FAMILJEN CAXTON 2).
En familjtafla
Av SIR EDWARD BULWER LYTTON.
Fjerde Delen,
I Kar.
Jag steg alltid tidigt upp om morgnarna,
Lycklig den man som det gör! FHvarje mor-
gon kommer dagen honom till mötes med en
jungfrus kärlek, full af blomstring, renhet och
friskbet. Naturens ungdom är smittosam, lik-
som ett lyckligt barns glädje. Jag betviflar
det en man någonsin kan kallas gammal. så
länge han tidigt stiger upp och tidigt prome-
nerar. Ack, o yngling! — tag mitt ord derpå,
— en yngling i nattrock och tofflor, som sof-
ver till middagen och äter till qvällen, är en
mycket bräcklig, spöklik bild af den yngling,
som ser morgonrodnaden höja sig öfver ber-
gen, och daggens droppar gnistra på blom-
strande häckar, :
Då ja gick förbi min fars studerkammare,
öfverraskades jag af att finna fönstret öp-
et — öfverraskades ännu mer när jag tittade
ia och fick se min far lutad öfver sina böc-
ker — ty jag hade aldrig förr vetat det han
studerade förrän efter frukosten, Läskarlar stiga
vanligen icke tidigt upp, ty läskarlar äro be-
klagligtvis sällan unga, vid hvad ålder de än
må vara, Ja, arbetet på den stora boken
måtte fortgå med mycken ifver. Det varicke
längre något ingupande af lärdom: detta var
arbete,
Jag gick igenom porten ut på vägen. I
några af hyddorna syntes tecken till åter-
vaknande lif; men arbetstimman var ännu icke
ione, och intet god morgon, sjre, helsade
mig på vägen. Piötsligen, vid en krökning
af vägen som hittills varit dold af en slo-
kande bok, stötte jag tvärt på min onkel Ro-
land,
) Se A. B. n:ris 161—164, 166, 167, 169, 173 och
175—177.