UTRIKES Vi ha i dag erhållit danska blad af den 3 dennes samt en dags utländska blad som dock äro atäöldre dato än de med ;Nagler, i går emottagna. Äfvenledes ha vi viå Danmark erhållit engelska blad och tidskrifter. Times meddelar nu texten till det Portens memorandum, som tillika med de äskade modifikationerna den 19 Aug. blifvit tillställt de fyra stormakternas representanter. Det öfverensstämmer helt och hållet med hvad viförut efter ;Journal des Debats, meddelat och har följande lydelse : Det förslag till not, som nyligen blifvit affattadt i Wien och meddeladt den höga Porten, har blifvit föredraget och -pröfvadt inom ministerrådet. Det som förut uppsattes i Konstantinopel och meddelades stormakterna under en ferm, egnad att göra slut på den tvist, som nu finnes mellan den höga Porten och Ryssland, gaf hopp om ett lyckligt resultat. Ocksä bar det varit smärtsamt för H. M. Sultanens regerivg att se, det detta förslag icke blifvit taget i betraktande. Ehuru Portens förslag till den not, som skulle öfverlemnas till furst Mentschikoft blifvit lagdt till grund för den paragraf i Wienernoten, somrör de religiösa privilegierna, har frågan icke blifvit begränsad inom detta omfäng, utan då man tillagt några paragrafer, som både äro öfverflödiga och oförenliga med Sultanens regerings heliga rättigheter, ser sig den böga Porten, ehuru med smärta, nödsakad att framställa sina anmärkningar dervid. Den kej gerliga styrelsen är, sedan läng tid tillbaka, vand att mottaga vänskappbevis af de höga makterna, sina upphöjda allierade. Den är särdeles erkänsam för sä mänga välvilliga bemödanden, som de icke upphört ait göra allt sedan närvarande fråga blifvit väckt. Det är derföre uppenbart att den, med afseende på dess synnerliga aktning för dessa makter, mäste görs väld på sin känsla, dä den nödgas hysa betänkligheter mot en punkt, som vunnit deras gemensamma bifall. Men H. M. Sultanens regering, som frän början blifvit förklarad för den enda kompetente domaren i frögorna om dess rättigheter och oberoende, och som tyvärr icke blifvit rädfrägad vid uppsättvingen al nämnda förslag, befinner sig derigenom i en svär ställning. Man kan söga att jemväl ryska regeringen icke blifvit rädfrögad vid förslagets redaktion, men de rättigheter, som man söker försvara, äro der höga Portens, hvilken äfven skall underteckna der not, som deröfver skall utfärdas. Det tillhör stormaktersa att bedöma, med deras allmänt kända billighetskänsla, om det är rättvist att i denna fråga behandla bäda parterna efter samma måttstock, och i följd deraf bar man ansett lämpligt att icke inläta sig på att värmare bebandla detta ämne. Den första af de punkter, som väcker tvekan hos Porten, är följande påragraf: Dä i alla tider Rysslands kejsare bafva ädagalsg! sin kraftiga omsorg för bibehällandet af den grekiskortodoxa kyrkans fribeter och privilegier inom Oitomanniska riket, hafva Sultanerna åldrig vägrat at: änyo stadfästa dem genom bögtidliga akter., Att Rysslands kejsare visa omvärdnad om den kyrkas och den religions välgäng, till hvilka de bekänna sig, är naturligt, och derom är ingenting att stiga. Men af ofvan citerade parsgraf skulle man draga der slutsats, att den grekiska kyrkans privilegier inom den höga Portens stater endast biifvit vidmakthällna gepom ryska kejsarens verksamma omvärdnad. Emel lertid bör anmärkas, att en paragraf, sådan som den ofvannämnda rörande de religiösa privilegier, hvilka alltifrån sultanen Mehemed eröfrarens regering, ärofull i åminnelse, blifvit intill denna. dag oktrojerade och viimakthållna, utan deltagande af någon, eho det vara må — skulle, om den infördes i en not, som afgäfres at höga Porten, innefatta och erbjuda före vändniogar för ryska regeringen att inblavda sig i dylika ärenden. Iogen skulle gå in på att ädraga sig framtidens och efterverldens förebräelser och tadel, genom att tilläta uppkomsten af ett sädant för hällande, lika skadligt för det närvarande som. för framtiden. Icke nägon tjenare hos det höga kejserliga ottomaniska regenthuset skulle våga eller vara i ständ att sätta på papper ord, som äsyftade att fördönkla äran af de institutioner, som ottomaniska kejsäroe grundat, endast ledda af sitt personliga ädelmod och sin medfödda mildhet. LJ Den andra. anmärkningsvärda punkten är den paragraf i förslaget, som angär fördraget i Karnadji. Då ingen kan neka at detta fördrag finnes och att det blifvit stadfästadt genom det i Adrianopel afslutede, är det uppenbart att dess tydliga bestämmelse: skola. troget iakttagas. Om man, genom införande af nämnde paragraf, bar för afsigt att betrakta de religiöss privilegierna som ett naturligt resultat, er tillämpning af Kainardjis-fördragets anda, så är likväl det verkliga och peoggranna innehället af dett: fördrag inskränkt till Portens blotta löfte att sjelti skydda kristoa religionen. De paragrafer, som Por. ten skulle kuona i afseevde på de religiösa privilegierna införa oti en af den undertecknad not, borde! liksom vid att tillfällen förklarats icke uttrycka annat, vare sig skriftligt eller muntligt, än försäkriogar som kuvpde undavrödja de tvifvelsmäl, som ryska regeringen framställt och som utgjort tvisteämnet. Men att genom nya band ytterligare stärka denreligiösa enhet (identitet), som redan finnes mellan ett stort