Handelsoch Sjöfartstidning, i anledning af en i den förra tidningen för några veckor sedan införd officiös rekommendation för ett i Stockholm påbegyndt annonsblad, som efter de båda första numrorna blifvit då och då inhyst i Svenska Tidningens spalter. Detta manifest hade följande ordalydelse: Till följe af det rika tillopp af annonser, som Sverska Tidningens nu vidtagna ätgärd redan för. skaftat detsamma, blir det af det största skäl för landsorten att derstädes äfven införa sina annonser, enär man derigercom kan päräkna att de komma det allmänna aftärslifvet till godo. Annonspriset är äf ven ovanligt billigt och vittnar om en påräknad större freqvens. Skulle denna freqvens u:eblifva, vore det af den största förlust just för sjelfva affärslifvet.v I anledning häraf hade Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning gjort följande anmärkning: Sy. Tidn. har meddelat nägra uppsatser, inne hällande en panegyrik öfver hr C. F. Ridderstad säsom romanförfattare, skald och politikus, deri mänga intressanta detaljer förekommit. — Säsom erkänsla, hvilken förefaller nog mycket kontant, rekommenderar hr Ridderstad i Östgötha Correspondenten Svenska Tidningens annonsafdelning, i det han yttrar, att det blir af största skäl för landsorten att derstädes (i Sv. Tidn.) äfven införa sina annonser, enär man derigenom kan päräkna att de komma det allmänna affärslifvet till godon. Tjenst och ätertjenst varar längst, säger ordspräket.s Derpå svarar nu Östg. Corr. med att aflägga sin tacksamhet hos Handelstidningen, för det att den härigenom gifvit Östgötha Corr. ett tillfälle satt öppet förklara vår (Östg. Corr:s) erkänsla Aos redaktionen af Svenska Tidningen för det ädla sätt, hvarpå den behamdlat oss (Ö. C.), då deremot åtskilliga af den liberala pressens organer, hvilkas åsigter om samhället vi (Ö: C.) i det hela dela — om vi äfven icke låta hänföra oss af allt teoretiskt frasmakeri — gjort oss (Östg. Corr:?) till föremål för deras bittra anfall., Följer en storståtlig rekommendation icke allenast för Svenska Tidningens handlingssätt enskildt mot Östg. Corr., utan fastmer, för den chevalereska ton, som den alltifrån början iakttagit, samt dess hållning, dess praktiska takt, dess lugna, gemenligen ganska opartiska och icke så litet liberala tendensa, Mm. Mm. M. Mm. Så att Östgötha Correspondenten i det hela delar den liberala pressens åsigter om samhället, under det hela verlden har sett honom uppträda såsom det konservatift reformerande partiets mest devouerade champion! Det är ju en höget intressant nyhet. Lika nytt och öfverraskande är underrättelsen om de abittra antall af den liberala pressen, för hvilka Östgötha Correspondenten skall hafva varit ett oskyldigt offer. Om med pråtskilliga af den liberala pressens organer, skulle händelsevis menas Aftonbladet, så är det temligen ögonskenligt för hvar och en af våra läsare att vi aldrig funnit oss sårade af de burleska utfall hvarmed Östg. Corresp. under stundora bombarderat oss, långt mindre kunnat få i vårt hufvud att derpå ingå i något slags svaromål. Troligt är, att Östg. Corr:s utgifvare, br Ridderstad, förvexlat den tidning ban utger med sin egen värda person, och då man känner den kolossala författare-egenkärleken hos denna värda personlighet, som nyligen slog hela den svenska pressen i ansigtet med den utmanande förklaringen, att han. ännu aldrig fått någon recension öfver sina arbeten, utan endast puffar eller ovett, så är det lätt förklarligt att han känt såsom bittra anfall. då någon tidning berömt vissa sidor af hans i det hela ganska aktningsvärda författarskap, utan att med bästa vilja vara i stånd att förklara honom för ett öfver alla menskiiga ofullkomligheter upphöjdt sekularsnille. Hade A.B. endast haft samvete att egna br Riddersisds romaner den obetingade förgudning, hvarmed han fått läska sig från vissa andra sidor inom pressen, så är det mer än troligt att han funnit stilarne, hvarmed A;B:s annonser tryckas, Jika stora och utmärkta, som han funnit Svenska Tidningens, och annonserpa sjelfva lika väl egnade att vkomma det allmänna afförslifvet till godo.: På den högtrafvande filippik, hvarmed det vredgade lejonet i sista numret trakterar oss, hvarken kan eller behöfver från vår sida afgifvas något annat svar än det, att vi uppriktigt beklaga, alt en man med så många goda och aktningsvärda egenskaper, så mycken obestridlig författeretalang , så mycket omisakänligt nit för det verkligt goda och redbara, skall af en aldrig mätted förfettsrefåfänga låte förleda sig till den löjliga ursinnighet -hvaral hans framställnivg bär spår. Han synes alldeles hafva förlorat all sjelfbeherrskning, Jiksom han i sin stora appell bekände att han saknar sjelfkritik. Då han med sin vanligs oförlikneliga originalitet förehåller sina förmenta fiender att de sakna brännpunkter inom verklighetens, så befara vi att hr Ridderstad ; vissa delar af sin egen varelse har så många sbrännpunkter. att han, lik ett publicistiskt yrfö, rusar hit och dit utan all besinning, till dess hans hela offentliga uppträdande blir moget för en framtida Cervantes panegyriska penna. Vecko-uppgifter rörande Riksbanken,