(Insändt.)
Ett nytt och temligen säkert preservativ
mot kolerar.
Undertecknad, som för länge sedan egnat mig ät
de närande yrkena, men till följe deraf, att jag i min
ungdom nägon tid studerade medicinen och under
1834 års farsot användes som koleraläkare, nu Äter-
igen, eburu endast för att uppfylla en medborgerlig
pligt, att äfven i min ringa män bidraga till lindrandet
af det allmänna eländet, ätagit mig en qvasi läkare-
befatining inom mitt distrikt i Cstbarina, har, under
utöfvingen af detta kall, kommit att tänka mera på
koleran och dess anledningar, än jag annars säkerli-
gen skulle gjort. Jag skyndar att meddåela allmän
heten resultatet af dessa funderingsr, i den fulla öfver-
tygelsen att äfven för ögonblicket nägoa nytta deaf
kan vara att hemt2, ehuru visserligen först framdeles
nägonting i stort dervid är att ätgöra.
Det är en allmänt känd sak, af erfareobeten bäde
bär och från utlardet öfeers!lt bekräftad, att det egent
ligen är den lägre folkklassen som mest har att
frukta för kolerafarsoten; Hvad kan auledningen här
till vara? Hvilken omständighet Er det hvari den
skiljer sig från de bätire lottade klasserna; hvilken
omständighet är det, som nästan är gemsnsam för
alla, som fella offer för koleran? Man har uppgifvit
att osund föds, däligs kläder, fylleri och lNiderlighet
lemna predispoxtion för kolera; men nu är det ati
märka, säsom vi ock dagligen se omkring oss, att de
veritabla hamnbusarne och lazaronerne äfvensom fyll-
hultarne gå temligen helskinnade, under det att far