STOCKHOLH, den 21 September. sTryckfrihetsförordningen är den af Sveriges grundlagar, som redan från dess antagande shaft företrädesvis behof af ändamålsenlig ompbildning,, yttras uti en i Svenska Tidningen intagen insänd artikel under titel: Hvad har men att önska och hoppas afden instundande riksdagen?, Författaren vidrörer endast i störeta korthet det ömtåliga ämnet, hvarvid han anmärker patt den så benämnda skandalpressen fått ett fritt utrymme att utbilda sig, utan att kunna (?) tröffas af något hejdande återhåll äfvensom att sde för menskligheten heligaste sanningar, föremålen för en kristens förhoppning och trö angripas af den tanklösa lättsinnigheten,. Vidare anföres: näfven de stilla i landena hafva förvånat sig öfver, att de, åt hvilka lagarne anförtrott uppsigten öfver pressens missbruk, låtit alla dessa företeelser hafva sin gång utan anmärkning; men då möjligen ett försvar för, om ock icke ett fallt skäl till denna eftergifvenhet må anses finnas i sjelfva lagstiftningen, så är hög tid att föreslå dess förbättrandes. Förslaget derom skall sredan vid sisthållne riksdag varit väntadt ifrån styrelsen och lärer icke kunna uteblifva vid den nu instundande, då presgens sjelfsvåld redan uppnått en så hög grad och man i. ex. kan för en obetydlig dagspenning använda hvilken obildad person som helst att bära det juridiska ansvaret för spridande i tusentals exemplar af de skändligaste framställningar, de mest kränkande beskyllningar. Då denna uppmaning inom den konservativa och halfofficiella tidningens spalter till en förändrad lagstiftning för pressen väl kan anses antyda att man vid riksdagen har att vänta något förslag från styrelsen i ämnet, skynda vi alt göra ett par erinringar vid berörde framställning. Ingen kan mindre än vi vara benägen att förorda det hittills ofta använda ransvaringssystemet inom pressen; men man måste väl ihågkomma att det uppstod just såsom en naturlig följd af den på grumdlagsvidrigt sätt af statsmakterna i tryckfrihetsförordningen införda indragningsmakten. Hade man då ej kunnat gripa till ansvaringarne, skulle pressen sikerligen hafva genom ett slags hemliga kabizettsordres blifvit helt och hållet förstummad. Men sedan indragningsmakten upphört, har man också alltmer och mer öfvergifvit vansvaringssystemet och hvarje tidning som vill hos publiken ega moraliskt anseende har numera lemnat det. Till och med den s. k. skandalpressen börjar sakna ansvaringar,, sedan många af dem blifvit dömda till fästning, ärans förlust, m. m. Månne det då är skäl att just nu i dessa hänseenden påyrka en tryckfrihetsreform? Månne icke allmänna opinionen för närvarande är på god väg att ntöfva det inflytande emot pressens aferter, hvilket i sjelfva verket är det enda medlet till deras hämmande, såvida detta icke skall ske med uppoffring äfven af pressens frihet. Vidkommande den omständigheten att de stilla i landene skulle anse de nuvarande angvarsbestämmelserna icke tillfyllestgörande för att skydda pheliga sanningat, för pressens angrepp, så har erfarenheten visat att samma bestämmelser träffa ganska strängt då de anltas. Huru blef icke den stackars pörträttritaren Pettersson landsförvisad för några dumma betraktelser om Christi himmelsfärd? Och beträffande andra pressförseelser, så ha ju, enligt hvad vi vilja erinra 083, minst tre af ansvaringarne för Folkets Röst blifvit dömde ärelöse och insatte på fästning, äfvensom betydligt ansvar drabbat ,Fåderneslandets i Lund ansvarige utgifvare. Att tryckfrihetsprocesserne, synnerligen de mot förstnämnde tidning, gått orimligt långsamt och besluten stundom Nka långsamt kommit till verkställighet, her åter berott af auktoriteterna, men icke af tryckfrihetslagen. Å Det är nästan endast i afseende på det enskilda lifvets fridlysning från atigrepp i pressen som man synes med skäl kunna fordra skarpare bestämmelser i tryckfrihetslagen; men hvad de mera allmänna och politiska delarne af den beträffar, så äro de snarare för litet än för mycket liberala. Att såmmansättningen af juryn är högst besynnerlig, om icke rent af felaktig, bör emellertid erkännas; men denna del af tryckfrihetslagen har insändaren i Svenska Tidningen icke omnämnt. — H. M. Konungen har i dag på förmiddagen hållit konselj. — H. M. Konungen och H. K. H. Kronprinsen ha derefter vid middagstiden återrest till Tullgarn. — Gårdagens Posttidning meddelar, att H. M. Konungen behagat förära 400, H. M. Drotitningen 200 och H. K. H. Hertigen af Östergöthland 100 idr, allt bko, till de genom kolerafarsoten i Carlskrona lidande och behöfvande, företrädesvis enkor eller faderoch moderlösa barn. — Uti S. T. meddelas ett Kongl. Maj:ts bref till konungens befallningshafvande i Götheborgs och Bohus län angående den högvigtiga frågan om bestämmandet af den ordning, hvaruti de från direktionen öfver Götheborgs hamnoch elf-arbeten utgående expeditioner böra af direktionens ledamöter underskrifvas, varande det nådiga brefvet af följande innehåll: : Sedan, i anledning af väckt fråga om ordningen ledamöterna emellan för underskrifter ä de från diFör böfveln! min unge vän — jag harj icke något spåhänig, såsom betjenter, med storj hyst nå halaftronkot kalla hustror och barn.