STOCKHOLEH, den 1 Oktober. Från en egendomsegare i södra orterna af riket hafva vi till införande emottagit följande uppsats, angående jernvägar, utländsk skuldsättning och inrikes fondsystem, hvilka frågor förtjena att betraktas från alla sidorinärvarande tid, då så många planer äro å bane för utförandet af stora jernvägsbyggnader, till hvilka, såvida de någon gång skola sättas i verket, erfordras extraordinära tillgångar. Vid insändarens i korthet antydda åsigt om fördelen deraf att staten utför de stora jernvägsarbetena, få vi dock erinra om detKända förhållandet, att meningarne äro mycket delade i afseende på den frågan, huruvida det ör bäst att enskilta bolag eller staten öfvertager utförandet af jernvägarne, och till och med iländer der statsstyrelsen eljest ombesörjer nära nog alit, såsom i Frankrike,. se vi huru. de mest storartade jernvägsarbeten öfverlemnats åt enskilta bolag, och äfven i Belgien, der för öfrigt styrelsen ombesörjt byggandet af många jernvägar, ha sådana arbeten de sednare åren öfverlätiis till bolag. .U:om den allmänna regeln att staten bör så litet som möjligt blandas i ekonomiska företag, äfven då de såzom i fråga om jernvägsanläggningar böra af staten öfvervakas och stundom äfven understödjas, förekommer härvid äfven att statsverket måste beiastas med en ofantlig skuldmassa, i fall det skall bestrida alla utgifterna för dessa arbetea. Att de större jernvägsliniernas byggande för statens räkning äfven kan medföra icke obetydliga fördelar, om en öfverallt fullt vaksam omtanka och tillräckligt noggrann hushållning iakttages, kan emellertid icke bestridas. Den insända uppsatsen är af denna lydelse: Det är med en viss farhåga, ins. af nedanstående rader går att framlägga några tankar i afseende på det med skäl så berömda arbete, som utgifvits under naran af Försök till Statsekonomisk Statistik öfver Sverigex; ty han har sedan länge varit van att anse den genisaliske författarens åsigter som ovedersägliga, och detta har bötydligt ökat ins:s misstroende fill sig sjelf och sina egna åsigter, då han denna gång antingen ej riktigt uppfattat författarens eller funnit dessa vara i strid med sina egna. Til en början anhåller ins. om ursägt för ytligheten af nedanstående uppsats, endast framkallad af ämnets vigt, särdeles i dstta ögonblick, då jernvägsanläggningar och förändringar i vårt kreditsystem så uteslutande sysselsätta allmänna uppmärksamheten. Frågan om vi skulle hafva jernvägar eller ej, kunde nära nog besvaras med en annan ryktbar fråga: att vara eller icke varas. Någon tänkande torde numera knappt finnas, som skulle förneka nödvändigheten af jernvägar i Sverige, såväl för att bekämpa utländningens allt mer och mer stigande industriella företräden, som ock för att genom hastig koncentration af våra stridskrafter i farans stund lästa försvaret af vår politiska sjelfständighet; Detta är squestio an; och om än alla, vore eniga härom, så är, ty värr! ickeså fallet med questio modo, eller sättet att anskaffa medel för anläggandet af jernvägar. Författaren till Statsekonomiska statistiken förklarar det förderfligaste medlet af alla vara användandet af utländska penningar och drager upp mörka bilder öfver följderna af utländsk skuldsättning, Denna åsigt ledesibevis i andra delen sid. 261, genom en gjord kalkyl, att om de till jerovägens anläggning förslagsvis upptagne erfordeliga 30 millioner upplånas i England och amorteras på 40 år med 1!, millioa om året, Sverige på denna tid återgäldat 60 millioner, d. v. s. betalt 30 millioner med 60. Detta skall vara ett slående hufvudargumsnt samt bevis på förlusten för landet och förderfligheten af utländska lån. Det fanns för en tid sedan en skola i statsekonomien, som påstod att i affärer vinst ej kunde uppstå å en sida utan förlust å den andra. På detta resonnemang har grundats prohibitifsystemer, beräkningar af handelsbajanser etc. etc. Denna skola gjorde allt, för att få statsekonomien och dess underafdelning statsfinanserna ansedde såsom särdeles inkrånglade vetenskaper, inom hvilkas förlåt endast få kunde hysa förhoppning att erhålla inträde. Denna irrmening, såväl som många andra, har blifvit rättad genom sednare tiders erfarenhet, som gifvit vid handen, att till dessa vetenskaper behöfves endast hvsd man kallar gros bon sens, och att samma simpla reglor, som bestämma vinst och förlust för den enskildes finanser, oftast äro tillämpliga på statens. f Ios. anbåller om tillstånd att få anföra ett exempel. A. behöfver tömma vattnet ur en grufva; men patentlagar eller andra hinder göra det omöjligt att anskaffa det behöfliga maschineriet i Sverige. Han-låter det komma från England. Förslagsvis upptages inköpspriset till 100,000 rdr, och dessa betalas genom amortering på 40 år enligt samma metod som för statslänet beräknades. Efter dessa 40 år har då köparen i stället för 100,000 rdr: betalt 200,000. Detta är förlust enligt författarens mening, och skulle således långifvaren vunnit 100,000 rår på läntagerens bekostnad. Men om man i denna kalkyl tager i betraktande och kapitaliserar den vinst, som uppkommit genom användandet af rmasnhinön sindor samma tid 2å förda kalkyvlan!