En Yankee.
(Ur Fredrika Bremers Hemmen i Nya Verlden.)
Innan vi meddela en fullständigare anmälan
vf vår berömda författarinnas nyaste arbete,
illåta vi oss att sågzom prof derur anföra ett
Her annat litet utdrag. Vi välja för detta
indamål till en början följande lilla mästerliga
skildring af hvad en Yankee är, upplyst ge-
iom ett exempel, som läsaren utan tvifvel
skall finna lika underhållande som karakteri-
stiskt.
Apropos — skrilver författarinnan uti eit bref till
in syster — sä fär jag lof att säga dig litet hvad eu
Yankee är elier hvad han synes mig vara; och med
Yankee menas egentligen en al Nya Englaads infö-
lingar, representanten af de: go a head, Amerika,
let unga, verldseröfrande Amerika. Han är eu ung
nan (lika mycket om han är gammal), som bryter
ig sin egen väg fram i verlden i full förlitan på egen
sraft, studsar för ingenting ryggar för ingenting, fin-
aer ingenting omöjligt, tior allting, boppss allting,
försöker allting, gär igenom allting och kommer ur
alltirg — alltid densamme. Föller han, så stiger
van straxt upp igen och säger: no matter!s Miss-
!tyckas hen, så säger han: ,iry agsin!. och go 8
aead!. Och så begynner han om igen, eller företar
sägot annat, och stannsr ej förrän niögot lyckats.
Nej, ban stannar icke dä. Han stannar altrig. Hans
serk och vilja är att alltid verka, bygga, begynna
inyo eller med nya verk, alltid utvecslande, utvid-
gande sig eller sitt land. Och nögon har sagt med
sanning, att alla himmelens tjusningar skulie ej kunna
nålla en amerikan på ett ställe, om han visste att der
:anns ett annat ställe längre vesteruts. Då mäste
han dit att odla och att bygga. Det är vikingasin-
uet om igen, men icke det hedniska, utan det krist-
aade, som icke eröfrar för att förstöra, utan för att
körädls. Och han gör detta icke med bräk och suc-
san, utan muntert och godmodigt. Han kunde sjunga
Yapkee Dooåle äfven under sna motgångar; ty gär
let ej på ett sätt, så gär det på ett annat. Han är
bemma på jorden och kan lämpa alla ting till sin
tjenst. Yankee Doodle är röpresentant af folklyanets
vumor (muntra sinnelag). Han har, ännu ionao han
öfverstigit medelåldern, varit skollärare, äkerbruksre,
bgkarl, krigsman, skrittställare, statsman, försöktsig
alla yrken, blifvit hemma i alla, och dertill rest
halfra eller hela jorden omkriog. Hvarhelst på jor-
ien han kommer, och i hvilka omständigheter, bärer
nan med sig eit dubbelt medvetande, som gör honom
stark och lugn; det att ban är en man, som kan för-
lita sig på sig sjelf, och att han är medborgare -af
ett stort folk, ämnadt att blifva det största på jorden.
3å känner han sg vara jordens heire, och böjer sig
för iegen, utom för all berrsrs Bernie. Mea till
lenzo ser ban vpp med barostig fro cch förtröstan.
Denna karabkter kan framvisa besynnerliga, stundom
:jliga sidor; men den bar onekligen ea frisk, o0ge
aerad storhet, och kan utiätta mycket stort. Och för
lösainsen af mensklighetens största problem och hög-
sta mil — skopandet af ei! brödrafolk, tror jag att
fölkens Fader lagt 80 band PP vugsta rocens bufvud,
sagspde (sm vär konung Carl IX : skon i görate
-San ett af de lustiga, karakteris iska exemplen at
Yankee-lyocet, har jag ofta hör! nämnas cr ung mans
(broder till Charles Sumner) resa till Petersburg, för
att skänka ett ek-ollon ät kejsar Nicolaus. Men jag
näste berätta dig historien sädan Maria Child berät-