begäran, Pisistratus, så skall jag tänka på saken och tala med Trevanion.n Eller snarare med lady Ellinor, sade jag oförsigtigt: min mors hand darrade lätt och hon drog den utur min. Jag kände ett stygn i hjertat genom min egen tungas oskicklighet. Det tror jag att din mor kan bäst besörjas, gade min far torrt, i fall hon anser sig behöfva förvissa sig ett dina skjortor bli ordentligt värmda. Ty jag förmodar det de vilja att du skall bo hos Trevaniona., Ack nej! utropade min mor. Då må han så gerna fara till universitetet. Jag trodde att han skulle bo hos oss; endast gå dit om morgnarne, men i alla fall sofva här hemma.r Om jag känuer Trevanion rätt,, sade min far, så Järer han påräkna att hans sekreterare skall kunna hbjelpa sig fram utan sömn. Stackars gosse, du vet icke hvad det är du önskar. Och likväl, vid din ålder, var jag — min far tystnade tvärt. Nej! återtog han bäftigt efter en läng stunds tystnad och. liksom talande för rig sjelf. ,Nej, menniskan gör sldrig orätt då hon lefver för andra. Filosofen, som sitter begrundande på klippan, är en mindre ädel bild än sjömannen som kämpar med stormen. Hvarföre skulle två af oss vandra saroma bana? Och kunde han väl blifva mitt andra jag äfven om jag önskade det? Omöjligt!s Min far vände om gin stol, och i det han lade venstra benet på högra knäet sade han leende i detsamma har böjde Big ned för att ze mig midt iansigtet: Men, vill du lofva mig, Pisiiratus, att alitid böra saftranspåsen ?, VIL Kar. Jag gör nu ett långt skridt i min berättelse. Jag är husvarm hos familjen Trevapion. Ett helt kort samtal med statsmannen var tillräckligt för att bestämma min far;