Fadi, ulan tvertom uteslutet. Der ställer staten den fordran till arbetaren och industriidkaren: du måste sälja för godt köp, emedan du kan lefva och tillverka för godt pris; hår äter har espriva af systemet varit, om detta ock ej blifvit till fullo utfördt, att arbetaren och industriidkaren mäste lefsa och tillverka dyrt (och ändock sälja för godt köp. E9o sädan motsägelse, en slik absurditet skulle ej Eaglands lagstiltare och statsmän lätit falla sig till last. Skulle emot den vu anställda jemförelsen emellan reformen i England och de åtgärder, som hör fått namn, heder och värdighet ef reform, slutligen de: triviala inkastet tillgripas, hvilket i brist af verkliga skäl alltid är egsnnyttans, tankelättjans och slentrianens yttersfa tillflygt, då de blifvit bragte i trångmål al sanningens och rättvisans fordringar, det inkastet nemligen: att hvad som i ett land funnits nyttigt och hvad der låtit sig verkställas, kan det oaktadt utiett annat vara skadligt och overkställbart; — så lära nå gra få anmärkningar vara tillräckliga att genast reducera invändningen till sin verkliga balt. Hvad andra andamäl som än med tullsfgifter kunna äsyftas, så äro och blifva de doek alltid en beskattRing. Om denuva skait måste således gälla, hvad som om all annan beskattning gäller: eller att den bör så bestämmas, att de som hafva tillgångar och förmögenhet, proportionelt och i första rummet derutaf träffas. Men detta förhällande inträffar icke, utan tvertom trampas denna rättsregel uppenbart under fötterna, när tullafgilter läggas på oumbärliga lifsmedel, på oundgängliga ämnen för beklädnad, boningar, ljus och värme, på srbetamaterialier och verktyg och ändtligen på sädana artiklar, som, om de än ursprungligen och för sekler tillbaka voro njutningar förbshållne de rika, likväl sedermera öfvergätt till bahof äfven för den stora massan af folket; ty i afseende på alla sädana tullafgifter blifver det just de mindre bemedlade klasserna, hvilka utom sin arbetskraft kanske äga föga eller intet att skatta för, de der hufvudsakligen komma att erlägga dem, och som säledes till allrastörsta delen få bära denna samhällsbör da. Men ännu större, änou mera härd och grym blifver orSttvisan, om de afgifter, dem de mindre ock minst bemedlade på sädant sätt nödgas erlägga, icke komma staten sjaif eller det allmänna till godo, utan utgöra en skatt som afpressas dem för att vandra i förmögaare och bäitra lottade samhällsklassers fickor. Eller männe orättvisan utaf en slik beskattning skulle kunna vara ringare i Sverige än i England, eller är pligten att rätta den icke fullt ut så angelägen här som der? ... Om man här i Sverige antager betolkningen i städersa, i bergslagerne och skogspro vinserne, samt den population af handiverkara och fabriksfolk på Iandet jemte sjöfolk och kustorternas fiskare, som icke från eget jordbruk äger brödfödan, sammanlagdt till 400,000 menniskor, kvilket snarare torde vara för litet än för mycket, och likaledes spanmälsbehofvet för hvarje individ ej högre än trb (2) tunnor, så år totalbeloppet af säd, som denna befolkning ärligen mäste för lifsuppehället köpa a! Iandimannen ändock 800,000 tunnor. Iaförselsafgitten, handelsoch sjöfarisaf,ift samt tolag inräknade, utgör 8 en tunna rög, det bufrudsakligaste sädesslaget för brödfödan, mer än en (1) riksdaler och fyratio (40) skillingar riksgälds. De är, dö räg mäste införas, såsom de sednere ären varit fallet, och inhemska rägpriset således bestämmes utaf det pris hvartill importerad utländsk :äg står med alla omkostnader, mäste skledes den antingen alldeles icke eller för eget bahof icka nog spaunmälsproducerande delen af Sveriges befolkning betala till den spavnmälsproducerande och försäljande delen, eller till landets possessionater och landtmän, en ärlig bevillning ntaf roer än en million fyrahundradetusende (säger 1,400,000) riksdaler riksgälds. I sanning en rätt betydlig brödtaxa, som på ewt tiotal är uppgär till icke mindre än fjorton (s:r 14) millioner riksdaler riksg:s. Tua len på smör, med tolag och handels och sjöfartsafgift, utgör c:a två (2) riksdaler och sjutton skillingar riksgalds pr lispund, hvarmed, eller med uage fär 5 sk. 8 rst skälpuadet, priset å denna nödvändighetsvara till landtmaanens förmän uppdyrkas för konsumenterce; på samma sätt uppdyrktas ostpriset med c:a tvä (2) riksdaler tio skilingar riksgälds pr lisp:d, priset på fläsk med c:a en riksdaler och sexton skilliogar pr lispund och priset på kött med sju (7) riksdaler och nio skilliogar riksgälds pr tuuna. Kött-, fläsk-, smöroch ositaxorna, hvilka landtmaanen uppbärer af alla åe klasser uta? befolkningen, som icke producera dessa nödvändighetsvaror, äro säledes också ganska betydliga. En berakning utaf dettotalbelopp, som sistnämnda :axor inbringa ät landtmannen, kan icke uppgörss med samma sannolikhet som beräknin gen öfver brödskatten; men föras alla nu nämnde taxor ä bröd, smör, ost, fläsk och kött tillsammans, och läggas d-rtill äfven taxorna ä slagtkreatur, på malt och humla d. v. 8 på dricka, ä beklädnadsämnena ull, lin, hudar och skinn, samt ä talg, ved m. ä., så är det mycket probabelt ati den sammanlagda skatt, som jordbruksiatresset låter de öfriga samhällsklasserna sälunda till sig erlägga, uppgär till vids mer än två och en half millioner, kanske närmare tre millioner rikegälds ärligen, elter till upgefär lika stort belopp som hela landets direkta bevillaing. En sådan beskattning, lagd utaf ea klass i samhället och i dess intresse på alla de öfrige, måte ej kunnarättfärdigas här mera än i England! . Efter några sädana dels historiska, dels silmänna reflexioner söker författaren visa, att något äfventyr för landimannens afsättning å sina produkter under öfvergången till ett förbättradt landibruk, i sjelfva verket ej skulle uppstå i följd af en förändring i bränvinslagstiftningen, i hvilket hänseende anföres exemplet af den fördel, som Danmark drager af upanmål och ladugårdsprodukter, ech påpekas den afsättningslägenhet Sverige med eiörre förmän än Danmark i anseende till tnliskilnaden äger på Norge. Likaså söker fört. visa att uägon våda för landimannen genom en ötverdrifren sonkurrens med export utifrån af viktualiezaror ej vore att befara, då finska exporten cumera till så stor del vändi sig ät Petersburg och der finner en fördelaktig marknad. (Forts.) basket svtnokitsn sekt D tänd En Yankee. (Ur Fredrika Bremers Hemmen i Nya Verlden.) 3 4 SS PP RR