skänk af ett bord och min mor af ett syskrin.
tillverkade med egoa händer! Jag gjorde
Bolt ett lock på hans silfverskrin, och (detta
sista var mitt magnum opus, mitt mästerstycke)
jag reparerade och satte i fullständig gång ett
gammalt tornur i slottet, som i mannaminne
hade visat på tu. Det var mig kärt att tänka,
hvarje gång klockan slog, att de som hörde
dess djupa ljud, skulle ihågkomma mig. Det
får jag skötte och bjelpte till att klippa, och
det lam som jag drög upp ur det stora trä-
sket, och trenne andra som jag med fram-
gång vårdade under en hemlighetsfull mjelt-
brand, och hvilken kur slog hela grannskapet
med förvåning — äro icke dessa drag ifi-
skrifna i din krönika, o huset Caxton!
OcK enär nu fråmgängen af mitt försök må-
ste fill en icke obetydlig del bero på det vän-
skapliga aftal jag kunde träffa med min
tillämnade kompanjon, så skret jag tili Tre-
vanion eeh bad honom uppmana den unga
gentleman, som skulle sluta sig till mig och
hvars kapital jag skule förvalta, att komma
och besöka oss. Trevanion villfor min begä-
r.a och der ankom en lång figur om något
öfver sex fot, vidkännandes namnet Guy Bol-
ding, och iklädd en kort jagtrock med en
hvigsolpiga i kaapphålet; vidare bar han klä-
deskort5yxor och damasskor, och en väst med
alla slags sällsamma hemliga fickor. Guy
Bolding hade vistäts halftannat är i Oxford
såsom en flitig karl; och så flitig, hade han
varit att det koappast fanns en enda hand-
1-nJe i Oxford med hvärs böcker han icke
lycksts göra bekantskap,
Flats för säg sig nödsäkad att taga bono
ifrån universitetet? och då min frågade den!
ung? gentlerbanien hvad yrke ban hade lust
för, svarade bana med samvetsgrann stolthet:
( fså kunde köra en vagn!. Fadren, som
hade Trevärior att tacka för sitt pastorsty
hede vändt sig till statsmannen för att begära
hang råd, och rädet hade förskaffat mig en
kamrat i mia landsflykt. i
Mn första Känsla då jog helsade denna nyå
bekahtskap var orleklgen en känsla af djupt