FAMILJEN CAXTON 2). En familjtafla Av SIR EDWARD BULWER LYTTON. Fjerde Delen, I Kar. Jag steg alltid tidigt upp om morgnarna, Lycklig den man som det gör! FHvarje morgon kommer dagen honom till mötes med en jungfrus kärlek, full af blomstring, renhet och friskbet. Naturens ungdom är smittosam, liksom ett lyckligt barns glädje. Jag betviflar det en man någonsin kan kallas gammal. så länge han tidigt stiger upp och tidigt promenerar. Ack, o yngling! — tag mitt ord derpå, — en yngling i nattrock och tofflor, som sofver till middagen och äter till qvällen, är en mycket bräcklig, spöklik bild af den yngling, som ser morgonrodnaden höja sig öfver bergen, och daggens droppar gnistra på blomstrande häckar, : Då ja gick förbi min fars studerkammare, öfverraskades jag af att finna fönstret öpet — öfverraskades ännu mer när jag tittade ia och fick se min far lutad öfver sina böcker — ty jag hade aldrig förr vetat det han studerade förrän efter frukosten, Läskarlar stiga vanligen icke tidigt upp, ty läskarlar äro beklagligtvis sällan unga, vid hvad ålder de än må vara, Ja, arbetet på den stora boken måtte fortgå med mycken ifver. Det varicke längre något ingupande af lärdom: detta var arbete, Jag gick igenom porten ut på vägen. I några af hyddorna syntes tecken till återvaknande lif; men arbetstimman var ännu icke ione, och intet god morgon, sjre, helsade mig på vägen. Piötsligen, vid en krökning af vägen som hittills varit dold af en slokande bok, stötte jag tvärt på min onkel Roland, ) Se A. B. n:ris 161—164, 166, 167, 169, 173 och 175—177.