fuonit några märkliga arbeten från medeitiden, bland andra en komplett samling af Cardanz verk, hvilken han visste att min far skulle tycka om att ega, hvarföre han skickade den. Det fanns ingen hänsyftning på hvad som hade passerat oss emellan. Efter vederbörliga tacksägelser från min far, sn sog ned på Cardan (Lyoner-upplagar, 1693, tio volymer folio) likt en silkesmask på ett mulbärsblad, uttryckte jag, i mitt svar på denna biljett, vår gemensamma ledsnad att vi icke kunde hoppas få se lady Ellinor, emedan vi just stodoibegrepp att lemna staden. Jeg skulle ha tillagt nägot om den förlost min onkel lidit, men min far menade att då Roland icke ville höra sin son nämnas ens af gina närmaste anhöriga, var det tydligen hans önskan att icke präla med sin sorg utom denna krets. Och det hade varit sjukt i Trevanionz: familjt Hvem bade varit sjuk? Jag kunde icke finna mig tillfreds med detta allmänra utryck, och jag tog sjelf och bar mitt svar tll Trovanions hus i stället att skicka det på posten, Till svar på mina förfrågningar svarade portvakten att heia familjen väntades -iutet af veckan; att han hade hört att både lady Ellinor och miss Trevanion hade v illamående, men att de nu voro bättre. Jag anade min biljett med tillsägelse at den skulle förvaras; och mina sår blödde 18 ti då jag gick min väg. j de hela vagnen för egen räkning på rd, och en tyst färd var det, till dess! 10 till en liten stad omkring åtta! I frin mia onkels hem, till hvilket vi ent på en biväg kunde framkomma. Min! I piyrkade att få fara förut denna natt, hura han inoan vi afreste hade skrifvit! or att förkumma vår ankomst, var han orobg att det gamla tomet icke skulle vara i så on Mede Oo