fuonit några märkliga arbeten från medeitiden,
bland andra en komplett samling af Cardanz
verk, hvilken han visste att min far skulle
tycka om att ega, hvarföre han skickade den.
Det fanns ingen hänsyftning på hvad som
hade passerat oss emellan.
Efter vederbörliga tacksägelser från min far,
sn sog ned på Cardan (Lyoner-upplagar,
1693, tio volymer folio) likt en silkesmask
på ett mulbärsblad, uttryckte jag, i mitt svar
på denna biljett, vår gemensamma ledsnad
att vi icke kunde hoppas få se lady Ellinor,
emedan vi just stodoibegrepp att lemna sta-
den. Jeg skulle ha tillagt nägot om den för-
lost min onkel lidit, men min far menade att
då Roland icke ville höra sin son nämnas ens
af gina närmaste anhöriga, var det tydligen
hans önskan att icke präla med sin sorg utom
denna krets.
Och det hade varit sjukt i Trevanionz: fa-
miljt Hvem bade varit sjuk? Jag kunde
icke finna mig tillfreds med detta allmänra
utryck, och jag tog sjelf och bar mitt svar
tll Trovanions hus i stället att skicka det
på posten, Till svar på mina förfrågningar
svarade portvakten att heia familjen väntades
-iutet af veckan; att han hade hört att
både lady Ellinor och miss Trevanion hade
v illamående, men att de nu voro bättre.
Jag anade min biljett med tillsägelse at
den skulle förvaras; och mina sår blödde 18
ti då jag gick min väg. j
de hela vagnen för egen räkning på
rd, och en tyst färd var det, till dess!
10 till en liten stad omkring åtta!
I frin mia onkels hem, till hvilket vi en-
t på en biväg kunde framkomma. Min!
I piyrkade att få fara förut denna natt,
hura han inoan vi afreste hade skrifvit!
or att förkumma vår ankomst, var han oro-
bg att det gamla tomet icke skulle vara i så
on Mede
Oo