narne äio lagda. Det hjelper ej ait tjogtals pigor plikifällas för det de efter ett visst klock. slag på gatorna utslå diskvatten; ty det stadnar lika väl qvar om det utsiås kl. 6 elle kl. 8, och den s. k. sköljningen är blott et medel att lösa och sprida smutsen. Sådane köljnivgar som den himmelska förliden tisag kunna ej dagligen bestås, och endast såvana kunna något uträtta. Om man för at! skaffa vagnmakare förtjenst äflas att bibehålls dea nu brukliga stenrösprincipen vid gatorna: läggning, så bör man ätminstone kunna bestä huggen sien til rännstenar, ty med de nu brukliga af kullersten är renlighet omöjlig. Renlighet i husen är icke iakttagen. Gärdsrum, portgångar, trappor. förstugor, äro med få undantag orena, 1 vida större grad än de oaktadt bristen på vattenledning borde vara. Om dessa ock icke för dagen, till följe ai blåst, regn och kyligare väderlek, lukta så infamt som de hittills gjort, så må man vänta några dagar och om vi få torka, så skall det slöaste luktorgan sanna våra ord. Den personliga renligheten är också ganska ringa, ty nio tiondedelar af Stockholms befoikning tvätta knappt två gånger om året sin kropp å större yta än den som synes. Vädervexling i hus och boningsrum är lemnad åt naturen och begörjes derefter. I en mängd rum äro familjer af 8—10 personer sammanträngda, oaktadt blott 2 å3 der finna tillräcklig luft. Verkstäderna höra under samma kategori af öfverbefolkade rum. Dessa äro precist samma förhällanden som i Köpenhamn öfverklagas, som deas sundhetskommission ansett icke behöfva rätta, som vår sundhetsnäm:d och sundhetspolis glömt att de existerade. Vi måste antaga glömskan såsom skäl till uraktlåtenheten att ändra dem, ty okunnighet om deras skadliga inflytelse kan ej förutsättas, och den Köpenhamnska likgiltigheten ej misstänkas. Oförmåga att få dem ändrade kan ej heller gerna tjena gzom undskyllan, ty man har aldrig försökt något väsentligt i den vägen på sednare tider, och har man pengar till karantäner, så borde de äfven finnas till detta. Vi taga oss derföre friheten till nämnden och polisen vördsamt hemställa, om ej något vore att göra i detta hänseende, och bedja de värda auktoriteterna, innan de gå till hvila efter ansträngningen med anskaffandet af de fem expektansläkarne, se till om icke nägra af ofvannämnda förhållanden kunna behöfva Lten rättelse. Svenska Tidningen omtalar planen för kolerasjukvårdens besörjande bärstädes i så allmänna ordalag, att man deraf vet intet faktiskt, utan skail i allmänhet tro att allting är väl beställdt, emedan det är beställdt af de der högre ledarne, I artikeln erkännes ganska riktigt brist på läkare, nyttan af sjukvård i hemmen, nödvändigheten af sjukhus och sundhetsbyråer, samt äfven husvisitation antydes. Detta sistnämnda är ock allestädes på sednare tider befunnet vara bästa medlet, ty derigenom angripes och förekommes koleran i dess början, och derpå bör man derföre lägga särdeles vigt. Men huru skall denna och öfriga åtgärder verkställas? Enligt Sv. Tiduingen finnas 50 läkare här att påräkna; 50 exspectanter äro antagna af sundhetskollegium för hela riket, raen af dessa äro några redan disponerade för andra ställen, och etter ell anledging blifva ännu flera använda i våra 2100:detals sjöoch stapelstäders hamnar och öfrige inlopps tullstationer dem Sv. T. vet att omtala. Men låtom oss för argumentations skull antaga att alia 50 voro disponibla, då vi således få för Stockholm användbara 100 läkare. Stockholm behöfver på sin stora utsträckning minst 6 sjukhus och 16 sundhetsbyråer, om något skall kunna göras för att åstadkomma hastig hjelp. Deraf upptagas minst 40 läkare för största delen af dygnet. Aterstår 60 för den enskilda praktiken och husvisitationerne, eller 1 läkare på 1500 personer. I Köpenhamn funnos, utom de för sjukhusens dervid nödige, 1 läkare på 900, ensamt eller hufvudsakligast för husvigitationerna verksamma; men efter 14 dagar voro de så utslitna, att förfrågningar gingo till. Sverige och Norge om ej förstärkning derifrån vore att få. I Stockholm skulle denna utslitning blifva större, ty staden är mera utbredd och läkareantalet betydlig: mindre. Man. har berättat att sjelfklokheten på ett håll påstått kolera-sjuka kunna skötas lika vä! af andra som af läkare. I all sin oblyga råhet häntyder detta yttrande på möjligheten att kunna i första stöten begagna personer utan läkarebildning vid kolerasjukas behandling. Men då frågas: hver skola sådana fås? Nämndens panegyriker i Sv, T. har ej nämnt att några sådana personer äro antagna, Man må ej smeka sin inbillning med den tron att sådana fås när som helst, ty om något tränger till, så nödgas man taga hvilka som erbjuda sig, och detta blir till största delen okända, karakterslösa, olämpliga personer, utan begrepp om sjukas behandling, om ordning och snygghet, om samvetsgrannhet i utförandet af gina föreskriftnr, personer som biott för den beräknade vinsten, utan naturlig fallenhet eller öfning, tillgripa denna sysselsättning. Precist samma sak blir det med sköterskor. Bristen på sådana under vanliga förhållanden har gifvit anledning till Diakoniss-inrättningen; under så utomordentliga förhållanden som en kolera-epidemi, der ett mångdubbelt antal erfordrasg, skall bristen komma att kännas mångdubbelt större. Har nämnden tagit dessa omständigheter i