FAMILJEN CAXTON ). En familjtafla Av SIR EDWARD BULWER LYTTON. Onkel Jack såg för en stund litet förlägen ut; men derpå log han med sin vanliga bjertlighet, och insåg att ban ännu icke hittat på min fars svaga sida. Jag tillstår att min vördade far steg i min aktning efter denna öfverläggning; och jag började inse att en man icke behöfver vara alldeles utan vanligt sundt förstånd derföre att han är en lärd. Ty verkligen, antingen nu onkel Jacks besök verkade såsom ett mildt äggande retmedel på hans förslappade förmögenheter, eller att jag efter hand som jag blef äldre och förståndigare började mera klart se in i hans karakter, nog af, jag daterar från dessa sommarferier början af den innerliga och angenäma förtrolighet som framgent alltid egde rum mellan min far och mig. Ofta undvek jag onkel Jacks vidsträcktare vandringar, eller de större lockelserna af ett parti bollspel i byn, eller en dag tillbragt med fiskning i Squire Rollicks dammar, för en stilla promenad med min far vid den gamla persikemuren, — stundom under fullkomlig tystnad emellertid, och redan funderande på framtiden, medan han var sysselsatt med forntiden, men rikeligen belönad när han, vid ett afbrott i sin läsning, plägade låta flöda skatter af den mångsidigaste lärdom, som han gjorde roande genom sina så egendomliga utläggningar, och denna Socratiska satir som aldrig öfvergick till bitterhet och endast derföre icke blef qvickhet, Stundom hänfördes han verkligen till vältalighet; och der någon skön och ädel tanke var uttryckt i hans gamla böcker, der reste sig hans lutande ställning upprätt, der flammade hans öga; och man såg att han icke ursprungligen varit skapad och uteslutande ämnad för denna obemärkta till bakadragenhet, hvari nu hans menlösa daga; förnöjsamt förflöto. IV Kar. I sanning, sir, det går för pocker i vålk med grefskapet! Våra åsigter äro icke repre ) Se A, B. n:ris 161—164, 166 och 167.