— I Lidgöpiog har, oaktadt alla spärrnin-
gar, afall inträffat och man har med
bäata vilja icke kunnat påhilta nögon förkla-
ringsgruad, bvarigenora man kunde ge sjuk
domen sken af att vara införd. Stadens auk-
woriteter äro emellertid sä orubbliga i sin öf-
sertygelse derom ett koleran utbreder sig en-
dast genom personlig beröring, aut de, oak-
iadt läkarne förklarat de inträffade dödsfallen
hän öra af verklig elakartad kolera, besiuta:
att anse staden vara mså godt soma fri fö
kolera, alldenswud denna såsom farsot endas
skall uppkomma genom smita, och derfor
beslutat att läia spärrningsåtgärderna forifara.
Men läser härom i Lidköpings Tidaing fol-
jande, hvisket förjenar av inregistreras säsom
ett makalöst bidrag till historien om den rå
dande koleraepidemien och de vilifarelser, de
narrakiigheter och den kortsynthet, som der
bragt i dagen på så många håll, äfven der
man bord: kuona vänta något helt avnat:
Förliden vecka insjuknade härstädes en supig ar-
betskarishustru i, som läkarne uppgåfvo, kolerasym-
tomer. Hon bar dock blifvit vid lif. Deremot hafva.
under denna vecka, 2:ne arbetskarlar aflidit: den för-
ste i torsdags, efter ett dygns sjukdom, och den an-
dre i gär, efter mindre än ett dygns. Och som lä
karne enstämmigt uppgifvit alt ifrågavarande arbets-
karlar dött i kolera, har sundbetsnämnden icke kun
nat undgå att förklara staden för smittad af nämnde
farsot. Som likväl både läkare och icke läkare äro
fullt öfvenygade att sjukdomsfallen härleda sig icke
från smitta, enär de aflidne aldrig varit i beröring
med bvarken persoser eller eftekter frän smittad ort;
hy vill sundhetsnämnden anse staden för så godt som
icke smittad, och bibehåller derföre vakten vid så vä
hamnen som tullarne, och förfarer t. v. lika sträng!
som hittills mot dem som hysa personer från smittade
orter, på det samhället, om möjligt, må undgå sjukdo-
men i egenskap af epidemi.
I natt har ytterligare en tredje arbetskarl aflidit.