begäran, Pisistratus, så skall jag tänka på sa-
ken och tala med Trevanion.n
Eller snarare med lady Ellinor, sade jag
oförsigtigt: min mors hand darrade lätt och
hon drog den utur min. Jag kände ett stygn
i hjertat genom min egen tungas oskicklighet.
Det tror jag att din mor kan bäst besörjas,
gade min far torrt, i fall hon anser sig be-
höfva förvissa sig ett dina skjortor bli or-
dentligt värmda. Ty jag förmodar det de
vilja att du skall bo hos Trevaniona.,
Ack nej! utropade min mor. Då må han
så gerna fara till universitetet. Jag trodde att
han skulle bo hos oss; endast gå dit om
morgnarne, men i alla fall sofva här hemma.r
Om jag känuer Trevanion rätt,, sade min
far, så Järer han påräkna att hans sekrete-
rare skall kunna hbjelpa sig fram utan sömn.
Stackars gosse, du vet icke hvad det är
du önskar. Och likväl, vid din ålder, var
jag — min far tystnade tvärt. Nej! åter-
tog han bäftigt efter en läng stunds tystnad
och. liksom talande för rig sjelf. ,Nej, men-
niskan gör sldrig orätt då hon lefver för an-
dra. Filosofen, som sitter begrundande på
klippan, är en mindre ädel bild än sjöman-
nen som kämpar med stormen. Hvarföre skulle
två af oss vandra saroma bana? Och kunde
han väl blifva mitt andra jag äfven om jag
önskade det? Omöjligt!s Min far vände om
gin stol, och i det han lade venstra benet på
högra knäet sade han leende i detsamma har
böjde Big ned för att ze mig midt iansigtet:
Men, vill du lofva mig, Pisiiratus, att alitid
böra saftranspåsen ?,
VIL Kar.
Jag gör nu ett långt skridt i min berät-
telse. Jag är husvarm - hos familjen Treva-
pion. Ett helt kort samtal med statsman-
nen var tillräckligt för att bestämma min far;