En Yankee. (Ur Fredrika Bremers Hemmen i Nya Verlden.) Innan vi meddela en fullständigare anmälan vf vår berömda författarinnas nyaste arbete, illåta vi oss att sågzom prof derur anföra ett Her annat litet utdrag. Vi välja för detta indamål till en början följande lilla mästerliga skildring af hvad en Yankee är, upplyst geiom ett exempel, som läsaren utan tvifvel skall finna lika underhållande som karakteristiskt. Apropos — skrilver författarinnan uti eit bref till in syster — sä fär jag lof att säga dig litet hvad eu Yankee är elier hvad han synes mig vara; och med Yankee menas egentligen en al Nya Englaads infölingar, representanten af de: go a head, Amerika, let unga, verldseröfrande Amerika. Han är eu ung nan (lika mycket om han är gammal), som bryter ig sin egen väg fram i verlden i full förlitan på egen sraft, studsar för ingenting ryggar för ingenting, finaer ingenting omöjligt, tior allting, boppss allting, försöker allting, gär igenom allting och kommer ur alltirg — alltid densamme. Föller han, så stiger van straxt upp igen och säger: no matter!s Miss!tyckas hen, så säger han: ,iry agsin!. och go 8 aead!. Och så begynner han om igen, eller företar sägot annat, och stannsr ej förrän niögot lyckats. Nej, ban stannar icke dä. Han stannar altrig. Hans serk och vilja är att alltid verka, bygga, begynna inyo eller med nya verk, alltid utvecslande, utvidgande sig eller sitt land. Och nögon har sagt med sanning, att alla himmelens tjusningar skulie ej kunna nålla en amerikan på ett ställe, om han visste att der :anns ett annat ställe längre vesteruts. Då mäste han dit att odla och att bygga. Det är vikingasinuet om igen, men icke det hedniska, utan det kristaade, som icke eröfrar för att förstöra, utan för att körädls. Och han gör detta icke med bräk och sucsan, utan muntert och godmodigt. Han kunde sjunga Yapkee Dooåle äfven under sna motgångar; ty gär let ej på ett sätt, så gär det på ett annat. Han är bemma på jorden och kan lämpa alla ting till sin tjenst. Yankee Doodle är röpresentant af folklyanets vumor (muntra sinnelag). Han har, ännu ionao han öfverstigit medelåldern, varit skollärare, äkerbruksre, bgkarl, krigsman, skrittställare, statsman, försöktsig alla yrken, blifvit hemma i alla, och dertill rest halfra eller hela jorden omkriog. Hvarhelst på jorien han kommer, och i hvilka omständigheter, bärer nan med sig eit dubbelt medvetande, som gör honom stark och lugn; det att ban är en man, som kan förlita sig på sig sjelf, och att han är medborgare -af ett stort folk, ämnadt att blifva det största på jorden. 3å känner han sg vara jordens heire, och böjer sig för iegen, utom för all berrsrs Bernie. Mea till lenzo ser ban vpp med barostig fro cch förtröstan. Denna karabkter kan framvisa besynnerliga, stundom :jliga sidor; men den bar onekligen ea frisk, o0ge aerad storhet, och kan utiätta mycket stort. Och för lösainsen af mensklighetens största problem och högsta mil — skopandet af ei! brödrafolk, tror jag att fölkens Fader lagt 80 band PP vugsta rocens bufvud, sagspde (sm vär konung Carl IX : skon i görate -San ett af de lustiga, karakteris iska exemplen at Yankee-lyocet, har jag ofta hör! nämnas cr ung mans (broder till Charles Sumner) resa till Petersburg, för att skänka ett ek-ollon ät kejsar Nicolaus. Men jag näste berätta dig historien sädan Maria Child berät