ofödd, så att i hela landet blott fanns en två gånger i veckan utkommande tidning, som afhbandlade politiska ämnen med någon sjelf,.ständighet, men som var alldeles otillräcklig för att kunna gifva behöflig ledning åt riksdagsmännen i de omuvämnde frågorna, eller framhålla arten af deras här ofvan beskrifna manövrer i dsagsljuset; hvilket icke anföres för att betaga samma tidningi öfrigt dess förtjenst för sin tid i flere hänseenden. Om 1828 och 1829 årens riksdag är verkligen ingenting annat att säga, än att den helt och hället var en reaktionserikedeg; vi instämma häri med brochyrförfattaren. Men ifrån 1834 års riksdag, då en mera demokratisk och sannt sjelfständig anda började att utgå från borgereståndet och snart möttes af sympati från allmänhetens sida, hafva bemödanden ingalunda saknats, af enskilde riksdagsmän, att få just ett sådant system genomfördt, som det förf. nu yrkar. Vi hänvisa i detta fall såväl till de motioner, som både på riddarhuset och i borgareståndet vid de två sista riksdagarna varit ingifna och mer eller mindre utförligt motiverade, om dels nedsättning, dels totalt upphörande af importtuilen på lifsmedel äfvensora om minskning i tullen på såkallade balffabrikater. Afvenrå bör det ej förgötas, att flere ledamöter af bevillningsutskottet, bland hvilka i första rummet bör nämnas den utmärkte riksdegsraannen för Gefle stad i borgareståndet, med lika mycken talang som sgakkunskap och konseqvens förfäktat detta eystem. Långt ifrån således, att skriften Nu eller aldrig skulle innefatta något nytt i deita hänseende, utgör den blott en fullföljd af dessa bemödanden. Att det ej förut lyckats dem vinna seger öfver den mäktiga koalitionen af skattkammareng girighet efter de högsta möjliga inkomster och de enskilda intressenas egennyas eller kortsynthet, kan ej vara deras skuld, serdeleg under sådana förhållanden, som förf. gjelf nämnt, då regeringen år 1848 sjelf skyggade för den uti dess proposition angifna tullreformer. Måtte det enna gången lyckas bättre!!! Men detta allt hindrar visserligen icke, att ifrågavarande brochyr äger sitt betydande värde i och för sig och är ett ord i sinom tid, med förbehåll att det tiliåtes anföra reservation emot en af förf:s åsigter, och att man för öfrigt aldrig skall söga ,aldrigs, äfven om reformen, nu skulle misslyckas. Man är i öfrigt skyldig erkänsla åt enhvsr som görsig den mödan att rörande en offentlig angelägenhet samla eå många faktiska uppgifter och fram2tälla dem så bindande, som författaren gjort. Det nämndes nyss här ofvan, att brochyrförfattaren sårom en inledning till det positiva af sitt förslag anmärkt huru föga liberal den tullreforra i gjeliva verket var, gom började omtalag och genomföras vid riksdagarna från och med 1823. Vi göra oss ett nöje af att införa ett kort utdrag ur skriftens första häfte pag. 7—8, gom innehåller en träffande karakterietik i detta hänseende: Dessa förbättringar i liberal riktning, må de uppskattas större eller mindre, uppväga likväl icke hvad tyvärr i motsatt rigteing blitvit under tiden genom en hel kedja af ätgärder förvärradt och förderfvadt. Före 1823 gälde prohibitivsystemet i Sverige likasom i det öfriga Europa allenast eller dock hufvudsakligen industrioch slöjdprodukter ; ty uppdrifvandetaf inbemska manufakturer och fosterländsk konstflit var egentliga mälet; som medelst detta system ville allestädes uppnås. Emot denna sida af systemet är det ock, som sedan zyssnämnde tidpunkt här arbetats på att lossa de prohibitiva banden; men samtidigt hafva i stället nya bojor i en annan riktning blifvit på lagda. Genom förhöjda tulafgifter på snart ssgåt alla lifsförnödenheter, rudimaterier och beredningsämnen, har nemligen prolvbitif-systemet sedermera fått tillämpning inom en sför, der det förut icse tillämpades, hvarest dess verkan mäste kännas vida tyngre, emedan det drabbar hela den stora massan af folket, och der det genom sin skadliga inflytelse för!lamar alla bemödanden till industriellla framsteg. Icke blott på råsocker, tobaksblad och stjelk samt dylika artiklar, som i förädlad form pu äfven för den stora massan blifvit genom vanan oumbärliga, utan äfven ä spannmäl, boskap, kött, fläsk, saltad och torr fisk, smör, ost, ull, lin, talg, hudar och skinn m. m. hafva på detta sätt tullafgifterne successift blifvit uppstegrade. Verkan utaf dessa ökade införselafgifter visar sig ock i tullbevillningens enormt uppdrifnals belopp, hvilket nu är tre, till fyra millioner riksdaler större än för lika mänga decennier tillbaka : hvarigenom tullbevillningen nu icke blott trycker säsom en ganska tung skatt på de mindre bemedlade klasserna, utan genom förhöjd tillverkningskostnad ä allt hvad af iochemsk industri produceras, jemväl gör dennas vara dyr, afsättningen följaktligen mindre, och sluiligen konkurrensen med importören eller smugglaren af utlandets varor ganska svår attuthärda. Tages jemväl denva sida af saken i betraktande, hvilket likväl sällan sker; öfverväges, som sig bör, att, om prohibitioner blifvit borttague eller minskade ät ett häll, de deremot på ett annat fält, och det vida vigligare och farligare, blifvit införde eHer ökade, så lärer med mycket fog kunna ifrägasättas, om nägot på bytet blifvit vunnet, säsom ofvanföre blifvit sagdt, och om icke, i trots af ett dels verkligt, dels skenbart framskridande i vissa delar, Sveriges tull lagstiftnig under de sista trettio ären på det hela gått tillbaka. Utsn ett gå in på, att förhållandet med priset på lifsförsödenheterna här i Sverige ö helt och hållet detsarama nu, som det var i England före spanmålslegarnas afskaffande och sir Robert Peeis tullreform, står likväl den grundsateen icke mindre fast, att samma orsaker åstadkomma, i mån af förbällanderna. sararma följder i det ena landet sora i det andras; och i detta afseende kan det ej vara w vägen stt jemväl citera hvad som förekommer 1 brochyren, sidorza 11 och följande: När epgelska regeringen gerom den tullreform, gom här hiifvit till gina väsendtliga grunddrag skil årad, satt Englands arbetare i tillfälle ett lefoa för godt köp, och Englands fabrikanter, msanufakturister och industriidkare i allmänhet uti tillfällo att tillverka för lågt pris, sä följa ock bärotaf såsom nödvändig: corollarier: att Englands fobrikanter och in iäkare icke behöfva nägra bögs skyddstutlar, och att således Eobglards regering icte heller haft anledning att dem några sådana medgifva. Flera febriksoch manufsk tw produkter äro följaktligen nu tillåtna att alldeletullfritt införns, och ä ala öfriga är tulieo, med yt teret få udnstag, berikuad att icke utgöra mer är 10 å 15 procent af värdet; ett tulibelopp, som änd för en mängd utaf d artikler är, såsom skydd be-Å, traktadt, öfverflödigt högt f förbuden I emet införsel af fabriks-. och in kler och uti nedestttoipgen af da abiurät höga er å dylikals . hvilket sy för fj anden tel. ÅA hh 2 mm UN FE br 2 FR MT fö; TN RA FA KR CR BR KR mA m-— RÖTA dd mmE Mm BO KR tr 0 Fö rr Mb je AS 0 VY a MR å AR pAR FR AE rn a KK OA Me BF Hrm BB SS ÄR HH DHD