Ar nee me w hooos:.Z. co soi:sipmmlin betrakta denna lutande hjelm med det stora .Caxtonska hjertvapnet , och betrakta denna trof straxt derinvid, ett franskt barnesk — och detta gamla riddsrebanår resande sig öf: ver dessa forslagde bsjonetter. Och derborta öfver spiselbrädet — klart, rent och, jag slår vad derom, dagligen afdammadt — sitter Roland eget svärd, bans pistoler och hölster, ja, den genomborrade och sönderrifna sadel från hvilken han vacklat då detta ben — jag anade, jag kände det alltsammans vid en enda blick, och jag smög sakta till stället, och om Rolend icke hade vårit der, kunde j;g hafva kysst detta svärd lika vördnadsfullt som om det varit en Bayards eller en Sidneys: Min onkel var alltför blygsam för att gissa till min rörelse; han 4rodde snarare att jag hade vändt bort mitt ansigte för att dölja ett leende öfver hans fåfänga, ochhan sade ursiktande och i likgiltig ton — Det är allt sammans Bolts verk, den token.s IV Kar. Vår värd undfögnade ors med en gästfrihet som märkbart kontraeterade mot hans sparsamma; hushållsaktiga vanor i London. Det är sanst, Bolt hade fångat den stora gäddan sam stod i spetsen för anrättningarna; och Bit hade utan tvifvel bjelpt till at uppföda de rara kycklingarns; jag ör viss derpå, Bolt gjorde denna fönräffliga spanska öggpankaka; och för öfrigt kommo förhusets och trädgårdens produkter ia såsom frivilliga bjelptrupper — mycket olika de klena bjelpsändningar hvarmed dessa hufvudstads-Condottieri, slagtas ren och grönsakesförsäljaren, påskynda det me: lankolska samhälles ruin, hvilket kallas förnäm fartigdom. ; : , Var .afton förgiek gladt, och Roland-var tvärtemot sia vandy förnämsta talaren. Klockan vat elfva innan Bolt visade wg med en jarterna för att föra mig öfver borggården till mitt sofrum bland ruigerna — en ceremoni som han hvarje afton, klar eller mörk, envisades att punktligt utföra. Det dröjde länge innan jag kunde somna —