STOCKHOLH, den 21 September.
sTryckfrihetsförordningen är den af Sveriges
grundlagar, som redan från dess antagande
shaft företrädesvis behof af ändamålsenlig om-
pbildning,, yttras uti en i Svenska Tidningen
intagen insänd artikel under titel: Hvad har
men att önska och hoppas afden instundande
riksdagen?, Författaren vidrörer endast i stör-
eta korthet det ömtåliga ämnet, hvarvid han
anmärker patt den så benämnda skandalpres-
sen fått ett fritt utrymme att utbilda sig, utan
att kunna (?) tröffas af något hejdande åter-
håll äfvensom att sde för menskligheten he-
ligaste sanningar, föremålen för en kristens
förhoppning och trö angripas af den tanklösa
lättsinnigheten,. Vidare anföres: näfven de stilla
i landena hafva förvånat sig öfver, att de, åt
hvilka lagarne anförtrott uppsigten öfver pres-
sens missbruk, låtit alla dessa företeelser hafva
sin gång utan anmärkning; men då möjligen
ett försvar för, om ock icke ett fallt skäl till
denna eftergifvenhet må anses finnas i sjelfva
lagstiftningen, så är hög tid att föreslå dess
förbättrandes. Förslaget derom skall sredan
vid sisthållne riksdag varit väntadt ifrån sty-
relsen och lärer icke kunna uteblifva vid
den nu instundande, då presgens sjelfsvåld
redan uppnått en så hög grad och man i. ex.
kan för en obetydlig dagspenning använda
hvilken obildad person som helst att bära det
juridiska ansvaret för spridande i tusentals
exemplar af de skändligaste framställningar,
de mest kränkande beskyllningar.
Då denna uppmaning inom den konserva-
tiva och halfofficiella tidningens spalter till en
förändrad lagstiftning för pressen väl kan an-
ses antyda att man vid riksdagen har att vänta
något förslag från styrelsen i ämnet, skynda
vi alt göra ett par erinringar vid berörde fram-
ställning.
Ingen kan mindre än vi vara benägen att
förorda det hittills ofta använda ransvarings-
systemet inom pressen; men man måste väl
ihågkomma att det uppstod just såsom en na-
turlig följd af den på grumdlagsvidrigt sätt af
statsmakterna i tryckfrihetsförordningen införda
indragningsmakten. Hade man då ej kunnat
gripa till ansvaringarne, skulle pressen siker-
ligen hafva genom ett slags hemliga kabizetts-
ordres blifvit helt och hållet förstummad. Men
sedan indragningsmakten upphört, har man
också alltmer och mer öfvergifvit vansvarings-
systemet och hvarje tidning som vill hos pu-
bliken ega moraliskt anseende har numera
lemnat det. Till och med den s. k. skandal-
pressen börjar sakna ansvaringar,, sedan
många af dem blifvit dömda till fästning,
ärans förlust, m. m.
Månne det då är skäl att just nu i dessa hän-
seenden påyrka en tryckfrihetsreform? Månne
icke allmänna opinionen för närvarande är på
god väg att ntöfva det inflytande emot pressens
aferter, hvilket i sjelfva verket är det enda
medlet till deras hämmande, såvida detta icke
skall ske med uppoffring äfven af pressens
frihet.
Vidkommande den omständigheten att de
stilla i landene skulle anse de nuvarande an-
gvarsbestämmelserna icke tillfyllestgörande för
att skydda pheliga sanningat, för pressens an-
grepp, så har erfarenheten visat att samma
bestämmelser träffa ganska strängt då de an-
ltas. Huru blef icke den stackars pörträtt-
ritaren Pettersson landsförvisad för några dumma
betraktelser om Christi himmelsfärd?
Och beträffande andra pressförseelser, så ha
ju, enligt hvad vi vilja erinra 083, minst tre
af ansvaringarne för Folkets Röst blifvit dömde
ärelöse och insatte på fästning, äfvensom be-
tydligt ansvar drabbat ,Fåderneslandets i Lund
ansvarige utgifvare. Att tryckfrihetsproces-
serne, synnerligen de mot förstnämnde tid-
ning, gått orimligt långsamt och besluten
stundom Nka långsamt kommit till verkstäl-
lighet, her åter berott af auktoriteterna, men
icke af tryckfrihetslagen. Å
Det är nästan endast i afseende på det en-
skilda lifvets fridlysning från atigrepp i pressen
som man synes med skäl kunna fordra skar-
pare bestämmelser i tryckfrihetslagen; men
hvad de mera allmänna och politiska delarne
af den beträffar, så äro de snarare för litet
än för mycket liberala. Att såmmansättnin-
gen af juryn är högst besynnerlig, om icke
rent af felaktig, bör emellertid erkännas; men
denna del af tryckfrihetslagen har insändaren
i Svenska Tidningen icke omnämnt.
— H. M. Konungen har i dag på förmid-
dagen hållit konselj.
— H. M. Konungen och H. K. H. Kron-
prinsen ha derefter vid middagstiden återrest
till Tullgarn.
— Gårdagens Posttidning meddelar, att H.
M. Konungen behagat förära 400, H. M. Drotit-
ningen 200 och H. K. H. Hertigen af Öster-
göthland 100 idr, allt bko, till de genom
kolerafarsoten i Carlskrona lidande och be-
höfvande, företrädesvis enkor eller fader- och
moderlösa barn.
— Uti S. T. meddelas ett Kongl. Maj:ts
bref till konungens befallningshafvande i Gö-
theborgs och Bohus län angående den hög-
vigtiga frågan om bestämmandet af den ord-
ning, hvaruti de från direktionen öfver Göthe-
borgs hamn- och elf-arbeten utgående expe-
ditioner böra af direktionens ledamöter un-
derskrifvas, varande det nådiga brefvet af föl-
jande innehåll: :
Sedan, i anledning af väckt fråga om ordningen
ledamöterna emellan för underskrifter ä de från di-
För böfveln! min unge vän — jag harj
icke något spåhänig, såsom betjenter, med storj
hyst nå halaftronkot kalla hustror och barn.