sparsamhetsands och ordningssinne uti egen hushällning; samt oberoende af egna ansträngningar, äfven stundom af lyckan, som så ofta olika utdelar sina häfvor. Denna s-mästarnes lott delas emedlertid i ännu större mätt :af arbetarne, :hvilkas utkomst endast och allenast be Tor af derav arbetsförtjenst för dagen, och hvilka merändels i första hand fä erfara följden af en minskad afsättning eller försämrad korjunktur, emedan de, dä deras arbetsbiträ1le blir öfverflödigt, at naturliga skäl afskedas at mästaren innan han ställer sig sjelf utan arbete. Men sökandernes, mening med den oftanämnda beskritningen är icke blott att antyda ett AZörhällande, hvilket när som helst kan inträffa. De pästå bestämdt, att handtverksmästarnes belägen het i allmänhet försämrats efter, och såsom följd af fabriksoch handtverksordningens tillkomst, och detts ända derhän, att den borgerliga rörelsen inom handtverkerierna skall vara på vägen till undergäng. En sådan försämrad belägenhet på det hela, nu emot tillförene, kan dock icke gerna äga rum utan att den mäste på nägot synligt sätt gifva sig tillkänna, och detta lärer svörligen kunna ske på mer än tvä sätt: antingen deruti, att mästarnes antal i handtverksyrkena förminskats efter tillkomsten af berörde författning, eller att ett större antal handtverkare än förut kommit på obeständ och måst afträda sin egendom till sina borgenärer. Vi anhälle i djupaste underdänighet, att få inför Eder Kongl. Maj:t framlägga en öfversigt af verkliga förhäliandet i bäda dessa hänseenden, enligt de underrättelser vi kunnat förskaffa oss ur tillgängliga embetsverks register, dels öfver antalet af tillkomne mästare inom handtverken, dels ock ötver ingifna cessionsansökaingar, båda inom hufvudstaden, hvarifrån sökanderne sjeltve sannolikt säsom här boende, hemtat sin förmenta erfarenhet i saken. Nägot öfver sex är hafva nu förflutit sedan den 1 Juli 1847, då den nu gällande handtverksordningen trädde i verkställighet. Jemförelsen emellan detanta! handtverksidkare som förvärfvat mästerskap under denna tid, med enahanda förhällande under en lika läng eller ännu längre tid iöre författningens utgifvande, bör då kunna gifva ett någorlunda pålitligt utslag i frägan huruvida sökandernes sorgliga föreställnipg om författningens inflytelse på handtverkeriernas belägenhet besannas genom det ena af de Dyssnö:mnda yttre tecken, hvari man skulle hafva att BÖka bevisen derpå. , Denna jemförelse visar, att antalet af dem som vunnit burskap inom samtliga handtverksyrken utgjodt: Ifrän den 1 Januari 1841 till den 1 Juli 1847 eller under 6!V, är näst före den nuvarande författningens trädande i kraft . . . . . . . . 554. Hvad slags person är den der mr Gower?