ofödd, så att i hela landet blott fanns en två
gånger i veckan utkommande tidning, som af-
hbandlade politiska ämnen med någon sjelf-
,.ständighet, men som var alldeles otillräcklig
för att kunna gifva behöflig ledning åt riks-
dagsmännen i de omuvämnde frågorna, eller
framhålla arten af deras här ofvan beskrifna
manövrer i dsagsljuset; hvilket icke anföres
för att betaga samma tidningi öfrigt dess för-
tjenst för sin tid i flere hänseenden.
Om 1828 och 1829 årens riksdag är verkli-
gen ingenting annat att säga, än att den helt
och hället var en reaktionserikedeg; vi in-
stämma häri med brochyrförfattaren. Men
ifrån 1834 års riksdag, då en mera demokra-
tisk och sannt sjelfständig anda började att
utgå från borgereståndet och snart möttes af
sympati från allmänhetens sida, hafva bemö-
danden ingalunda saknats, af enskilde riks-
dagsmän, att få just ett sådant system genom-
fördt, som det förf. nu yrkar. Vi hänvisa i
detta fall såväl till de motioner, som både på
riddarhuset och i borgareståndet vid de två
sista riksdagarna varit ingifna och mer eller
mindre utförligt motiverade, om dels nedsätt-
ning, dels totalt upphörande af importtuilen
på lifsmedel äfvensora om minskning i tullen
på såkallade balffabrikater. Afvenrå bör det
ej förgötas, att flere ledamöter af bevillnings-
utskottet, bland hvilka i första rummet bör
nämnas den utmärkte riksdegsraannen för
Gefle stad i borgareståndet, med lika mycken
talang som sgakkunskap och konseqvens för-
fäktat detta eystem. Långt ifrån således, att
skriften Nu eller aldrig skulle innefatta något
nytt i deita hänseende, utgör den blott en
fullföljd af dessa bemödanden. Att det ej förut
lyckats dem vinna seger öfver den mäktiga
koalitionen af skattkammareng girighet efter
de högsta möjliga inkomster och de enskilda
intressenas egennyas eller kortsynthet, kan
ej vara deras skuld, serdeleg under sådana
förhållanden, som förf. gjelf nämnt, då rege-
ringen år 1848 sjelf skyggade för den uti dess
proposition angifna tullreformer. Måtte det
enna gången lyckas bättre!!!
Men detta allt hindrar visserligen icke, att
ifrågavarande brochyr äger sitt betydande värde
i och för sig och är ett ord i sinom tid, med
förbehåll att det tiliåtes anföra reservation emot
en af förf:s åsigter, och att man för öfrigt
aldrig skall söga ,aldrigs, äfven om refor-
men, nu skulle misslyckas. Man är i öfrigt
skyldig erkänsla åt enhvsr som görsig den
mödan att rörande en offentlig angelägenhet
samla eå många faktiska uppgifter och fram-
2tälla dem så bindande, som författaren gjort.
Det nämndes nyss här ofvan, att brochyr-
författaren sårom en inledning till det positiva
af sitt förslag anmärkt huru föga liberal den
tullreforra i gjeliva verket var, gom började
omtalag och genomföras vid riksdagarna från
och med 1823. Vi göra oss ett nöje af att
införa ett kort utdrag ur skriftens första häfte
pag. 7—8, gom innehåller en träffande karak-
terietik i detta hänseende:
Dessa förbättringar i liberal riktning, må de upp-
skattas större eller mindre, uppväga likväl icke hvad
tyvärr i motsatt rigteing blitvit under tiden genom
en hel kedja af ätgärder förvärradt och förderfvadt.
Före 1823 gälde prohibitivsystemet i Sverige likasom
i det öfriga Europa allenast eller dock hufvudsak-
ligen industri- och slöjdprodukter ; ty uppdrifvandetaf
inbemska manufakturer och fosterländsk konstflit var
egentliga mälet; som medelst detta system ville alle-
städes uppnås. Emot denna sida af systemet är det
ock, som sedan zyssnämnde tidpunkt här arbetats på
att lossa de prohibitiva banden; men samtidigt hafva
i stället nya bojor i en annan riktning blifvit på
lagda. Genom förhöjda tulafgifter på snart ssgåt
alla lifsförnödenheter, rudimaterier och berednings-
ämnen, har nemligen prolvbitif-systemet sedermera
fått tillämpning inom en sför, der det förut icse til-
lämpades, hvarest dess verkan mäste kännas vida
tyngre, emedan det drabbar hela den stora massan
af folket, och der det genom sin skadliga inflytelse
för!lamar alla bemödanden till industriellla framsteg.
Icke blott på råsocker, tobaksblad och stjelk samt
dylika artiklar, som i förädlad form pu äfven för den
stora massan blifvit genom vanan oumbärliga, utan
äfven ä spannmäl, boskap, kött, fläsk, saltad och torr
fisk, smör, ost, ull, lin, talg, hudar och skinn m. m.
hafva på detta sätt tullafgifterne successift blifvit
uppstegrade. Verkan utaf dessa ökade införselafgif-
ter visar sig ock i tullbevillningens enormt uppdrifnals
belopp, hvilket nu är tre, till fyra millioner riksda-
ler större än för lika mänga decennier tillbaka : hvari-
genom tullbevillningen nu icke blott trycker säsom
en ganska tung skatt på de mindre bemedlade klas-
serna, utan genom förhöjd tillverkningskostnad ä allt
hvad af iochemsk industri produceras, jemväl gör den-
nas vara dyr, afsättningen följaktligen mindre, och
sluiligen konkurrensen med importören eller smugg-
laren af utlandets varor ganska svår attuthärda. Ta-
ges jemväl denva sida af saken i betraktande, hvil-
ket likväl sällan sker; öfverväges, som sig bör, att,
om prohibitioner blifvit borttague eller minskade ät
ett häll, de deremot på ett annat fält, och det vida
vigligare och farligare, blifvit införde eHer ökade,
så lärer med mycket fog kunna ifrägasättas, om nä-
got på bytet blifvit vunnet, säsom ofvanföre blifvit
sagdt, och om icke, i trots af ett dels verkligt, dels
skenbart framskridande i vissa delar, Sveriges tull
lagstiftnig under de sista trettio ären på det hela gått
tillbaka.
Utsn ett gå in på, att förhållandet med
priset på lifsförsödenheterna här i Sverige ö
helt och hållet detsarama nu, som det var i
England före spanmålslegarnas afskaffande och
sir Robert Peeis tullreform, står likväl den
grundsateen icke mindre fast, att samma or-
saker åstadkomma, i mån af förbällanderna.
sararma följder i det ena landet sora i det an-
dras; och i detta afseende kan det ej vara w
vägen stt jemväl citera hvad som förekommer
1 brochyren, sidorza 11 och följande:
När epgelska regeringen gerom den tullreform,
gom här hiifvit till gina väsendtliga grunddrag skil
årad, satt Englands arbetare i tillfälle ett lefoa för
godt köp, och Englands fabrikanter, msanufakturister
och industriidkare i allmänhet uti tillfällo att tillverka
för lågt pris, sä följa ock bärotaf såsom nödvändig:
corollarier: att Englands fobrikanter och in iäkare
icke behöfva nägra bögs skyddstutlar, och att således
Eobglards regering icte heller haft anledning att dem
några sådana medgifva. Flera febriks- och manufsk
tw produkter äro följaktligen nu tillåtna att alldele-
tullfritt införns, och ä ala öfriga är tulieo, med yt
teret få udnstag, berikuad att icke utgöra mer är
10 å 15 procent af värdet; ett tulibelopp, som änd
för en mängd utaf d artikler är, såsom skydd be-Å,
traktadt, öfverflödigt högt f förbuden I
emet införsel af fabriks-. och in kler och uti
nedestttoipgen af da abiurät höga
er å dylikals
. hvilket sy för fj anden tel.
ÅA hh 2 mm UN FE br 2 FR MT fö; TN RA FA KR CR BR KR
mA
- m-—
RÖTA dd mmE Mm BO KR tr 0 Fö rr Mb je AS 0 VY a MR å AR p- - AR FR AE rn
a KK OA Me BF Hrm BB SS ÄR HH DHD