adelns besvär d. 29 Nov. 1680, 72 säges:
Kongl. Maj:t finner orimligt, att åtskilliga kyr
koherdar flera församlingar hafva, än de hög-
tidligen med vanlig Gudstjenst kunna uppvakta,
ville ock för den skull låta Dess bref till Lands.
höfdingarne och Biskoparne afgå, att de sig der-
öfver måga förena, huru sådant står till att än-
dra. Man. var således för nära 200 år sedan
böjd. för de större pastoraternas. delning.
Men strax efter denna nådiga resolution blefvo
kongistorierne inrättade med skolans lärare
till bisittare, och ifrån denna tid inträffar en
märkbar reaktion i denna fråga, Många på-
bud och stadgar utkommo i motsatt riktning,
direkt eller itdirekt förbjudande någor den
aldraminsta afsöndring af pastorat och sock-
nar. Efter några och 30 års förlopp blefvo
ock de dubbla åren vid läroverken inrättade.
Huru med all detta tillgått är lättare att ana än
säga. Så mycket finner man, att.den för Guds
försavoling nitälskande kongl. resolutionen 1680
derefter högt sällan blifvit tillämpad.:
Denna upplysning är så märkvärdig, att
man icke kan annat än stanna i största för-
bindelse hos komminister Schagerberg för den-
sammas meddelande. Man finner häraf tyd-
ligen, att, sedan skolan blifvit med kyrkan
förenad, den åsigt gjort sig hos vederbörande
gällande, att församlingen är till för prestens
skull och icke tvertom, hvilket sednare väl
torde vara det rätta, eller snarare, att försam-
lingen är till för skolans skull, är till, icke såsom
sjeifständigt ändamål utan såsom medel för
skolmännens pensionerande. Med ett sådant
betraktelsesätt är det alldeles i sin ordning
att pastoraterna göras så stora och vinstgif-
vande som möjligt. Det är då icke försam-
lingarnes bästa som afses utan prelaters rik-
tande, Det är i sanning märkvärdigt att för-
samlingarne så länge med tålamod burit er
sådan, icke blott orättviså utan ock verklig
förnedring.
Dock må man för ingen del föreställa sig
att olägenheterna af kyrkans och skolans före-
niog falla ensamt på den förra. Vi hafva
mer än en gång haft tillfälle att se huru per-
soner, som velat begagna alla möjliga gen-
vägar att vinna presterlig befordran, utan den
ringaste kallelse för skolan gjort 10 å 20
års tjenst som skollärare, endast för de dubbla
årens skull. Denna förförelse är nu lyckligt-
vis undanröjd; och vi tro att den allmänna
öfvertygelsen om tillbörligheten af kyrkans
och skolans oberoende af hvarandra går framåt
med hvar dag. Väl hör man ännu någon enda
gång talas om våra fäders vishet, som gjort
kyrkan beroende af skolaa och tvärtom, men
dess röster blifva allt mattare.och sällsyntare,
Deras argument må hafva varit sannt för två
hundra år tillbaka, då det icke fanns någon
bildning utom den teologiska, eller ännu för
mindre än hundra år tillbaka, då den van-
liga prestbildningen var så usel, att de som
tagit magistergraden kunde i jemförelse med
landtpresterne betraktas som stora lärdomsljus
och företrädesvis skapade till högdjur inom
kyrkan. Detta förhållande är numera i grund
förändradt,; mindre till följe af prestbildningens
förbättring, hvilken ännu dess värre lemnar
så mycket öfrigt att önska, än genom ett vid-
sträcktare spridande af den allmänna odliogen
och derigenom : åtegrade anspråk äfven på pre-
sten. Och skulle ännu i vanliga fall skol-
prestens hafva efi viss öfverlägsenhet i ele-
mentarlärdom och den verldsvana, som salitid
lättare förvärfvas i städerna än på landsbyg-
deny framför. den. verkliga presten, så torde
dock. dessa egenskaper i frågan om vården af
en försataling.. mer än uppvägas af den sed-
nare3 större öfning och erfarenhet i det pre-
sterliga.
I intet protestantiskt land utom Sverige qvar-
står numera kyrkans och skolans förstörande
intragsling . med. hvarandra, och ingenstädes
mer än. i Sverige finnes, den gradering i prest-
befattningar, som grundar sig på den profana
lärdomens verkliga eller inbillade företräden.
Det är sannt att något dylikt finnes ännu i den
anglikanska högkyrkan, der en biskop eller
dean ännu kan utnämna sig. sjelf till ett halft
dussin prebenden, och de bättre lägenheterna
inom kyrkan äro uteslutande förbebållna åt
aristokratiens. yngre och oförsörjda söner. Men
man bör dervid :hågkomma. att af Storbritan-
niens. befolkning äro mer än hälften dissen-
ters, och antalet af högkyrkans medlemmar
minskas dagligen. :, I alla andra protestantiska
länder, såsom Holland, Danmark, de prote-
stantiska delarna af Tyskland, Belgien och
Frankrike, finnes det blott en enda presterlig
befattning, nemligen kyrkoherdens. I Norge fin-
nas visserligen ännu 2. ks residerande kaplaner,
ungefärligen motsvarande våra komministrar,
men endast såsom undantag. Vägen för en tids-
enlig reform i svenska presterskapets regle-
ring är alltså gifven äfven genom andra län-
ders erfarenhet, och det beror nu blott på vårt
eget lägre presterskap att genom väljande af
komministersombud för samtliga stiften vid
svenska riksdagen inlägga en röst, som icke
skall undgå att göra sig hörd, och som bör;
afseende så väl på denna som på andra nödiga
reformer kunna utöfva ett betydande infly-
tande.
— LL
— Under förliden gårdag har kommerskol-
legiuii förklarat Flensburg, Fredrikshavn och
Nyested på Lollatid smittade af kolera, sarnt
alla Holsteinska och öfriga Tyska hamnar vid
Östersjön, tillika med alla Slesvigska och Dan-
ska häftinarne, misstänkta för kolera. Denj
häröft sarnma dag utfärdade kungörelsen in-
nehåller :
att kongl. kollegium; i anledning af denna dagi
ingångnå officiela undörrättelser. om kolerans ytterli-;
gare. spridande, funnit. sig, böra förklara städerra
Fredrikshavn och Flensburg samt Nyested på Lolland
aför smittade af kolera. samt att öfriga hamnar i Dan-