Något om natursanning och dess motsats i karaktersskildring. Då det i några af tidningarne börjat komma till tals, buruvida åtskilliga af karaktersteckningarna i våra populära romaner äro natursanna eller öfverdrifna och anlagda på en så kallad materiel! effekt, hafva vi icke ansett det olämpligt att anföra något af hvad den berömde franske kritikern och litteraturhistoyrikern Saint-Marc-Girardin (i ett arbete De Vusage des passions dans le dramex) yttrar för att visa huru skaplynnet hos ett folks litteratur ofta bestämmes snarare af inbillade än sf verkliga förhållanden inom sambhällslifvet. Hvad den berömde skriftställaren säger om sitt lands litterära företeelser är i mer än ett hänseende tillämpligt på förhållandena hos oss sjelfva. i Jag han, så yttrar den senillrike franske skriftställaren, i följande försökt att anställa en jemförelse emellan olika tiders olika yttringsesött för de känslor, som allmännast beherrska menniskohjertat, och mot min vilja har denna jemförelse, fruktar jag, utfallit mindre gynnsamt för nutidens samhällsförhållanden,