en behandling, hvarvid de vanliga kurerna för lik-
nande sjukdomssymptomer i vanliga sjukdomar icke!
kunna tjena till obetingad efterrättelse.
Ios. tror att detta gift i främsta rummet angriper
dlodet och dess cirkulation; att det afsöndrar de vat!
tenbestindsdelar, hvarpå denna ciriulstion beror och
sortförer desamma genom uttömnisgaraa. Denna
sats torde vara till fullo ädagalagd säval af sjuk-
domstitlståndet hos patienterna i kolerans framskridox!:
stadium, af pulsens och hela kroppsytacs beskaffen-
bet, som af de undersökningar af bledets tillständ ho
de i kolera aflidna, hvilka blifrit gjorda. Dä blodets
ystningsprocess under förfärliga krampsymptomer blif-
vit fulibordad, upphör lifvet. Detts sker annorstädes,
men hos oss sällan om nägonsin oförberedt och utse :
de vanliga uttömningarna. Man må härvid erinrs
om en djupsinnig svensk läkarevetc:ans metaforiska
yttrande, att koleran är en kramp i blodets.
Den rationella behandlingen synes ins. vara sit vidl
sjukdomsanfallet och uader hela kuren på det krafti-
gaste befordra blodomloppet genom de medel som ut:
öfva den minst förstörande verkan, samt, genom at!
sysselsätta magen, så fullständigt som sig göra låter,
med lättsmälta, omslutande och stärkande medel,
hindra densamma att från blodet absorbera och bort-
föra de safter, hvilka göra detsamma flytande.
Vetenskapens olösta gäta är långt mindre konsten
att stilla krampen, stoppa diarrbest och hämms kräk-
aingarna, än att ersätta de kroppskrafter, hvilka för-
täras. Denna kraftuttämning är så stor, att patien-
ten icke sällan aflider midt under de tecken, som i
vanligaste fall innebära den lyckligaste betydelse.
Hvarifrän skola då dessa krafter, hv lka mean ögon-
skenligen följer vid deras bortgäng, ersättas? Är det
möjligt att sädant kan ske gexom medikamenier? Och
är det afgjordt att koleran, som, hvad man äc mt
säga deremot, utan tvifvel uppkommer genom eti
animaliskt pestgift, skall i lisbet med prax:s i vanligs
sjukdomar, botas med en tom mage, på sin höjd un-
lerhällen genom litef risvatten eller hönsbuljong? Är
man pu så fullkemligt säker att kolera-diarrhö är a!
iiknande sisg och fordrar samma svältkur rom t. ex.
iarrheet efter en förkylning? Möånne det icke vorel
käl att litet grand syssalsätta sig med en jemitörelse I
mellan verkningarna af kolersgiftet och den af andr:
sifter? Gifver man t. ex. förgiftade personer smäå-l
portioner risvatten och hönsbuliong för att stärka de-
fas krafter? Nej! man gifver dem att dricka mjölk
och dylikt så mycket de någonsin förmå förtära, icke
derföre att dessa ämnen i och för sig utgöra motgift, !
men derföre att deras massa uppfyller magen, syssel-l
sätter den, omsluter giftet och hindrar deisamma att
uttära kroppen. — Vi hoppas att man icke skal
gifva nkgon illvillig tydning ät desna jemntörelse.
Uttömningarne i koleran synas ins. vara ena krop-
pons naturliga operation för vtt blifva qvitt pestgif
iet; de första aflöpa minst förslappande. Är deita
sednare förhällande att tillskrifva den omständisheten
att mögen då vanligen har nögot att uttöcma? Men
bvarifrän komma då dessa sednare utömningar när
magen är tom? Likoa de vanligt diarrbe, vanligs
träkoiogar? Dessa uttömniogar tagas frän kroppen
heständsdelar, från blodet, och lemaa tomtum, efte:
sig; de häliga ögonen, de iafallna kinderna, den
hopskrumpna huden, den förfärliga afmagringena viss
hvarifrån de äro tagna. Man söker att stoppa dem;
— mähbända lyckas det och kanske har mediet dä pt
samma gäng förstört det ondas priccip, upphäft des:
orsas; — mähända lyckas det icke. Ar det i sed-
asre fallst också afojordt att det bordt lyckas, att
sjukdomens besksffenhet velat så hafva dei? — Ina-
sigtsfulla läkare taga efter hvad man sett aavisnins
af sjukdomen och bemöda sig icke uteslutande om at
förskormma uttömningarna. Men ins. tror att man ;
allmänhet alltför litet söker att från början och sllt
igesom bibringa kroppen de nödiga naringssafterna,
ersättningen för och materislet till dessa uttömningar,
hvilka mäbända äro nödvändiga i ett visst sjukdomens
stadium. Då man i vanliga sjukdomar ingifver lsxer-
nedel, skaffer man ju ocksä magen, redan innan der
blifvit fullkomligt tömd, bytt ämne att uttömma; huru
mycket angelägnare mäste icke detta vara i koleran,
ter uttömnisgarna ro så oändligt mycket häftigare
och mera tärande? I kolerans högre grad tilibaka-
kastas visserligen slit hvilket på hvad sätt som helst
ingifves; här miste konsten öfverlåts utgävgen ät na-
turon. Mea lyckligtvis är, med vär förträffligt ord-
usde sjukuppsigt, lskerehjelp till hands vanligen in-
aan dstta stadium inträder.
Ias. som betraktar koleran ur en måhända motsatt
synpunkt mot den vanliga och derföre tror sig egs
fulla erfarenhetsskäl, byser säsom nämnrdt är dea öt
vertygelsen att hufvuduppgiften i fråga om dess bo
tande är att stimulera blodet, befordra vätskornas cm-
sättning och höja lifskraften i möjligaste grad. Han
baxnas vid tanken på svsltkur, brgsgasd för dessa
pasignter, hvilkas blotta utseende innebär el välialigt
aej! för en kur, som koleran benöget ätager sig sjelf
och grundligt gezomför; och ban tror att dena typhus
som stundom ätföljer koleran och dödar i des3 ställe
är en följd af den låga dieten under kolerakuren.
Men fakulteten skall kalla vär sits en djerf para-
doz. Hvarföre? Jo emedan man icke är van attan-
vända stärkande näringsmedel vid behandling af sjuk-
domer oeh anser koleran böra hemfalla under den
vanliga kliniken, cr det gäller att hbölla kropogn i
ett lämpligt nykterhetstillständ som giiver I
lien kraft att versa. Har dä den genuina asiatiska
koleran, vare sig vid insjuknandet. under det fe-
berlösa sjukdomstillståndet, eller vid det
frisknandet, så vida härvid icke nägo
åom tillstöter — har denna kolera, säga vi, nägot
-om berätiigar att hänföra henne till ma kate-
gori som våra vanliga sjukdomar? Är kon icke en
pest, som i likhet med andra dylika utgör nägotfull-
komligt exceptionelt ?
Härmed halva vi icke velat säga att näringsmed-
lea ensamma förmå nägot uträtta. I friga om me-
dikamenter och förträffiiga medikamenter äro vi icke
vanlottade. Kamier liknar sig till ett specificom,
opium och de öfriga ämnena i Tislemar position
åro ypperliga verkningsmedel på magens organer, ka-
momiltolja, kanel och tbeämnet af tebusken liva blo-
det likasom flera andra aromatiska ämnen och m5-
hända skulle bläsyra, i den form, hvari den börjat
musediciaskt användas i nigra sjukdomar, äfven kra
tigt iogripa, om man får sluta dertill afde koler
someopatiskt liknande verkaiogar på blodet den frar
sriogar på friska. Detta ärne har, om viicke miss-
taga oss, äfven någonstädes utgjort föremål för un-
dersökning, i tillämpning på krampkolera. I afseende
4 alla dessa medel ämna vi emellertid ingenting fö-
reslå, väl vetande att bristande ertarerhbet g Ö
leruli oberättigade och att de som tillämpa dem
: vetenskapen den bästa ledning för sitt on
Läkaresällskapet tillräder i sina usderrä
all mädcheten att icke gå ut fastanda och att i allmän
het njuta en sund och närande föda. Häri har mar
redan en anvisning på att kroppen behöfver krafter
för att möta det ondas; men dö sä är,
mnera mäste icke deraf göras behof då sju
funnit sig för att boritsga dem som kunaa fia:s
Att via i någon ymrighet pjutei till en god m:
med ens gjort ett lyckligt och glädjande slut på dess
symtomer af koleran, bestående i allmäs oro, tryck
ipg i magaropen, krampaktiga rörelser i bröstmask-
och vadoraa samt häftigt påkommerde matig
hetstillständ, hvarom samma låkeressliskaps underrät
elser orda, är en erfarenbet hvilken, efter hvad ins.
har sig bekant, flere ja minga personer gjort unde:
kolerans nuvarande besök i Stockholm. Denna kn:
står visserligen icke easam bland da många sällsam-
ma men hört omtalas. Tvifvelsutan ksn reaktioner
på mänga sätt frambriogas i den första instansen.
Att dagligt ymnigt bruk at starka drycker eller omätt-
lighet i nägos afseende skulle skydda moi kolera är
Iden vansinnigaste sats; omättlighet stärker icke utan
tär lannsar fraen tvilvelsutan är dot nnder kölerstid
ir