rum en storväxt yngling om mnmiton ärs åtder. Hav
var ett fullkomligt specimen af tbe genus Yankoes,
med rocsärmar för korta för hans benstarka armar,
pantalonger som sträfvade upp mot haas knän, och
händerna lekande med kopparslantar och tio styfvers I:
spikar i hans fickor. Han introducerade sig genoml-
att säga: jag har just kommit ut hit med några få
Yankee-notions, för att handla, och jag önskar få
se kejsaren.
Hvarföre önskar ni att se konom?a
,Jag har medfört till honum en present hela vägen
ifrån Ameriky. Jag högaktar honom rätt ansenligt
och jag önskar att komma till hoaom, för att ge ho-:
nom den med mina egna händer.,
Mr Dallas smälog i det han svarade: det är ett
vanligt bruk, min gosse, att ge krönta hufvuden pre-
senter, i väntan att få något vackert igen, och jsz
fruktar att kejsaren blott skall betrakta det som eti
Yankee-knep. Hvad har ni med er åt honom ?
Ett ek-ollon., -
Eit ollon! Hvad i all verlden förde er ait bringe
kejsaren i Ryssland ett ollon?
Jo, just kort förrän jag gick till segels, reste mor
och jag till Washington för att höra om en pensioz
och dä vi voro der, tänkte vi att vi skulle se oss om
på Mount Vernon ). Der plockade jag upp det här
ollonet; och jag tänkte för mig sjelf, att jag skulle
bringa det till kejsaren. Må tro, tänkte jag, har
mäste ha hört en hel hop om vär general Washington,
och jag väntar att han lär beundra vära institutioner.
Så att nu ser ni att jag bringat det hit, och nu vill
jag komma till honora.n
Min gosse, det är ingen lätt sak för en fremling
att komma nära kejsaren; och jag fruktar ati hap
icke lärer bry sig om er present.
Jag säger er att jag vill ha ett samtal med ko-
nom. Jag menar att jag kan söga honom en ting
eller par om Ameriky. Jag gissar att han skall bb
ansenligt beläten att höra om vära je nvägar; och
hvilka stora färor vära ängbätar skära ut. Och när.
han får höra huru galant värt folk gär framät, kac-:
ske det skall sätta honom i verksamhet att göra nägot.
Det länga och det korta i saken är, att jag icke blir
tillfreds innan jag fått tala med kejsaren; och jag
skulle tycka om att se hans hustru oeh barn. Jag
vill se huru sådant der folz föder opp en familj.,
Nå väl, sir, efter ni är så beslaten, så vill jag
göra hvad jag kan för er. Men ni måste vänta e
att gå miste om hvad ni önskar. Ehuru det är ev
mera ovanlig väg, sä skulle jag likväl råda er att.
appvakta vice kansleren, och nämna edra önskningar, l:
ban kan möjligivis hjelpa er.
Godt; det är allt hvad jag önskar af er. Jag
skall komma igen, och läta er veta huru jag slär
mig ut.o .
Om två eler tre dagar kom han igen och sade:
N5, jag har sett kejsaren, och haft ett samtal med
honom. Han är en verklig gentleman, kan jag
väga er. När jag gaf honom oilonet, sade han att
an skulle sätta upp en stor bod invid det; att de:
var ingen karakter i gamla eller nya historien som
ban beundrade så mycket, som vär Washington. Han
sade att han skulle plantera det i sin slottsträdgärd
ned egen hand; och han gjorde det, ty jag säg ho-
nom med mina egna ögon. Han ville fraga mig så
mycket om våra skolor och jernavägar, och det ena
och det andra, så att han bjöd mig komma igen och
se hans döttrar: ty han sade att bans hustru kunde
tala engelska bättre än han kunde det. Sä att jag
gick till honora igen i gär; och hon är en fia, klok
vinna, kan jag säga er, och hans döttrar äro snälla
Hickor.
Hvad sade kejsarinnan ät er?
sÅh, hon gjorde mig en hel mängd med frägor.
Tror ni väl att bon tänkte att vi icke hade nägot
tjeastefolk i Ameriky. Jag sade henne att fattig:.
folk gjorde sitt eget arbete, men att rikt folk hade
tullt opp med tjenare. Men-då kalla ni dem :cke
jenare, sade hon, ni kallar dem hjelp. sJag gis
sår, mada:ve, att ni har läst mrs Trollope!s sx jag.
Vi hade dendera boken om bord på värt fariyg.
Kejsaren klappade då händerna och skrattade så att
han kunde gå ät. Ni har rätt, sir,, sade han. Vi
skickade efter eit engelskt exemplar, och hon harl:
hällit på att läsa det just denna morgon!. Då sade
jag honom allt hvad jag visste om värt land; och
ban var storligen förnöjd. Han ville veta huru länge
jag skulle dröja här på orten. Jag sade honom att
jag hade sält alla de notions som jag fört öfver
med mig, och att jag gissade att jag skulle vända
om med samma fartyg. Och jag sade dem adjö alla,
samt och synnerligen, och gick att sköta mitt. Her
jag inte haft en stor tid? Jag gissar att ni intet
räknade på att jag skulle slå mig igesom, mr Dallas la
Nej, i sanning, min gosse, jag det gjorde. Ni
ken anse er lycklig; ty det är ganska ovanligt att
krönta hufvaden behandla en fremling med så myc-
ken utmärkelse. ,
Nägra dagar sednars kora ynglingen äter och sade:
sjag gissar att jag skall dröja här en stund längre;
jag är så väl bemött. Häromdagen kommer en stor
officer till mig i raitt rum, och säger mig att kejsa-
cen skickat bonora för att visa mig alla märkvärdig-
hbsierna; och jag kiädde mig, och hn tog mig med
sig i en mycket rar vagn med fyra hästar; och jag
bar varit i testern och museum, och jag gissar att
jag sett omtrent allt som är att so i S:t Petersburg,
Hvad säger ni om det, mr Dallas? s
Det tycktes så otroligt, att ea fattig, ohyfsad Yan-
keg-yngling skulle sä öfverhopas med uppmärksamhet,
att ambassadören visste icke rätt hvad han skulla tro
och tänka.
Isom kort tid synies äter hans besynnerlige unge
landsman: Näå! sade han, jag tog mitt parti att
fara hem; och så gick jag för att tacka kejaren. Jag
tyckte att jag ej kunde göra mindre, han bade varit
sä artig. Då siger han: är det någonting annat,
sam ni skulle vilja 2e innan ni ätervänder till Ame-
riky?. Jag sace bonom att jag skulis ha tyckt om
att titta på Moscow; ty jag bade hört en hel bop omj,
att da tände eld på Kremlin; ech jag hade läst en
bel del om general Bonaparte; men det skulle koste
en mängd med penningar att kormmna dit, oc5 jag ville
föra Evad jag hade förtjenat hem till m
jag sade bonom adjö och gick. Mena hvad g
ait ban gjorde nästa morgon? Jag bedyrar e
skickade samma man, i uniform, ut föra mig tilll.
Moscow i en af hans egna vagnar, och som skulie
föra mig tillbaka, när jag sett allt hbyad jag ville se.
Och vi skola fara utaf i morgon, mr Dallas. Hvad
tänker pi nuP
Och verkligen nästa morgon åker Yankeegosser
förbi ambassadörens bus i eu präktig vaga med fyrs
bästsr, vinkande? med sin näsånk och ropande: sadjö!
adjöls
Mr Dallas hörde sedan af kejsaren sjeli att hvad
yoglingen berättst honom var til ala åelar sannt.
Han hörde om honom sednare från Moschau, der bar
var äöljd af stadens embetsmån och behandlad me:
samma utmärkelse, som varligea visas fremmandt
gessndier.
De sista pyheter man har fräa honom genom tid-
nipgarne, omtala bocom säsom resande i Circassien
och skrifvande en dagbok som han ämnar läta trycka.
Och hvean u:om ex Yaza3ze3s kuade ha gjort allt
det der? tiliägger mrs Child.
f--L 1 m Cm mm
R RA
Po
- -
—— - - um
grafven.
låtsketsnstontennnttOd
Spekulationer öfver Koleran.
Nästan ingen dag förgär utan att vi mot
taga flera eller förre insända artiklar, inne-
hållande betraktelser, bipoteser, förslag till
behandling och botemedel, o. v. Vi hafva
ej meddelat dem, emedan de skulle hafva
upptagit nästan balfva tidningens utrymme,
och emedan vi trott att deh praktiska nyttan