narne äio lagda. Det hjelper ej ait tjogtals
pigor plikifällas för det de efter ett visst klock.
slag på gatorna utslå diskvatten; ty det stad-
nar lika väl qvar om det utsiås kl. 6 elle
kl. 8, och den s. k. sköljningen är blott et
medel att lösa och sprida smutsen. Sådane
köljnivgar som den himmelska förliden tis-
ag kunna ej dagligen bestås, och endast så-
vana kunna något uträtta. Om man för at!
skaffa vagnmakare förtjenst äflas att bibehålls
dea nu brukliga stenrösprincipen vid gatorna:
läggning, så bör man ätminstone kunna be-
stä huggen sien til rännstenar, ty med de nu
brukliga af kullersten är renlighet omöjlig.
Renlighet i husen är icke iakttagen. Gärds-
rum, portgångar, trappor. förstugor, äro med
få undantag orena, 1 vida större grad än de
oaktadt bristen på vattenledning borde vara.
Om dessa ock icke för dagen, till följe ai
blåst, regn och kyligare väderlek, lukta så
infamt som de hittills gjort, så må man vänta
några dagar och om vi få torka, så skall det
slöaste luktorgan sanna våra ord.
Den personliga renligheten är också ganska
ringa, ty nio tiondedelar af Stockholms be-
foikning tvätta knappt två gånger om året sin
kropp å större yta än den som synes.
Vädervexling i hus och boningsrum är lem-
nad åt naturen och begörjes derefter.
I en mängd rum äro familjer af 8—10 per-
soner sammanträngda, oaktadt blott 2 å3 der
finna tillräcklig luft. Verkstäderna höra under
samma kategori af öfverbefolkade rum.
Dessa äro precist samma förhällanden som
i Köpenhamn öfverklagas, som deas sundhets-
kommission ansett icke behöfva rätta, som
vår sundhetsnäm:d och sundhetspolis glömt
att de existerade. Vi måste antaga glömskan
såsom skäl till uraktlåtenheten att ändra dem,
ty okunnighet om deras skadliga inflytelse kan
ej förutsättas, och den Köpenhamnska likgil-
tigheten ej misstänkas. Oförmåga att få dem
ändrade kan ej heller gerna tjena gzom und-
skyllan, ty man har aldrig försökt något vä-
sentligt i den vägen på sednare tider, och har
man pengar till karantäner, så borde de äfven
finnas till detta. Vi taga oss derföre frihe-
ten till nämnden och polisen vördsamt hem-
ställa, om ej något vore att göra i detta hän-
seende, och bedja de värda auktoriteterna,
innan de gå till hvila efter ansträngningen
med anskaffandet af de fem expektansläkarne,
se till om icke nägra af ofvannämnda för-
hållanden kunna behöfva Lten rättelse.
Svenska Tidningen omtalar planen för ko-
lerasjukvårdens besörjande bärstädes i så all-
männa ordalag, att man deraf vet intet fak-
tiskt, utan skail i allmänhet tro att allting är
väl beställdt, emedan det är beställdt af de
der högre ledarne, I artikeln erkännes gan-
ska riktigt brist på läkare, nyttan af sjukvård
i hemmen, nödvändigheten af sjukhus och
sundhetsbyråer, samt äfven husvisitation an-
tydes. Detta sistnämnda är ock allestädes på
sednare tider befunnet vara bästa medlet, ty
derigenom angripes och förekommes koleran
i dess början, och derpå bör man derföre
lägga särdeles vigt. Men huru skall denna
och öfriga åtgärder verkställas? Enligt Sv.
Tiduingen finnas 50 läkare här att påräkna;
50 exspectanter äro antagna af sundhetskolle-
gium för hela riket, raen af dessa äro några
redan disponerade för andra ställen, och etter
ell anledging blifva ännu flera använda i
våra 2100:detals sjö- och stapelstäders ham-
nar och öfrige inlopps tullstationer dem
Sv. T. vet att omtala. Men låtom oss för
argumentations skull antaga att alia 50 voro
disponibla, då vi således få för Stockholm
användbara 100 läkare. Stockholm behöfver
på sin stora utsträckning minst 6 sjukhus och
16 sundhetsbyråer, om något skall kunna gö-
ras för att åstadkomma hastig hjelp. Deraf
upptagas minst 40 läkare för största delen af
dygnet. Aterstår 60 för den enskilda prakti-
ken och husvisitationerne, eller 1 läkare på
1500 personer. I Köpenhamn funnos, utom
de för sjukhusens dervid nödige, 1 läkare på
900, ensamt eller hufvudsakligast för husvi-
gitationerna verksamma; men efter 14 dagar
voro de så utslitna, att förfrågningar gingo
till. Sverige och Norge om ej förstärkning
derifrån vore att få. I Stockholm skulle denna
utslitning blifva större, ty staden är mera ut-
bredd och läkareantalet betydlig: mindre.
Man. har berättat att sjelfklokheten på ett
håll påstått kolera-sjuka kunna skötas lika vä!
af andra som af läkare. I all sin oblyga rå-
het häntyder detta yttrande på möjligheten att
kunna i första stöten begagna personer utan
läkarebildning vid kolerasjukas behandling.
Men då frågas: hver skola sådana fås? Nämn-
dens panegyriker i Sv, T. har ej nämnt att
några sådana personer äro antagna, Man må ej
smeka sin inbillning med den tron att sådana
fås när som helst, ty om något tränger till,
så nödgas man taga hvilka som erbjuda sig,
och detta blir till största delen okända, ka-
rakterslösa, olämpliga personer, utan begrepp
om sjukas behandling, om ordning och snygg-
het, om samvetsgrannhet i utförandet af gina
föreskriftnr, personer som biott för den be-
räknade vinsten, utan naturlig fallenhet eller
öfning, tillgripa denna sysselsättning.
Precist samma sak blir det med sköterskor.
Bristen på sådana under vanliga förhållanden
har gifvit anledning till Diakoniss-inrättnin-
gen; under så utomordentliga förhållanden som
en kolera-epidemi, der ett mångdubbelt antal
erfordrasg, skall bristen komma att kännas mång-
dubbelt större.
Har nämnden tagit dessa omständigheter i