skänk af ett bord och min mor af ett syskrin. tillverkade med egoa händer! Jag gjorde Bolt ett lock på hans silfverskrin, och (detta sista var mitt magnum opus, mitt mästerstycke) jag reparerade och satte i fullständig gång ett gammalt tornur i slottet, som i mannaminne hade visat på tu. Det var mig kärt att tänka, hvarje gång klockan slog, att de som hörde dess djupa ljud, skulle ihågkomma mig. Det får jag skötte och bjelpte till att klippa, och det lam som jag drög upp ur det stora träsket, och trenne andra som jag med framgång vårdade under en hemlighetsfull mjeltbrand, och hvilken kur slog hela grannskapet med förvåning — äro icke dessa drag ifiskrifna i din krönika, o huset Caxton! OcK enär nu fråmgängen af mitt försök måste fill en icke obetydlig del bero på det vänskapliga aftal jag kunde träffa med min tillämnade kompanjon, så skret jag tili Trevanion eeh bad honom uppmana den unga gentleman, som skulle sluta sig till mig och hvars kapital jag skule förvalta, att komma och besöka oss. Trevanion villfor min begär.a och der ankom en lång figur om något öfver sex fot, vidkännandes namnet Guy Bolding, och iklädd en kort jagtrock med en hvigsolpiga i kaapphålet; vidare bar han klädeskort5yxor och damasskor, och en väst med alla slags sällsamma hemliga fickor. Guy Bolding hade vistäts halftannat är i Oxford såsom en flitig karl; och så flitig, hade han varit att det koappast fanns en enda hand1-nJe i Oxford med hvärs böcker han icke lycksts göra bekantskap, Flats för säg sig nödsäkad att taga bono ifrån universitetet? och då min frågade den! ung? gentlerbanien hvad yrke ban hade lust för, svarade bana med samvetsgrann stolthet: ( fså kunde köra en vagn!. Fadren, som hade Trevärior att tacka för sitt pastorsty hede vändt sig till statsmannen för att begära hang råd, och rädet hade förskaffat mig en kamrat i mia landsflykt. i Mn första Känsla då jog helsade denna nyå bekahtskap var orleklgen en känsla af djupt