siWes såsom varande af föga vigt och, så-
som jag i mitt sista bref yttrade, endast äm-
nade att tillfredsatälla den ottomanniska egen-
kärleken, hafva i våra politikers ögon antagit
en allvsrsammare karakter; och om än som-
liga, förblifvande trogna sin första åsigt, för-
säkra att czaren betraktat dem såsom obetyd-
ligheter, påstå deremot andra att de hos ho-
nom väckt mycken förbittring. i
Några tidaingar, och isynnerhet Siecle,, äro
derföre långt ifrån sti anse .den orientaliska
frågan såsom afgjords De se deri nya-för-
vecklingar. Siecle, kommenterar i-denna anda
den not som Porten ställt till de fyra mak-
terna för att understödja de fordrade modifi-
kationerna. Enligt denna tidnings påstående
skola icke blott dessa modifikationer vara vig-
tiga, utan Porten fäster dessutom wid sin un-
derskrift tvenne vilkor, först och främst fur-
stendömenas utrymmande, och vidare en,ga-
raati från de stora makternas sida mot hvarje
Rysslands inblandning uti eller ockupation af
dessa samma furstendömen för framtiden.
I dessa och dylika förmodanden synes. mig
råda någon villervalla. ;
Portens not är icke något så klart och be-
stämdt dokument som . man haft skäl önska,!
och, i förbigående sagdt, vore det tid på att
diplomaterna lade bort denna gamla vana att
öfverlasta iderna med onyttiga ord och in-
röra dem uti omsägningar.
Vare härmed huru som helst, äro likväl de
af Porten framkastade invändningarne ganska!
märkliga. ;
Den första består deri, att en paragrafibe-
medlingsförslaget skulle åsyfia att gifva Ryss-
land äran af hvad Porten redan gjort för den
ortodoxa grekiska kyrkan, hvilket Porten dock
gjort sjelfvilligt. v
Antaget att den ifrågavarande paragrafen in-
nebär denna bemärkeise, är det utan: allt tvif-
vel att invändningen icke är utan sin betyden-!
het för den som känner -den - turkisk-ryska
frågan. Det är naturligtvis af vigt för sulta-!
nen att källorna till de nådebevisningar som j
hans undersåter åtnjuta--skola i deras ögon
vara han och hans företrädare, och icke nå-
gra fremlingar. Men mellan kontrahenter som .
kunde antagas i sina förhållanden iskttaga he-
deregrundsatser, blir invändningen icke desto
mindre blott och bart en formfråga, som en
mognare öfvervägd uppställning kunde undan-
rödja.
Portens andra invändning angår den genom
traktaten i Adrianopel bekräftade traktaten i
Kainardjii.
Enligt Portens åsigt skulle bemeådlingsför-
slaget innebära, att czaren på grund af dessa
traktater eger en viss rätt till ditekt protek-
tion öfver den grekiska ortodoxa kyrkan.
Porten protesterar mot denna tydning, i det
den med rätta anmärker, att dessa traktater
endast innebära att Porten sjelf åtager sig pro-
tektionen öfver den kristna religionen.
Nåväl, äfven denna invändning synes, mel-
lan: hederliga -kontrahenter, icke vara mera
olögbar än den första.
Traktaterna i Kainardjii och Adrianopel äro
hvad-de-äro. De äro nu icke i fråga. Man
bör, synes:det mig, endast lemna dem i fred,
utan att försvaga dem genom att tyda dem.
Den tredje invändningen angår den grekiska
bekännelsens delaktighet i de fördelar som
äro eller kunna blifva andra bekännelser be-
viljade.
Saken i och för sig är bifallen. Men då
bemedlingsförslaget talar om fördelar som äro
eller blifva beviljade åt de kristna genom sär-
skilda konventioner. eller dispositioner, så uppstår
ett moln, härrörande deraf att i Ottomaniska
riket finnas små samhällen af kristna, som
icke äro Porteris undersåter och hvilka åtnjuta
särskilda privilegier.
Porten fordrar följaktligen att det måtte ut-
tryckas, att det ej är dessa särskilda privile-
ger, tillkommande ett litet antal kristne som
ej äro Portens undersåter, hvilka skola bevil-
jas åt de millioner grekiska kristne som äro
undersäter.
Man är böjd att tro att en bestämd och
öppen förklaring samt ett opartiskt framläg-
gande af sakförhållanden från hvilka kunde
härflyta tvetydighet, äro af natur att undan-
rödja äfven denna tredje svårighet, som lik-
väl är ömtåligare än de tvenne förstnämnde.
Hvad åter angår att Porten vid sin under-
skrift fäster det dubbla vilkoret att fursten-
dömena skola utrymmas och de stora mak-
terna ikläda sig garanti mot den ryska ocku-
pationens förnyande tid efter annan i framti-
den, så synes denna föreställning icke vara
riktig, ty en dylik fordran följer icke ovil-
korlgen af den not som Porten tillställt mak-
terna. I det skick sakerna för närvarande sig
befinna är Donaufurstendömenas utrymmande
den naturliga och underförstådda följden a!
bemedlingsförslagets undertecknande sf Ryss-
land och Porten. I denna punkt öfverens-
stämma alla åsigter. Det vore följaktligen
oförnuftigt af Porten att göra furstendömenas
utrymmande till ett vilkor för sin underskrift,
Man skulle svårligen kunna fatta detta annor-
lunda än som ett skryt; men hvad man der-
emot fattar. ganska väl, det är att Porten icke
vill skicka någon ambassadör till S:t Peters-;(
burg förrän Ryssland på samma gång drageriL
sig tillbaka ur de inkräktade provinserna.
För min del kan jeg följaktligen icke dela
de nya farhågor för förvecklingar och krig!
som väntan på Rysslands svar uppväcker. Q
Det är sannt, enligt min åsigt har den
orientaliska frågan å Rysslands sida hitintills
VV VVS ——— LL