Fadi, ulan tvertom uteslutet. Der ställer staten den
fordran till arbetaren och industriidkaren: du måste
sälja för godt köp, emedan du kan lefva och tillverka
för godt pris; hår äter har espriva af systemet varit,
om detta ock ej blifvit till fullo utfördt, att arbeta-
ren och industriidkaren mäste lefsa och tillverka dyrt
(och ändock sälja för godt köp. E9o sädan motsägel-
se, en slik absurditet skulle ej Eaglands lagstiltare
och statsmän lätit falla sig till last. -
Skulle emot den vu anställda jemförelsen emellan
reformen i England och de åtgärder, som hör fått
namn, heder och värdighet ef reform, slutligen de:
triviala inkastet tillgripas, hvilket i brist af verkliga
skäl alltid är egsnnyttans, tankelättjans och slentria-
nens yttersfa tillflygt, då de blifvit bragte i trångmål
al sanningens och rättvisans fordringar, det inkastet
nemligen: att hvad som i ett land funnits nyttigt och
hvad der låtit sig verkställas, kan det oaktadt utiett
annat vara skadligt och overkställbart; — så lära nå
gra få anmärkningar vara tillräckliga att genast re-
ducera invändningen till sin verkliga balt.
Hvad andra andamäl som än med tullsfgifter kunna
äsyftas, så äro och blifva de doek alltid en beskatt-
Ring. Om denuva skait måste således gälla, hvad som
om all annan beskattning gäller: eller att den bör så
bestämmas, att de som hafva tillgångar och förmö-
genhet, proportionelt och i första rummet derutaf träf-
fas. Men detta förhällande inträffar icke, utan tvert-
om trampas denna rättsregel uppenbart under fötter-
na, när tullafgilter läggas på oumbärliga lifsmedel,
på oundgängliga ämnen för beklädnad, boningar, ljus
och värme, på srbetamaterialier och verktyg och ändt-
ligen på sädana artiklar, som, om de än ursprungli-
gen och för sekler tillbaka voro njutningar förbshåll-
ne de rika, likväl sedermera öfvergätt till bahof äf-
ven för den stora massan af folket; ty i afseende på
alla sädana tullafgifter blifver det just de mindre be-
medlade klasserna, hvilka utom sin arbetskraft kan-
ske äga föga eller intet att skatta för, de der huf-
vudsakligen komma att erlägga dem, och som säle-
des till allrastörsta delen få bära denna samhällsbör
da. Men ännu större, änou mera härd och grym
blifver orSttvisan, om de afgifter, dem de mindre ock
minst bemedlade på sädant sätt nödgas erlägga, icke
komma staten sjaif eller det allmänna till godo, utan
utgöra en skatt som afpressas dem för att vandra i
förmögaare och bäitra lottade samhällsklassers fickor.
Eller männe orättvisan utaf en slik beskattning skulle
kunna vara ringare i Sverige än i England, eller är
pligten att rätta den icke fullt ut så angelägen här
som der? ... Om man här i Sverige antager be-
tolkningen i städersa, i bergslagerne och skogspro
vinserne, samt den population af handiverkara och
fabriksfolk på Iandet jemte sjöfolk och kustorternas
fiskare, som icke från eget jordbruk äger brödfödan,
sammanlagdt till 400,000 menniskor, kvilket snarare
torde vara för litet än för mycket, och likaledes
spanmälsbehofvet för hvarje individ ej högre än trb
(2) tunnor, så år totalbeloppet af säd, som denna be-
folkning ärligen mäste för lifsuppehället köpa a!
Iandimannen ändock 800,000 tunnor. Iaförselsafgit-
ten, handels- och sjöfarisaf,ift samt tolag inräknade,
utgör 8 en tunna rög, det bufrudsakligaste sädessla-
get för brödfödan, mer än en (1) riksdaler och fyra-
tio (40) skillingar riksgälds. De är, dö räg mäste
införas, såsom de sednere ären varit fallet, och in-
hemska rägpriset således bestämmes utaf det pris
hvartill importerad utländsk :äg står med alla om-
kostnader, mäste skledes den antingen alldeles icke
eller för eget bahof icka nog spaunmälsproducerande
delen af Sveriges befolkning betala till den spavn-
mälsproducerande och försäljande delen, eller till lan-
dets possessionater och landtmän, en ärlig bevillning
ntaf roer än en million fyrahundradetusende (säger
1,400,000) riksdaler riksgälds. I sanning en rätt be-
tydlig brödtaxa, som på ewt tiotal är uppgär till icke
mindre än fjorton (s:r 14) millioner riksdaler riksg:s.
Tua len på smör, med tolag och handels och sjöfarts-
afgift, utgör c:a två (2) riksdaler och sjutton skillin-
gar riksgalds pr lispund, hvarmed, eller med uage
fär 5 sk. 8 rst skälpuadet, priset å denna nödvändig-
hetsvara till landtmaanens förmän uppdyrkas för kon-
sumenterce; på samma sätt uppdyrktas ostpriset med
c:a tvä (2) riksdaler tio skilingar riksgälds pr lisp:d,
priset på fläsk med c:a en riksdaler och sexton skil-
liogar pr lispund och priset på kött med sju (7) riks-
daler och nio skilliogar riksgälds pr tuuna. Kött-,
fläsk-, smör- och ositaxorna, hvilka landtmaanen upp-
bärer af alla åe klasser uta? befolkningen, som icke
producera dessa nödvändighetsvaror, äro säledes också
ganska betydliga. En berakning utaf dettotalbelopp,
som sistnämnda :axor inbringa ät landtmannen, kan
icke uppgörss med samma sannolikhet som beräknin
gen öfver brödskatten; men föras alla nu nämnde
taxor ä bröd, smör, ost, fläsk och kött tillsammans,
och läggas d-rtill äfven taxorna ä slagtkreatur, på
malt och humla d. v. 8 på dricka, ä beklädnadsäm-
nena ull, lin, hudar och skinn, samt ä talg, ved m.
ä., så är det mycket probabelt ati den sammanlagda
skatt, som jordbruksiatresset låter de öfriga samhälls-
klasserna sälunda till sig erlägga, uppgär till vids
mer än två och en half millioner, kanske närmare tre
millioner rikegälds ärligen, elter till upgefär lika stort
belopp som hela landets direkta bevillaing. En sådan
beskattning, lagd utaf ea klass i samhället och i dess
intresse på alla de öfrige, måte ej kunnarättfärdigas
här mera än i England! .
Efter några sädana dels historiska, dels sil-
männa reflexioner söker författaren visa, att
något äfventyr för landimannens afsättning å
sina produkter under öfvergången till ett för-
bättradt landibruk, i sjelfva verket ej skulle
uppstå i följd af en förändring i bränvinslag-
stiftningen, i hvilket hänseende anföres exem-
plet af den fördel, som Danmark drager af upan-
mål och ladugårdsprodukter, ech påpekas den
afsättningslägenhet Sverige med eiörre förmän
än Danmark i anseende till tnliskilnaden äger
på Norge. Likaså söker fört. visa att uägon
våda för landimannen genom en ötverdrifren
sonkurrens med export utifrån af viktualie-
zaror ej vore att befara, då finska exporten
cumera till så stor del vändi sig ät Petersburg
och der finner en fördelaktig marknad.
(Forts.)
basket svtnokitsn sekt D tänd
En Yankee.
(Ur Fredrika Bremers Hemmen i Nya Verlden.)
3 4 SS PP RR