STJUAHULE, den 3 UKLober.
——
Den hotande foderbristen.
Ett af de svåraste år, som svenska landt-
mannen kan erinra sig, mär fördigt att taga
sin början, och dess nyårsdag inträffar då t-:
den är inne att börja boskapens vinterfodring.:
— Vi hafva ej sällan haft år, då sädesskör-;
den varit sämre än dena som nun skall urtrö-
skas; men sällan om någonsin har man haft,
ett särre foderår. En missväxt på säd orsa-:
kar en känbar förlust genom minskning afen:
vigtig försäljnings-artikel, men bristea kan er-
sättas genom införsel af utländek spanrål,
och landibrukets hela organisation störes ej
deraf om blott landtmannens välstånd ör så-:
dant, att han utbärdar förlusten utan att stupa.
Men missväxt på foder är vida svårare. Hö
och halm kunna ej till måttliga priser köpas
från främmande länder; de äro alltför skrym-:
mande för att kunna transporteras långa vä-:
gar, och kuana derföre endast säljas till ett
pris, som gör deras allmänna användande sö-
som boskapsfoder omöjligt. Följdsa häraf är,
den, ait sudra foderimnen måste påtänkas,
eiler boskapen säljas eller slagtas. Men till-;
gången på andra foderämnen är inskränkt
ett land der snan vanligen icke fodrar med.
annat än hö och balm, samt drank, Säden,!
som alilud stiger då foderbrist iuträffar, är
allmänhet för dyr att kunna i större mängd;
användas såsom boskapsfoder. Dranken, hvil-
ken under foderbrist — det vore fåfängt ati:
vilja neka det — utgör ett för landtmannen I
särdelez välkommet understöd, finnes ej öf-
veralit att tillgå, och kan numera aldrig kom-
ma att bli ett i hvarje ladugård tillgängbg
foderämne. — Man har föreslagit Islandsmo:sa.
renmossa och audra lafvar, men de förefinnas
i alltför liten mängd och på alltför få ställen
Att fodra med granris, hästgödsel m. m. äl
utan tvifvel till en viss grad utförbari, men
stöter alltför mycket på barbari, för att börs
i allmänhet förordas. Granris är dessutom ej
tillgängligt öfver alit, och hästspillning vanli-
gen icke i den raängd, att dess användande
kan verka hvad dermed afses. Vi måste så
ledes vända våra blickar. till rotväxterna, 802
i de flesta andra länder utgöra ej allenast cit
fodersurrogat uten ett hufvudsakligt foderämne
hvarje år. Rofvor odlas tyvär! hos oss allt-
för litet; ty gjorde man det, skulle maa ej
komma i en så ytterlig förlägenhet eom den
närvarande, Med betor, kålrötter m. te. är
förhållavdet enaahanda. — Återstår således
nästan endast potäterna, hvilka i större eller
mindre skaia odlas vid hvarje gård, torp eller
backstuga. Att dessa duga till foder, ja, att
de med förstånd begagnade utgöra eit för-
träffligt foderämne både för mjölk-kor, göd-
boskap och får, borde väl icke vara någon
landtman obekant, och dock frestas man att
tro, att så är, då man ser hö betala: red 24
sk. ä 1 rdr per lisp. och derutöfver, under
det att potäter i landsorten säljas till 36 sk.
å 1 rdr tunnan (sädesmåäl). Detta visar en
beklaglig okunnighet om egna fördelar, hvars
resultat blir ekonomisk förlust. — Samma
landtman som t. ex. säljer 200 tunnor poiä-
ter å I rår tunnan, köper 1200 bap. hö å 24
ek. per lisp. och förlorar på deuna operation
400 rdr som äro rent af bortkastade. — Er
tunna potäter har nemligen must sarama fo-
dervärde som 6 lisp. hö. Man har således
fått 1200 lisp. hö för 200 rdr och köpi 1200
lisp. hö för 600 rdr. — Om man icke köper
hö, utan i stället säd eller oljekakor m. m. så
blifver förlusten densamma, enär man säljer
ett godt foderämne för en tredjedel af hvad
det relativt till andra foderämnen är värdt.
och underhåller boskapen med dyrare foder.
Orsaken till ett sådant förfaringsätt kan ej
vara annat än okunnighet om foderämnenar
relativa värden, hvilka, ehuru de visserligen
icke äro fullständigt utredda, man dock åt-
minstone approximativt känner, och vi tillåta
038 att här meddela en tabeli öfver desza vär-
den, icke grundad på kemiska undersökrin-
gar utan på praktisk erfarenhet, enoligt upp-
gifter af Tysklands utmärktaste agronomer.
Foderämnen. Fodervärde.
Hö af naturliga ängar: T
Medelgodt ängshö . . - - 100.
Hö af saltångar . . . . o as a 95.
Fett hö, utan blandning af kärrgräs . . . 90.
Väl bergadt, utmärkt godt och fint bladhö . 85.
Sämre hö, blandadt med sura gräs, samt
annat härdstjelkigt hö, ej från kärrängar
130 till 170.
Odladt hö:
Hö af Klöfver och Timothei . . . . - 100.
Rödklöfverhö . ss ss ss ss ss so ss - 90.1
Hvitklöfverbö oo. ss ss — — — -— 80.1
Vickerbafre- hö, slaget i blomningen . . . 100.
Rotvezxter. i
äiPotäter. . . s s ss ss rs s ss 0 a 0 200.
Hvitbetor, utan blad . . . . . . 273.1
EFKälrötter . so so so so so ss ss ss . - 250.
Rofvor. so ss so so ss so so so a 2 2 4001
Säd och Oljekakor (såsom bifoder).
Hjävete och ärter . os ss s s s so 40.
Räåg, korn, hafra ss rr es NÄ
a gröpade . . . . 50.
Linfrökakor . . . so so so so - - 40.
Rapskakor . . s ss ss 2 oc 50.
Kaåstanier och Ollon . -. 75.
Drank bälfien af brännsatsens fodervårde
Man finner bära? att 100 K hö hafva garoama l
fodervärde som 200 K potäter. eller 400 I
rofvor, eller 55 hafra, eller 40 linfröka-
kor 0. 8. v.
Dyiika uppställningar som denna, kunna
vara nyitiga såsom sngifvande ett medelför-
hällande; men alla dessa födoämnen variera
mycket i närande kraft, i följd af en raängd
omständigbeter härrörande bäde från jo dmån,;
gödning, odlings- och bergningssätt, ålder m.:
m., hvilket den tänkande landtmannen sjelt
måste bedömma. Då detinskräckta utrymmet
se
ens
ms
ligen föreställa er att lifvet är så lugnt i höj-
den, då det är så bullersamt och oroligt de
TTR 8 Fr AS VAT