varit lyckliga nog att se :0oss omgifna af-en
liten vänkrets, der innerlighet och broderlig-
het blifvit oss bevizade.i fullt mått. De hafva
ej, desta få vänner, ansett oss alldeles såsom
inhysesbjons, de hafva ingalunda föresatt sig
satt göra oss dagarae länga och sura; de
hafva slutit sig till oss, fast vi icke voro ut-
styrda med nägra guldepåletter, och icke egde
nägon rang i K. M:ts: fiottaj de hafva gemen-
samt med oss glammat bört mången annars
tråkig stund, med mildhet och saktmod gjort
0ss uppmärksamma på våra nya förbindelser
i afeeende på den nya-plats hvarpå-vi: befunt
nit oss, de hafva öfversett med: våra svaghe-
ter och i allt varit oss en ytterligare glädje i
glädjen, en tröst i bedröfvelsens stunder. O
huru långa hade ej utan deras vänskap de 21
mänaderna blifvit, huru mödosamt arbetet, huru
tryckande samqvämet. Måtte de i sin ord-
ning af oss haiva erfarit något nöje, och måtte
de framförallt aldrig få den ringaste anled-
ning till missnöje öfver ått deras goda hjerta
möktat emancipera sig från uniformerade för-
domar, att d ras sinnen mera älskat freden än
stoltheten och kifvet. - Ett hjertligt, ett evigt
tack för all deras djupa, innerliga vänskap.
Ianan jag nedlägger pennan, skulle jag,
långt ifrån att vidare utsäktå mig för beskaf-
fenheten af mina bref (ty det är nu för sent
att ängra hvad som numera ej kan bli ogjoråt).
omtala en anekdot. — En af dessa kuriöss
engelsmän, som fyllt verlden med beräctelserne
om sina bizarrerier, kom en gäng på en ress
genom Wermland still.: Arvikatrakten.. Hvad
ör det för folk, som bor här?s frågade har
sin skjutsbonde. Åh! det är bra folk nogs
svarade denne, ;men ena förbaskade kältrin-
gar.s — Engelsmännen koni hem till sitt lanc
igen, skref en tjock bok om sin ress, och de!
Näste man bland anna: i trakten af Arvik:
-hade jag den synnerliga lyckan att påträff