flata ee SSU FSC SAEIUVER VIA IUUMIUUCAI ISIR i hrokigt v.rryari Med et ard, det ör en tala ef ex krafict bull och kaotisk atva miasära och mefena stigar Det faller al gig sjelt att den karakterens sjalfständsghet hvarom vi talat icke ficner utrymme ati yttra sig inom formerna a: det samla ungängeshivet, med dess bjudningar och krus, dess ätande och drickande, uta måst söka sig nya owmrädea att röra sig i Dessa områden äro ,meetings,, offentliga sammankomsier för mer eler mindre politiska sociala eller Hitierära ändamål, der en före: ordet men alla hafva rätt att yttra sig, lectures, föredreg a? någon viss talare i ettsärskildt ämne, vanligen hällaa på uppmaning a oriens invånare, stundom guna för betaluing iksom konserter eller andra prestationer, conversations,, ett slage halfoffrotliga säl sretsar,. der nägon framaående htter. förhand utsedd ut vleman teda samtalet i nå al: desza tillläde s rihet, och man bönnasr ingendagvaf den gam verideus katederforedrsg ur papper used dera styfi akademiska föruämhet. Vor förfavard lemnar nätta teckningar af sådens meenuags. coaversations och leciures. Afsen de: sandig: föredraget är hör mycket fritt och inskränks: sig icke inom gränserna af det allvarliga oc! högtidliga decorura som hos 988 anses sound gängligt vid ala religiösa handlingar. De; andliga värtaligheten smår här ej att i gagna proiava, till och med låga bilder ur de hvardagiiga lifvet, ja äfven ordiekar och hu moristiska framställningar, om hon der ser sig kunna göra ämnet fautligt och vinn: eller öfvertyga åbörarne. Vid sadana tillfölie är det naturligt alt äfven åhörarne icke blifv: passiva. Pubiiken följer des talande me: blick och åtbörder, tillropar honom bifal motsäger och tillräuavisar honom om så fal ler sig, med ett ord monologen förvandlas tl! dialog , massan ör ej mera endast åhörar utan interlokuiör , fastän den oj begagnar mänga ord att uttrycka gin meniug, och scenen är högst dramatisk. z Samma iribet som fivves för dea enskild: att lefva och göra sig gällsnde på sit vir utan att behöfva vandra i nötia bjulspår, rå der äfvea för korporationer och föreningar a alia möjliga sleg. Den nordamenkenska koostitutionen är förunderligt väl afpassad at inom sina elastiska gränser upptega och satumangjuta allt det olikartade som gamla verl den måst visa ifrån sig utan att kunna smälte det. Här frodas den fourierska falangsterer och den blidare socialismen i fuil endrögt vic sidan af hvarandsa, och utan att störa det ntikommunmstska hela, Vi halva nyliger meddelat en landsmars skildring af de fordu: Erik Jensarnes socialistieka samhbäölle vid Bishopshill. Vör författarinna lemanar intresgant: beskrifpivgar öfver tvenne sådana sarohäller som hon besökt, sThe New American Phalsnsterya i New Jergey, och aHope Dale Coramunitys nära Boston; den kagernlika falsngste ren bebagade henne mindre än den patriarka: lista gruppen at små enskilda bem som utgjorde Hopedale Communiy; men äfsen på iet förstnämnda stället fann bon sig väl och deltog med äkta kommunistisk ifver i en til verkniog a! buhveteplättar. Det korta utrymmet af en anmälan tillåte 088 ej ait uppehålla osa vid enskilda parue: af srbetet. Dock kunna vi ej underlåta at yttra nägra ord särskildt om författarinnan: resa ull Carolina och vistelse i slafstaterna. Hennes uppfattning af elafveriet och dess förnedring är sann och ädel, och bon har ä Georg:en, dees tidigare öden och deg framtida bestämrneise egvat ett förtr: ffligt kapite som ej kan läsas uian stort deltagsnde. Men der varma och älskvärda optmiew som är grunddraget i beanes lynne, korämer henne stuudon att åt sina egna erfarenheter af slaflifvet gilva er prägel af patriarkalisk lycksalighet, som nästan förer läsaren till glömska ef det bottenlösa svalget hvarpå systemet hvilar. Det gö: en svensk läsare nästan ondt attjemföra negrernag belägenhet hos de menskliga plantageegarne, såsom den här skildraz, med det vanliga tillståndet hos våra statkarlar. Men betraktar man åter medaljens bsksida, möta andra bilder, som visa hvad friheten är värd äfven i de torftigaste vilkor. Slafståndets drög uighet beror på tilifälligheten af den goda egareas lifslängd; ingen trygghet bjudes slafve: ena för närmaste framtiden. I dag ha han en förträfflig husbonde; i morgon ser haga hustru och barn ryckas ifrån sig för at mätta eu lättsinnig sarfvinges njutningslystnad eiler betäcka sterbhusets skulder. Vår författarinna hade väl en gång sett en slafmarknad, förfärlig anblick nog för en kristen qvinna. Men den djupaste nattsidan af safsystemet, jagten efier förrymda glafvar, föll ej inom hennes lugua och fredliga iakttagelsesfer. De oförgätliga scenerna ur Onkel Tom hafvs alla dagar sina rmotetycken i de amerikansks tidmogarnes redogörelser för händelser af fugitive labour. Vi hade nästan haft hjerta at: önska, att vår författarinna sjeif iatt bevittna aågon af dessa hjertslitande scener, Hon ha skrifvit mycket ssnnt och förträffligt om slafveriet, yttrat många varma ord om styggelser sf systemet och omöjligheten af dess upprätthållande för framtiden, men hon skulle i en sådan syn först hafva hemtat den rätta inspirationen, och funnit de rätta orden som trängs till bjertat. Solsidan af saken har hon deremot tecknat med vanligt mästerskap. Vännerna af ralle Bremers författarskap återfinna i detta nya arbete af hennes hand alla de egenskaper som utmärkt de föregående. finhet i uppfattningen och behag i framställingen, den mest minutiösa åskådlighet i dejaljer, och ändå en lenhet i behandlingen at det hele, som erinrar om dessa täcka aqva eller i hvilka den moderna målarekonster synes vilja öfverträffa sig sjelf. Hennes skilringar af Iifvat innam farniliorna Fra ntrmugrit. NE ER RN TA ba jag VN pg BE ÅA AE an RA KR RR OrAaA M M De cs PT