Från Bucharest, Wallachiets hufvudstad, skritves den 2 Juni: Den till ockuperande af Wallachiet bestimda ryska arragkåren har i dag på morgonen gått öfver Pruth viå Leova. Öiverbefälhafvaren general Gortschakoft väntas till Bucharest. General Ozerow (förmodligen förre charge daffaires Ozerow) skall begifva sig till Konstantinopel för att öppna nya underhandlingar. Ryssarne tillåta ej att sultanens firman om bekräftelsen på de kristnas rättigheter får publiceras i Donaufurstenoömena. Franska och engelska pressen sysselsätter sig med ockupationen af Donaufuretendömena. Constitutionnel har en artikel, hvari förklarag att hoppet om Österrikes bemedling förgvunnit och att Moldaus besättande är en fullständig casus belli. Det tillhör nu sultanen att gripa initiativet, England och Frankrike att hjelpa honom, om han bestämdt fordrar det. Journal des Dåebats, behandlar saken med mycket lugn, ehuru den förklarar öfvergången af Pruth för ett kränkande af fördragen och den europeiska statsrätten och beklagar den gagnlösa och förderfliga handling, till hvilken kejsar Nikolaus Jätit hänföra sig. Frågan ligger icke mera i Petersburg, utan i Konstantinopel: Europa är aultanen och hans ministrar tack skyldig för den moderation som de visat, och man bör hoppas att denna skall fortfara. Ett angrepp på ryska armåen i furstendömena vore en ändamälslös oförvägenhet, som endast kunde anstå förtviflade. Man kunde hoppas att Englands och Frankrikes råd i detta hänseende hade kommit till Konstantinopel en dag före underrättelsen om öfvergången a! Prutb, och att straxt derefter ett manifest skulle utfärdas af Porten, för att officielt framställa förhållandet för Europa och ställa anmaning till dem som undertecknat fördraget af 1841. såsom naturliga försvarare af statsrätten, hvilka icke kunde neka Porten sin medverkan. 5Sedan skulle makterna samstämmigt rådslå om en lösning, som främjade hvars och ens rätt och värdighet. ( Journal des Debats, räknar derpå att öfvergången af Pruth först skett den 5 och sålunda först den 8 kunnat vara bekant i Konstantinopel. Men allt har nu skett tre dagar tidigare, och det är nu fråga om icke franska och engelska ministrarne i Konstantinopel gjort bruk af sina fullmakter.) Morning Posta, organen för det mera energiska partiet inom engelska ministeren, har en kort ledande artikel, zom begynner med följande strof: Genom öfvergången af Pruth, genom denna krigiska handling, upphäfver Ryssland alla fördrag och söndersliter alla band emellan sig och Turkiet, Till och med om saken nu skulle afbjelpas genom underhandlingar, är det visst att man aldrig mera skulle medgifva Ryssland fördelar, som det så förträffligt vet ait missbruka, eller protektorater, under hvilkas mask det förstår att så verksamt befordra sina förföljelseplaner. Det heter i slutet af denna artikel: Skola de engelska och franska flottorna löpa in genom Dardanellerna? Detta beror helt och hållet på ambassadörernas förgodtfinnande och sultanens önskhingar. Om Konstantinopel på något sätt blir hotådt, skola de utan tvifvel icke dröja ett ögonblick att skynda till ottomaniska hufvudstadens skydd. Om Konstantinopel icke hotas, skola flottorna efter lord Redcliffes och hr de la Cuurs förgodtfinnande passera eller icke passera Dardanellerna. Att de dertill äro berättigade, derom finnes icke det ringaste tvifvel; att de skola göra det i rätta ögonblicket, derom ken man vara säker. Enligt Wanderer, ärnar Porten, om Ryssland bibehåller sin botande ställning, inkalla deputerade från alla provinser till Konstantinopel, ett slags ständerförsamling, såsom några gånger förut vid vigtiga tillfällen varit brukligt. Ur den af oss i går omnämnda sednaste tyska cirkulärdepeschen till Rysslands ministrar och diplomatiska agenter rörande Donaufurstendömenas besättende, meddela vi efter P.T. följande utdrag: M. H. Min cirkulärdepesch af den 12 sistl. Juni har underrättat er om afbrottet i vära diplomatiska förbir delser med ottomaniska regeringen. Ni erhöll genom densamma uppdrag att underrätta det kabinett, hos hvilket ni är accerediterad, om de klagomäl, hvartill Porten gifvit oss anledning, om vära frukt lösa bemödanden att erhålla upprättelse derföre och om de på hvarandra följande eftergifter, hvartill vi blifvit förmädde af vär uppriktiga önskan att bibehälla goda och vänskapliga förhällanden med turkiska regeringen. Ni vet, att sedan vi efter hvarandra afstätt från iden att erhålla en garanti under form af en konvention, sened eller annan ä ömse sidor: förbindande akt, hafva vi inskränkt vära fordringar till undertecknandet af en enkel note, lik den, hvartill ni erhöllit ett utkast. Ni har kunnat se att denna note, oberoende af. de bestämmelser, som mera egentligt angå de heliga orterna, icke i afseende på den yrkade allmänna garantien för grekiska kulten, innehäller nägot annat än en enkel bekräftelse på den, som vi sedan läng tid tillbaka ega. Jag har fäst er uppmärksamhet på, att detta dokuments undertecknande utgjorde i kejsarens ögon den enda och ver.liga upprättelse, som han kan mottaga för den förnärmelse, hvartill man gjort sig skyldig mot honom genom att väldföra 1852 ärs firman äfvensom de personliga löften som sultanen bifogat densamma. Jag har tillagt att en dylik akt var de,jemte oundgänglig, emedan erhällandet af nya firmaner, hvilka lik. som den första kunna öfverträdas, icke förmädde i och för sig sjelf gifva oss tillräcklig pant för framtid n. Slutligen har jag icke dolt för eder, att om Ottomaniska Porten, efter 8 dagars öfverläggning, vägrade att efterkomma vär begäran, kejsaren skulle öre O——RRRRRRRERREERERRRRRRRRRERRRR vilja icke tillåta sådant att ske i detta fria land, så går man långt utöfver det i motionen föreslagna botemedlet. Hr Newdegate