ZTOCKHOLE, den 16 Juli. Gårdagens officiella tidning meddelade i sin helhet Kongl. Maj:ts kungörelse af d. 13 i dennna månad angående bränvinsbränningens inställande under fyra månader af nästa vinter och vår; och då äfven vi i går ordagrannt upptogo sjelfva beslutet, återstår nu endast att tillägga, det Kongl. Maj:t, efter inhemtande af samtlige länsstyrelsergas yttranden om årsväxtens beskaffenhet och utsigten för innevarande års sädesskörd, funnit denna utomordentliga åtgärd till afböjande af en eljest för brödfödan i landet möjligen uppkommande spanmålsbrist desto mera af behofvet påkallad, som betydligen stegrade sädespriser synas bevittna saknaden af spanmålsförråd här i riket från föregående år och årsväxten jemväl i andra sädesproducerande länder veterligen lidit af missgynnande väderlek. Vid betraktande af den agitation mot bränvinsbränningen, som under sednare tiden ailt mer och mer vunnit utbredning, kan man icke betvifla att den åtgärd regeringen nu vidtagit i afsigt att under nästa termin minska bränvinstillverkningen och derigenom om möjligt göra de knappa tillgångar på inhemsk spanmål, som den växande grödan kommer att lemna, tillräckliga till brödfödan i landet, i allmänhet skall mottagas med belåtenhet. Våra äsigter om undantagslagar och regeringens ingripande i den enskilda industrien, som, oberäknadt de förluster för enskilda och den rubbning och osäkerhet i handeln de medföra, nästan aldrig ledt till den verkan man äsyftat, äro våra läsare väl bekanta. Ingen kan högre än vi önska att en gräns snart måtte sättas mot den omåttliga bränvinstillverkningen, men vi tro att öfvergången bör ske på naturlig väg. Vi erinra oss att då regeringen sista gången, under Januari och Februari månader år 1839, förbjöd bränvinsbränningen, detta icke föranledde någon minskning i tillverkningen, utan tvärtom hade till följd ett motsatt resultat. Det är väl sannt att förbudet nu gäller fyra månader af terminen, hvarigenom tillverkningen bör blifva betydligt mindre än vanligt, men man får dock icke förbigze att de sednare årens uppfinningar gjort det möjligt att på ångbrännerierna, hvilka alla tillkommit sedan 1839, drifva afverkningen till det yttersta. Men om vi i allmänhet finna undantagslagar äfventyrliga, måste vi dock medgifva att regeringen icke vid något föregående tillfälle haft större anledning att inskränka bränvinsbränningen, förutsatt att detta ändamål vinnes. Under det att tillgången på bränvin är riklig, har just inom de mest bränvinsproducerande orterne, hvilka på samma gång producera den mesta säden,-bristen på spanmål under sommaren varit så stor, att man mångenstädes i gödra orterne till utomordentligt höga priser såsom 20 å 21 rdr pr tunna snart sagdt måste tigga sig till några tunnor råg och det uppgifves att arbetsfolk på några ställen i Skäne flere dagar varit i saknad af bröd. Den naturliga följden af öfverflödet å det ena och bristen på det andra skall föranleda och nästan tvinga arbetsfolket till ett omåttligt bränvinssupande. Utsigterna för den nya skörden i landet äro, såsom man af landshöfdingarnes berättelser erfarit, mycket nedslående och från främmande länder låta underrättelserna icke heller hoppas på annat än höga sädespriser. O bränvinsbränningen i nästa termin fått ohejdad fortfara, hade bristen på spanmål nästa vår och sommar sannolikt blifvit ännu större, helst tillverkningen eljest skulle hafva drifvits med större ifver än någonsin, emedan sannolikheten af en hög bränvinsskatt genom den förändrade bränviaslagstiftning, som vid nästa riksdag kan förväntas, innefattat den störste äggelse att, medan skatten vore så godt som ingen, tillverka den största möjliga qvantitet uf bränvin, hvarå priset naturligtvis skulle ökas med det belopp, hvartill den nya skatten kan komma att bestämmas. Att regeringen vid detta tillfälle i så god tid fattat och utfärdat sitt besluti denna fråga, anse vi för en fördel, emedan de landtbrukare, som hafva sin hushållning ställd på bränvinsbränning, nu hafva tillräckligt rådrum att för nästa vinter rätta sig derefter, hvarförutan de ruinerande spekulationer som, i händelse beslutet blifvit längre uppskjutet, under tiden icke uteblifvit, nu kunnat förebyggas. Huruvida icke å andra sidan den olägenhet kan följa af det tidiga beslutet, att brännerier som blifvit nedlagda komma att åter upptagas är en annan fråga. Vi kunna dock icke föreställa oss att många af dem som öfvergifvit den under sednare tiden föga lönande bränvinstillverkningen, skola blott under en så oviss förhoppning på vinst och i afbidan på en med 1854 inträdande ny bränvinslagstiftning, ånyo slå sig påen industri, emot hvilken allmänna meningen så högt uttalat sig. — Vi meddela i dag fortsättningen och slutet af de i går började utdragen ur mr Ubicinis artikel om grekiska befolkningen i Turkiet. Emellertid bör man icke heller öfverdrifva vigten af denna rörelse. . Grekerna ha blickarne vända mot Ryssland, men de skola icke gå detta land något endå steg till mötes. Förhiten er icke på deras ord. De hafva en resk tunga, men en trög hand. Då man hör dem vid alla tillfällen påminna om sina förfäders bragder och utbreda sig iskymford och klago