EN PARLAMENTSDEBATT angående klosterinrättningarne i England. (Slut från gårdägsbl.) Hr Bowyer gjorde några invändningar mot den siste talaren. En postulant, är icke en novis, utan en verldslig person, anställd vid klostret, men som kan gå in och ut när han behagar. Han trodde för öfrigt att i detta fria land, der det ges så många medel att göra hvarje tyranni eller orättvisa bekant, utgjorde den omständigheten, att man aldrig hörde talas om rymningar af. nunnor, ett bevis på grundlösbeten af de framförda anklagelserna: Den händelse hvarpå motionären hade syftat vid anförande af en ärevördig prelats örd, angick ej en nunna utan en gosse som påstods hafva blifvit så illa handterad. Men när saken kom för rättvisan, fann man att det mesta var en roman, och så hade det befunnits i de flesta dylika fall. Man kunde i öfrigt ej undra öfver denförbittring mot klostren, som rädde bland mängden; när man läste och hörde de våldsat och osanha anfallen emot dem i flera? ingar, pamfletter och tal. Visserligen kunde det äfven bland nunnorna finnas missnöjda; men sådana träffade man i hvarje klass, Ett kloster kunde ej ställas i jemförelse med ett dårhus eller ar betshus-i afseende på den offentliga tillsynen, utan vore i alla hänseenden att förlikna vid ett privat hus. Dess invånare kommo dit af fri vilja, och det fanns ingen makt att qvarhålla dem mot deras önskan (Rop af åhål) I några länder fanns väl en sådan makt och det var derföre en offentlig uppsigt der var förordnad, men här behöfdes den icke. Frågan som blifvit uppkastad var i sjelfva verket ingen annan, än om några kloster alls skulle få finnas i detta land; ty om offentliga -tjenstemän troligen af annan religionsbekännelse skulle få gå och spionera i desså hus öch göra olämpliga spörsmål, så vore detta : detsamma som att förstöra klostrens tillvaros