har allt för ringa individualitet för att taga plats i
detta sällskap. Den skizz som under denna titel in-
flutit är hemtad från Sturleson, och är såsom en tafla
från forntiden lika förtjenstfull som den säsom lef-
nadsteckning är torftig. Ake Carlsson är en föga
känd Blekingbonde, som genom utgifvarens vackra
framställning blifvit en kär bekantskap. Kan utgif-
varen lemna flera sådana egna skildringar, sä behöf-
ver han ej vända sig till ätskiiliga litteratörers för
att fylla mänga läsvärda häften. Sven Heurlin har
lemnat en sjelfbiografi, hvarur vi göra nägra korta
utdrag. Om 1840 ärs riksdag yttras: Uppriktigt
mäste jag bekänna, att jag vid denna riksdag var
ntsatt för obeskrifliga frestelser för att på ärans och
fäderneslandets bekostnad frånträda de heligaste äsig-
ter, som Gud och mitt samvete befallt mig att tro-
get följa; men min själs styrka, förenad med god
vilja, trotsade all afvikelse och följaktligen all fara.
Bäde 1840 och 1844 valdes Heurlin till fullmäktig i
Banken samt erhöll vid riksdagarnes slut en guld-
dosa och en silfverkanna för sitt välförhällande. Vid
redogörelsen för 1848 ärs riksdag omtalas hvarken
frestelser eller ädla metaller. Heurlin afsade sig
då befattningen i Banken — rmätt af den politiska
verlden — för att efter väl slutadt allmänt värfr
återvända till hemmet. Sjelfbiografien och sjelfbe-
römmet sluta med en så lydande fras: Min lösen
har städse och oafbrutet varit: arbete och bön. Med
Oxelberg, en af vära politiska martyrer, afslutas häftet.
I nästa utlofvas biografien öfver Olsn, Rutberg,
Svårteogren, Nils Persson m. fl.
Småländska arkivet. Bref och handlingar hörande
till Smålands historia. Innehåller 54 särskilda doku-
menter, såsom legender, visor, förordningar, by-
tesbref, stadfästelser, fullmakter, domar, bref m. m.
rörande Smäland. Önskligt vore att sådana sam-
lipgars ntgifvande vunne efterföljd i andra provinser;
ty mångenstädes skulle i orterna det historiska in-
tresset kunna väckas, om man till en början inskränkte
sig till sjelfva landskapet och de företrädesvis kända
trakterna och minnena. Likväl borde sädana provins.
diplomatarier kunna bli bäde fullständigare och bättre
ordnade än smäländska arkivet, hvilket vi likväl
med glädje helsa för det syfte det uppenbarar. De
här förekommande urkunder meddelas hvarken i kro-
nologisk ordning eller grupperade efter innehället.
Äfven utdrag ur sednvare tiders historiska framställ-
ningar meddelas, säsom af Celsius, Lagerbring
och Thyselius. Dä Celsii kritiska uppsats om Sig-
fridslegenden här fätt inflyta, kunde man väntat att
äfven Reuterdahls och Strinnholms belysningar af
samma ämne skulle blifvit meddelade.
Försök till Lärobok i Aritmetiken eller Siffer-
Räkneläran, med talrika öfningsexempel och särskild
häftad Facitbok, af C. 4. Nyström. Stockholm, Zacha-
rias Heggström 1853. Pris 1 rdr.
För kort tid sedan frägade en recensent: hvar-
till tjenar ännu en lärobok i algebra?, Med lika
mycket, om ej mera skäl, skulle man kunna
fråga detsamma om en Järobok i aritmetiken, om
man nemligen icke pröfrat och lärt sig inse de
brister, som vidläda alla läroböcker, så väl dem,
hvilka utgätt frän favoritförfattare, som dem, hvilka
haft mindre lyckliga fäder. En lärobok kan
väl icke hafva mindre värde derföre, att hon har
mänga föregångare; tvärtom blir hennes värde deri-
genom större, om hon tillika visar sig ega större för-
tjenster än sina föregängare. Recensenten anser of-
van anförde lärobok i aritmetiken ega mänga före-
träden framiör dem, som för närvarande begagnas i
vära skolor, och får i anledning deraf rekommendera
henne till nitiska skollärares bepröfvande. Om är
granskningen af denra, liksom af hvarje elemen-
tär lärobok i matematik, skulle falla sig nägot trä-
kig, sä skall dock granskaren utan tvifvel finna
mycket, som med skäl kan sägas vara värdt en all-
männare uppmärksamhet. Till stöd för detta pästå-
ende kan följande anföras:
Igenom hela boken tyckes författaren hafva gjort
till sin uppgift att utreda och öfvervinna alla mö-
tande svärigheter och icke gätt till väga, likt andra
teoretiska författare, som utlemnat allt svårt och,
bibebällande blott det lätta, gjort sig mer populära.
Så har författaren på ett ganska förjenstfullt sätt
sökt bevisa allt, som han framställt; han har genom
en ganska enkel förklaring (sid 31) visat sanningen
af reglorna för tals) delbarhet oeh (sid 33, 34) bevi-
sat regeln för finnandet af största gemensamma di-
visorn, ett bevis, som, besynnerligt nog, förefallit
vära författare i algebra så svärt, att de ansett det-
samma böra till och med derstädes förbigås, fastän
dess inhemtande är af högsta vigt, och okunnighet
deruti borde anses såsom en brist. Ehuru vär för-
fattare sälunda varit i det hela sin princip trogen,
har han dock på ett ställe- begätt dex inkonseqven-
sen att omtala huru periodiska decimalbråk kunna
förvandlas till vanliga bräk, utan att visa orsakerna
till sitt förfaringssätt ; bättre hade det varit att helt