att gula febern der visat sig. Konstexzpositionen VIL (Slut frän lördagsbl.) Af dansken prof. Jensen finner man ett vackert blomsterstycke (JM 203). Det är mindre natur-illusoriskt än vittnande om smak och artistisk anordning. Sednaste expositionen bar vittne derom, att långt utmärktare saker i denna väg se dagen i Danmark. Af stillebens-målningar företer expositionen ingenting som kan omtalas. Särdeles rik är den deremot i fråga om den högsta arten af framställningar . utaf liflösa föremål, arkitekturmåleriet, som till och med bildar en af expositionens glanspunkter. Scholander är den förste och ende mästare i norden uti den genre, som man kallat besjälade arkitekturer. Expositionen framvisar icke mindre än 17 dylika stycken af hans hand (N:is 8—24), bland hvilka fiera verkliga mösterstycken. Hvad inom denna genre kan åstadkommas har den för några är sedan aflidne fransmannen Granet visat. Ett af dennes hufvudmedel. var den sköna belysningen, de underbara ljuseffekter, genom hvilka den sanna stämningen i det hela framkallades; dessa kunna naturligtvis icke uppnås uti aquarellen. Emellertid behandlar Schoiander detta torftigare material med en teknisk skicklighet, en fyndighet, ett savoir faire, som mäste väcka förvåning och beundran. Arkitektens säkra uppfattning af de sköna och vördnadsbjudande byggnadsmonumenternas verkliga struktur och perspektiviska förhållanden förenar sig med genreoch historiemålarens blick för det helas anda och uttryck, med insigt i de historiska scener och förhållanden, som. dermed stå i samband, med en fin konstnärlig takt och talent för individuell karakteristik. :Scenerna stå i den innerligaste harmoni med arkitekturerna. I somliga är det humoristiska elementet öfvervägånde, såsom i pinterieur af vaktstugan i ett medeltidens slott (JM 8) eller i slottsinterieur från 1600:talet (JV 13); andra åter äro verkliga arkitektur-elegier, såsom familjen Borreos grafvar i Veronar (M 9) och ..Ponte del Paradiso, i Venedig (M 16); men oftast skymtar äfven här det humoristiska draget mer eller mindre fram, t. ex. i interieuren. af koret. till kyrkan S:t Lars i Wisby (JM 10), som konstnären i fantasien restaurerat och der man finner munkarne förrätte sin morgonandakt. Afsynnerligt intresse är framställningen af trappan och portiken å södra sidan. af. stora borggården till Stockholms slott före 1697 års brand (JM 15); de uppbyggdes af Johan III:s arkitekt Jacopo Battista, och man ser konungen med sia son och svit stiga trappan utföre, för att bestiga en höst, som hålles; af tvenne pager. Hr A. Törnqvist har riktat expositionen med en serie intressanta teckningar af egyptiska och konstantinopolitanska byggnadsmonumenter. Inom landskapsfacket är expositionen ganska rik. En mängd äldre och yngre konstnärer ha lemnat ett stort antal landskapsstycken och, det är med glädje man vid, en öfverblick af dessa ovillkorligen måste anmärka, att landskapsmåleriet i sin helhet hos: oss på sednaste tiden skridit betydligt framåt och befinner sig i ett fortfarande framåtskridande. Naturstudiet har börjat bedrifvas med störreäfver och allvar. Sjelfva detta studium kanaldrig nog rekommederas eller drifvas för långt; men önskligt är att man icke, såsom. ofta: fallet blir vid em reaktion mot en förvänd riktning, måtte gå alltför långt till en motsatt ensidighet, den realistiska. Lanskapsmålarens betraktande och studium af naturen måste dock alltid förblifva konstnärligt; landskapsmålningen förblifver dock någonting helt annat än framställningar för botaniska och andra naturvetenskapliga ändamål. En konstnär, som t. ex. riktar och koncentrerar hela sin uppmärksamhet och sitt sträfvande på en trogen kopiering af åtskilliga deltaljer, på trädstammens specialiteter, bark, mossa 0. 8. V., han misskänner landskapsmålningens uppgift och kommer icke långt med allt detta; han uppnår aldrig hvad som i landskapsstycket är nästan oundgängligare än annorstädes, nemligen stil; han kan icke rent och troget återgifva stämningen, det helas andliga uttryck. Då landskapsmålningen omfattar en mängd af föremål, utbredda på en proportionsvis större yta och iakttagna på ett afstånd som betydligt modifierar både former och färger, mäste en sann perspektivisk uppfattning i högre mening här bli hufvudsaken; men denna kan naturligtvis icke vinnas genom några matematiska reglor och beräkningar; den får icke afkyla den poetiskt skapande känsla, som ger det nödvändiga andliga elementet åt hvarje konstproduktion, och dess lagar måste så införlifvas med konstnärens väsende, att de blifva för honom en omedveten vana, en annan na: tur. Om man å ena sidan på denna exposition finner ett och annat stycke af äldre berömda konstnärer, som högt tala om bristande naturstudium, så ser man ock å den andra Ada lalllaaA amma mand All övr had AAkK alb arkas 3