STOCKHOLEH, den 1 Oktober.
Från en egendomsegare i södra orterna af
riket hafva vi till införande emottagit följande
uppsats, angående jernvägar, utländsk skuldsätt-
ning och inrikes fondsystem, hvilka frågor för-
tjena att betraktas från alla sidorinärvarande
tid, då så många planer äro å bane för ut-
förandet af stora jernvägsbyggnader, till hvilka,
såvida de någon gång skola sättas i verket,
erfordras extraordinära tillgångar.
Vid insändarens i korthet antydda åsigt om
fördelen deraf att staten utför de stora jern-
vägsarbetena, få vi dock erinra om detKända
förhållandet, att meningarne äro mycket delade
i afseende på den frågan, huruvida det ör bäst
att enskilta bolag eller staten öfvertager utfö-
randet af jernvägarne, och till och med ilän-
der der statsstyrelsen eljest ombesörjer nära
nog alit, såsom i Frankrike,. se vi huru. de
mest storartade jernvägsarbeten öfverlemnats
åt enskilta bolag, och äfven i Belgien, der för
öfrigt styrelsen ombesörjt byggandet af många
jernvägar, ha sådana arbeten de sednare åren
öfverlätiis till bolag. .U:om den allmänna re-
geln att staten bör så litet som möjligt blan-
das i ekonomiska företag, äfven då de såzom
i fråga om jernvägsanläggningar böra af staten
öfvervakas och stundom äfven understödjas,
förekommer härvid äfven att statsverket måste
beiastas med en ofantlig skuldmassa, i fall
det skall bestrida alla utgifterna för dessa ar-
betea. Att de större jernvägsliniernas byg-
gande för statens räkning äfven kan medföra
icke obetydliga fördelar, om en öfverallt fullt
vaksam omtanka och tillräckligt noggrann hus-
hållning iakttages, kan emellertid icke be-
stridas.
Den insända uppsatsen är af denna lydelse:
Det är med en viss farhåga, ins. af ne-
danstående rader går att framlägga några tan-
kar i afseende på det med skäl så berömda
arbete, som utgifvits under naran af Försök
till Statsekonomisk Statistik öfver Sverigex;
ty han har sedan länge varit van att anse den
genisaliske författarens åsigter som ovedersäg-
liga, och detta har bötydligt ökat ins:s miss-
troende fill sig sjelf och sina egna åsigter, då
han denna gång antingen ej riktigt uppfattat
författarens eller funnit dessa vara i strid med
sina egna.
Til en början anhåller ins. om ursägt för
ytligheten af nedanstående uppsats, endast
framkallad af ämnets vigt, särdeles i dstta
ögonblick, då jernvägsanläggningar och för-
ändringar i vårt kreditsystem så uteslutande
sysselsätta allmänna uppmärksamheten.
Frågan om vi skulle hafva jernvägar eller
ej, kunde nära nog besvaras med en annan
ryktbar fråga: att vara eller icke varas. Nå-
gon tänkande torde numera knappt finnas,
som skulle förneka nödvändigheten af jernvä-
gar i Sverige, såväl för att bekämpa utländ-
ningens allt mer och mer stigande industri-
ella företräden, som ock för att genom hastig
koncentration af våra stridskrafter i farans
stund lästa försvaret af vår politiska sjelfstän-
dighet; Detta är squestio an; och om än
alla, vore eniga härom, så är, ty värr! ickeså
fallet med questio modo, eller sättet att an-
skaffa medel för anläggandet af jernvägar.
Författaren till Statsekonomiska statistiken
förklarar det förderfligaste medlet af alla vara
användandet af utländska penningar och dra-
ger upp mörka bilder öfver följderna af ut-
ländsk skuldsättning, Denna åsigt ledesibe-
vis i andra delen sid. 261, genom en gjord
kalkyl, att om de till jerovägens anläggning
förslagsvis upptagne erfordeliga 30 millioner
upplånas i England och amorteras på 40 år
med 1!, millioa om året, Sverige på denna
tid återgäldat 60 millioner, d. v. s. betalt 30
millioner med 60. Detta skall vara ett slå-
ende hufvudargumsnt samt bevis på förlusten
för landet och förderfligheten af utländska lån.
Det fanns för en tid sedan en skola i stats-
ekonomien, som påstod att i affärer vinst ej
kunde uppstå å en sida utan förlust å den
andra. På detta resonnemang har grundats
prohibitifsystemer, beräkningar af handelsba-
janser etc. etc. Denna skola gjorde allt, för
att få statsekonomien och dess underafdelning
statsfinanserna ansedde såsom särdeles in-
krånglade vetenskaper, inom hvilkas förlåt
endast få kunde hysa förhoppning att erhålla
inträde. Denna irrmening, såväl som många
andra, har blifvit rättad genom sednare tiders
erfarenhet, som gifvit vid handen, att till
dessa vetenskaper behöfves endast hvsd man
kallar gros bon sens, och att samma simpla
reglor, som bestämma vinst och förlust för
den enskildes finanser, oftast äro tillämpliga
på statens. f
Ios. anbåller om tillstånd att få anföra ett
exempel. A. behöfver tömma vattnet ur en
grufva; men patentlagar eller andra hinder
göra det omöjligt att anskaffa det behöfliga
maschineriet i Sverige. Han-låter det komma
från England. Förslagsvis upptages inköps-
priset till 100,000 rdr, och dessa betalas ge-
nom amortering på 40 år enligt samma metod
som för statslänet beräknades. Efter dessa
40 år har då köparen i stället för 100,000
rdr: betalt 200,000. Detta är förlust enligt
författarens mening, och skulle således lån-
gifvaren vunnit 100,000 rår på läntagerens
bekostnad. Men om man i denna kalkyl ta-
ger i betraktande och kapitaliserar den vinst,
som uppkommit genom användandet af rma-
snhinön sindor samma tid 2å förda kalkyvlan!