flata ee SSU FSC SAEIUVER VIA IUUMIUUCAI ISIR
i hrokigt v.rryari Med et ard, det ör en
tala ef ex krafict bull och kaotisk
atva mias-
ära och me-
fena stigar
Det faller al gig sjelt att den karakterens
sjalfständsghet hvarom vi talat icke ficner ut-
rymme ati yttra sig inom formerna a: det
samla ungängeshivet, med dess bjudningar
och krus, dess ätande och drickande, uta
måst söka sig nya owmrädea att röra sig i
Dessa områden äro ,meetings,, offentliga sam-
mankomsier för mer eler mindre politiska
sociala eller Hitierära ändamål, der en före:
ordet men alla hafva rätt att yttra sig, lec-
tures, föredreg a? någon viss talare i ettsär-
skildt ämne, vanligen hällaa på uppmaning a
oriens invånare, stundom guna för betaluing
iksom konserter eller andra prestationer, con-
versations,, ett slage halfoffrotliga säl
sretsar,. der nägon framaående htter.
förhand utsedd ut vleman
teda samtalet i nå
al: desza tillläde s
rihet, och man bönnasr ingendagvaf den gam
verideus katederforedrsg ur papper used dera
styfi akademiska föruämhet. Vor förfavard
lemnar nätta teckningar af sådens meenuags.
coaversations och leciures. Afsen de: sandig:
föredraget är hör mycket fritt och inskränks:
sig icke inom gränserna af det allvarliga oc!
högtidliga decorura som hos 988 anses sound
gängligt vid ala religiösa handlingar. De;
andliga värtaligheten smår här ej att i
gagna proiava, till och med låga bilder ur de
hvardagiiga lifvet, ja äfven ordiekar och hu
moristiska framställningar, om hon der
ser sig kunna göra ämnet fautligt och vinn:
eller öfvertyga åbörarne. Vid sadana tillfölie
är det naturligt alt äfven åhörarne icke blifv:
passiva. Pubiiken följer des talande me:
blick och åtbörder, tillropar honom bifal
motsäger och tillräuavisar honom om så fal
ler sig, med ett ord monologen förvandlas tl!
dialog , massan ör ej mera endast åhörar
utan interlokuiör , fastän den oj begagnar
mänga ord att uttrycka gin meniug, och sce-
nen är högst dramatisk. z
Samma iribet som fivves för dea enskild:
att lefva och göra sig gällsnde på sit vir
utan att behöfva vandra i nötia bjulspår, rå
der äfvea för korporationer och föreningar a
alia möjliga sleg. Den nordamenkenska koo-
stitutionen är förunderligt väl afpassad at
inom sina elastiska gränser upptega och satu-
mangjuta allt det olikartade som gamla verl
den måst visa ifrån sig utan att kunna smälte
det. Här frodas den fourierska falangsterer
och den blidare socialismen i fuil endrögt vic
sidan af hvarandsa, och utan att störa det
ntikommunmstska hela, Vi halva nyliger
meddelat en landsmars skildring af de fordu:
Erik Jensarnes socialistieka samhbäölle vid Bi-
shopshill. Vör författarinna lemanar intresgant:
beskrifpivgar öfver tvenne sådana sarohäller
som hon besökt, sThe New American Phalsn-
sterya i New Jergey, och aHope Dale Cora-
munitys nära Boston; den kagernlika falsngste
ren bebagade henne mindre än den patriarka:
lista gruppen at små enskilda bem som ut-
gjorde Hopedale Communiy; men äfsen på
iet förstnämnda stället fann bon sig väl och
deltog med äkta kommunistisk ifver i en til
verkniog a! buhveteplättar.
Det korta utrymmet af en anmälan tillåte
088 ej ait uppehålla osa vid enskilda parue:
af srbetet. Dock kunna vi ej underlåta at
yttra nägra ord särskildt om författarinnan:
resa ull Carolina och vistelse i slafstaterna.
Hennes uppfattning af elafveriet och dess för-
nedring är sann och ädel, och bon har ä
Georg:en, dees tidigare öden och deg fram-
tida bestämrneise egvat ett förtr: ffligt kapite
som ej kan läsas uian stort deltagsnde. Men der
varma och älskvärda optmiew som är grund-
draget i beanes lynne, korämer henne stuudon
att åt sina egna erfarenheter af slaflifvet gilva er
prägel af patriarkalisk lycksalighet, som nä-
stan förer läsaren till glömska ef det botten-
lösa svalget hvarpå systemet hvilar. Det gö:
en svensk läsare nästan ondt attjemföra neg-
rernag belägenhet hos de menskliga plantage-
egarne, såsom den här skildraz, med det van-
liga tillståndet hos våra statkarlar. Men be-
traktar man åter medaljens bsksida, möta an-
dra bilder, som visa hvad friheten är värd äf-
ven i de torftigaste vilkor. Slafståndets drög
uighet beror på tilifälligheten af den goda ega-
reas lifslängd; ingen trygghet bjudes slafve:
ena för närmaste framtiden. I dag ha
han en förträfflig husbonde; i morgon ser
haga hustru och barn ryckas ifrån sig för at
mätta eu lättsinnig sarfvinges njutningslystnad
eiler betäcka sterbhusets skulder. Vår för-
fattarinna hade väl en gång sett en slafmark-
nad, förfärlig anblick nog för en kristen qvin-
na. Men den djupaste nattsidan af safsyste-
met, jagten efier förrymda glafvar, föll ej in-
om hennes lugua och fredliga iakttagelsesfer.
De oförgätliga scenerna ur Onkel Tom hafvs
alla dagar sina rmotetycken i de amerikansks
tidmogarnes redogörelser för händelser af fu-
gitive labour. Vi hade nästan haft hjerta at:
önska, att vår författarinna sjeif iatt bevittna
aågon af dessa hjertslitande scener, Hon ha
skrifvit mycket ssnnt och förträffligt om slaf-
veriet, yttrat många varma ord om styggelser
sf systemet och omöjligheten af dess upprätt-
hållande för framtiden, men hon skulle i en
sådan syn först hafva hemtat den rätta inspi-
rationen, och funnit de rätta orden som trängs
till bjertat. Solsidan af saken har hon dere-
mot tecknat med vanligt mästerskap.
Vännerna af ralle Bremers författarskap åter-
finna i detta nya arbete af hennes hand alla
de egenskaper som utmärkt de föregående.
finhet i uppfattningen och behag i framställ-
ingen, den mest minutiösa åskådlighet i de-
jaljer, och ändå en lenhet i behandlingen at
det hele, som erinrar om dessa täcka aqva
eller i hvilka den moderna målarekonster
synes vilja öfverträffa sig sjelf. Hennes skil-
ringar af Iifvat innam farniliorna Fra ntrmugrit.
NE
ER RN TA ba jag VN pg BE
ÅA AE an RA KR
RR OrAaA M M De
cs
PT