Ar nee me w hooos:.Z. co soi:sipmmlin
betrakta denna lutande hjelm med det stora
.Caxtonska hjertvapnet , och betrakta denna
trof straxt derinvid, ett franskt barnesk —
och detta gamla riddsrebanår resande sig öf:
ver dessa forslagde bsjonetter. Och derborta
öfver spiselbrädet — klart, rent och, jag slår
vad derom, dagligen afdammadt — sitter Ro-
land eget svärd, bans pistoler och hölster,
ja, den genomborrade och sönderrifna sadel
från hvilken han vacklat då detta ben — jag
anade, jag kände det alltsammans vid en
enda blick, och jag smög sakta till stället,
och om Rolend icke hade vårit der, kunde
j;g hafva kysst detta svärd lika vördnadsfullt
som om det varit en Bayards eller en Sidneys:
Min onkel var alltför blygsam för att gissa
till min rörelse; han 4rodde snarare att jag
hade vändt bort mitt ansigte för att dölja ett
leende öfver hans fåfänga, ochhan sade ur-
siktande och i likgiltig ton — Det är allt
sammans Bolts verk, den token.s
IV Kar.
Vår värd undfögnade ors med en gästfrihet
som märkbart kontraeterade mot hans spar-
samma; hushållsaktiga vanor i London. Det
är sanst, Bolt hade fångat den stora gäddan
sam stod i spetsen för anrättningarna; och
Bit hade utan tvifvel bjelpt till at uppföda
de rara kycklingarns; jag ör viss derpå, Bolt
gjorde denna fönräffliga spanska öggpankaka;
och för öfrigt kommo förhusets och trädgår-
dens produkter ia såsom frivilliga bjelptrup-
per — mycket olika de klena bjelpsändningar
hvarmed dessa hufvudstads-Condottieri, slagtas
ren och grönsakesförsäljaren, påskynda det me:
lankolska samhälles ruin, hvilket kallas för-
näm fartigdom. ; : ,
Var .afton förgiek gladt, och Roland-var
tvärtemot sia vandy förnämsta talaren. Kloc-
kan vat elfva innan Bolt visade wg med en
jarterna för att föra mig öfver borggården till
mitt sofrum bland ruigerna — en ceremoni
som han hvarje afton, klar eller mörk, envi-
sades att punktligt utföra.
Det dröjde länge innan jag kunde somna —