— I Lidgöpiog har, oaktadt alla spärrningar, afall inträffat och man har med bäata vilja icke kunnat påhilta nögon förklaringsgruad, bvarigenora man kunde ge sjuk domen sken af att vara införd. Stadens aukworiteter äro emellertid sä orubbliga i sin öfsertygelse derom ett koleran utbreder sig endast genom personlig beröring, aut de, oakiadt läkarne förklarat de inträffade dödsfallen hän öra af verklig elakartad kolera, besiuta: att anse staden vara mså godt soma fri fö kolera, alldenswud denna såsom farsot endas skall uppkomma genom smita, och derfor beslutat att läia spärrningsåtgärderna forifara. Men läser härom i Lidköpings Tidaing foljande, hvisket förjenar av inregistreras säsom ett makalöst bidrag till historien om den rå dande koleraepidemien och de vilifarelser, de narrakiigheter och den kortsynthet, som der bragt i dagen på så många håll, äfven der man bord: kuona vänta något helt avnat: Förliden vecka insjuknade härstädes en supig arbetskarishustru i, som läkarne uppgåfvo, kolerasymtomer. Hon bar dock blifvit vid lif. Deremot hafva. under denna vecka, 2:ne arbetskarlar aflidit: den förste i torsdags, efter ett dygns sjukdom, och den andre i gär, efter mindre än ett dygns. Och som lä karne enstämmigt uppgifvit alt ifrågavarande arbetskarlar dött i kolera, har sundbetsnämnden icke kun nat undgå att förklara staden för smittad af nämnde farsot. Som likväl både läkare och icke läkare äro fullt öfvenygade att sjukdomsfallen härleda sig icke från smitta, enär de aflidne aldrig varit i beröring med bvarken persoser eller eftekter frän smittad ort; hy vill sundhetsnämnden anse staden för så godt som icke smittad, och bibehåller derföre vakten vid så vä hamnen som tullarne, och förfarer t. v. lika sträng! som hittills mot dem som hysa personer från smittade orter, på det samhället, om möjligt, må undgå sjukdomen i egenskap af epidemi. I natt har ytterligare en tredje arbetskarl aflidit.