om handtverken, att nägre handtverksmästare i huf.
vudstaden, missbelåtne med den utvidgning i friheten
att försörja sig som 1846 års fabriks- och handtverks-
ordning :emnar ät arbetaren utöfver hvad förut egde
rum, efter hållne sammanfråden sinsemellan låtit ut-
arbeta en underdånig petition till konungen, hvaruti
de sökande, till mästarnes förmän, begära en mängd
inskränkningar i näringsfriheien. Utgående frän och
stödjande sig på den tanken, som fibnes åberopad på
ätskilliga ställen i nämnde pelition, att rättigheter
att tillverka handtverks- och slöjdevaror bör anses
såsom ett privilegium, hafva petitionens författare på
denna grund yrkat att konungen mätte upphäfva all
det som utgör den väsentliga egenskapen af 1846 ärs
näringsfrihet och vilja sälufida icke blott hafva rät
tigheten att försörja sig med arbete äterförd inom
sädane gränser, att den blefve i det närmaste till-
intetgjord, utan ocksä. flera af de bestämmelser i
meranämnde författning upphälfde, som lemna gesäl-
ler och lärlingar ett skydd och en tillflykt emot mä-
starnes godtycke säväl i afseende på behandlingssätt
som arbetslönens bestämmande, äfvensom slutligen i
afseende på vilkoren för mästerskaps erhållande eller
rättigheten för arbetaren att vinna burskap och på
sädant sätt kunna blifva sin egen sedan det icke mera
kan ske genom försörjningsrättens utöfvande.
Det är likaledes bekant: för mången bland arbe-
tarne inom handtverken, att sedan denna patition blif-
vit uppsatt, hafva dess upphofsmän, för att vinna an-
hängare ät densamma, begagnat en väg, som stär i
öfverensstämmelse med sjelfva petitionens syftning.
Osktadt petitionen nu slutligen hlifvit tryckt har den
likväl icke genom bokhandeln eller på annat sätt blif-
vit tillgänglig för allmänheten, och det är till och
med svärt nog för den som önskar det, att förskaffa
sig del af dess innehåll innan det största antalet uni
derskrifter redan derä vunnits. Deremot hafva peti-
tionens upphofsmän icke sparat nägra bemödanden
att erhålla underskrifter deräå af handtverksmästarne,
och ansträngningar hafva icke heller saknats att söka
förmä ett antal af de på verkstäderna arbetande ge-
säller att underteckna sina namn innan de kommit i
närmare tillfälle att pröfva innehållet deraf.
Utan att tillåta sig nägra betraktelser öfver lämp-
ligheten af de medel, som härvid stundom blifvit an-
vände till öfvertalande, kan man dock lätt sluta till
hvad rätionena upphofsmän egentligen äsyfta att
dermed ästadkomma, nemligen att derigenom möjli-
gen bibringa H. M. Konungen den föreställning att
han, fastän i största välmening, begått ett misstag
och varit okunnig om folkets verkliga tänkesätt, dä
1846 ärs författning utfärdades eller med andra ord
bringa bozom att tro det petitionen är ett uttryck af
en allmän och på verkliga sakförhållanden grundad
opinion hos flertalet af de näringsidkande klasserna.
Denna slutsats stärkes ytterligare, då man vid peti-
tionens genomläsning finner att dess förtattare oför-
täckt beskylla konungen att ej hafva kännt
hvad han företog sig då näringsfribeten utvid-
gades; att de uppdragit en mörk sbildring, som
likväl ieke är åtföljd af något enda bevis af hura
de i handtverksnäringarne arbetande förmenas hafva
lidit och handtverken sjelfva aftagit och aftynat se-
dan berörde författnings utgifvande, samt med en sä-
kerhet och myndighet, som tyckes bevisa att sökan-
derne icke sakna förhoppning om framgäng, före-
spegla konungen hurusom han endast beböfver följa
den ledning petitionärerne nu föreskrifva honom för
att göra sitt folk lyckligt. Med ett ord, det hela sy-
nes nästan vara beräknadt på att genom högstämda
ord skrämma konungen till ätergäng ifrän en af de
vigtigaste lagstiftningsåtgärder som vidtagits unde:
hans regering. .
Men om genom de bemödanden, som sålunda blifvit
använda, ett icke obetydligt antal underskrifter er-
hållits på nämnde petition, så är det likväl sannolikt
att ett mängfaldigt större antal af den inom handt-
verksslöjderna sysselsatta personal finnes, som är af
en motsatt tanka med petitionärerne.
Det synes redan för det enklaste förständ och utan
behof af lärdom eller stora insigter sisom en natur-
lig tanka, att ett af de förnämsta ändamälen med ett
samhälle mäste vara att så många af dess medlem-
mar som möjligt må kunna ätnjuta trefnad och ega
tillfälle till förkofran genom utbyte af hvad de kunna
framalstra samt att detta i största möjliga män skall
vinnas derigenom att hvar och en eger frihet att an-
vända sitt eget arbete så mycket som möjligt till egen
förmän eller förena sig derom gemensamt med andra,
och icke derigenom att ett mindre antal besitter pri-
vilegium eller uteslutande rätt att med begagnande af
andras arbete mot en genom konstlade åtgärder ned-
tvingad arbetslön frambringa och till sin förmän för-
sälja de produkter, som andra behöfva, medan den stör-
sta mängden af lagligt tvång hindras att anvädda
sitt arbete säsom de finna fördelaktigast för egen
räkning.
Det ligger ju för hvar och en klärt och behöfver
icke nägon bevisning, att rättigheten att sjelf råda
öfver sitt arbete, det vill säga att efter eget val
kunna arbeta för egen räkning eller endast efter fri
öfverenskommelse för andras, mäste vara den första
ursprungliga och naturliga grundlagen för dem som
bygga och bo i ett land, och att hvarje i strid med
denna naturliga grundlag tillkommen inskränkning i
en sådan rättighet i sjelfva verket är en inkräktning
till fördel för ett mindre antal på alla de öfrigas be-
kostnad.
Denna tanke öfverensstämmer också med den er-
farenhet som numera är nog allmänt känd, för att
tillhöra snart sagdt hvar mans kunskap, att folket i
vissa: af de länder, som gätt längst i näringsskicklig-
het och rikedom, samt der arbetet betalas bäst, nem-
ligen i England och i Frankrike samt framförallt i
Förenta Staterna i Amerika, betraktas den oinskränkta
näringstrihet som der är rädande utan skilnad af stad
och land, säsom en af de vigtigaste hufvudkällorna
till det framskridande, som under den sednaste mans-
äldern derstädes egt rum.
Utan att nu ingå i vidare undersökning i detta
hänseende och utan att egentligen befara, att konun-
gen af den framställning som handtverksmästarnes
petition innebåller, skall förmås att frångå grund-
satserna af 1846 års bhandtverksordning, för hvilken
Hans Maj:t emottagit flere uttryck af den arbetande
klassens erkänsla och troligen skall tillvinna sig en allt
större tacksamhet af det största antalet i samma mån som
dessa grundskatter ytterligare finna en utvidgad till-
låmpniog, har Arbetareföreningens bestyrelse, enligt
beslut vid allmän sammankomst af föreningens med-
lemmar och andra arbetäre, der det ansägs af vigt
att icke genom likgiltighet för ett ämne, som i alla
händelser utgör en lifsfråga för hvar man, då det
angår rättigheten och vilkoren för att kunna försörja
sig, hvilket är detsamma som at lefva, velat här-
igenom uppmana en hvar, men framförallt dem som
erbetå i handiverken, att hvar i sin krets samman-
träda och förskaffa sig kännedom af pet:tionens inne-
nebäll samt, om de finna, att ett bifalltill densamma
os —————AEO OO ORO NNE ASO
Sramala da frön fas Alena Av ne lkram havs