den för London (Russell) gifvit, att nemligen de vexlade noterna aldrig blifvit utlemnade under pågående underhandlingar. Den ädle lorden röstade vid def tillfället för noternas utlemnande medan underhand:. lingarne pågingo och rättfärdigade sin begäran dermed, att noter rörande samma sak redan blifvit offentliggjorda. (Hör.) Jag önskar att den ädle lorden ville i afton framträda och yttra samma tänkesätt, särdeles som förhällandena i begge dessa fall ärc fullkomligt analoga. (Hör, hör.) Genom sin framgäng i denna transaktion visade Ryssland att det var herre i Servien och att det kunde qväsa hvarje försök till resning för det nåtionella oberogndet. Sedan dess har det fullständigt utkastat planen till sin politik i Donaufurstendömena. Alltsedan Ryssland qväfde folkrörelserna i dessa provinser 1848, har det tvungit Porten ait derifrån fördrifva en hvår med frisinnade och oberoende tänkesätt. De äro nu i landsflykt spridda öfver Europas hela yta och om deras ätervåndande kan man efte: de pyligen passerade händelserna hysa mindre hopp än nägonsin. Ryssland har, gecom traktaten i Baita Liman, som det tvingade på Porten, etablerat sin rätt ait blanda sig i furstendömenas alla inre angelägenheter, och den närvarande ockupationen har vi sat ati Moldau och Wallachiet åro i sjelfva verket helt och hället ryska provinser (Hör, hör!). Naiio naliteternas oberoende är derstädes i det närmaste tillintetgjord. Greker från Turkiet och sådane af Por tens undersåter som bekänna sig till kristna religioner äro der bosatta, men den anda af framåtskridande och oberoende som uppspirat bland dessa greker samti deras kommerciella beröring med Europas fria state: har i hög grad oroat den ryska regeringen. Dertill fanas också ett annat skäl — ett sor man måhända här i landet icke föreställt sig — nemligen den pro testantiska trons spridande bland dessa österländska kristne. Det är troligen härstädes obekant att, hut vudsakligen genom amsrikanska missionärers inflytande och undervisniag, knoappast nägon betydligare stac finnes i Turkiet som ej innesluter en kärna af protestantiska bekännare. De nyomvända blefro såsor vanligt i början trakasserade och förföljda, ieke, hvil. ket bör anmärkas, af de turkiska myndigheterna, utar af hufvudmännena för de kyrkor hvilka de ursprung ligen tillhört. Lord Stratford ech lord Cowlsey ut verkade slutligen firmaner till skydd för den nya sek ten, hvilken erkändes af Porten säsom en af rikets religiösa sekter och som följaktligen erhöll sina pri vilegier. Den religiösa forskningsandan har från armenianerna, hos hvilka den först slog rot, spridt sig till grekerna och i vissa hufvudfrägor hafva hela byai och småstäder omfattat den reformerta bekännelsen. Grekiska kleresiet har med understöd af ryska mis sionen uppbjudit all sia förmåga att qvåfva denns rörelse; och när förföljelser icke vidare kunde använ das, då — uppträdde furst Menschikoft i Konstanti nopel. (Forts.)