att gula febern der visat sig.
Konstexzpositionen
VIL
(Slut frän lördagsbl.)
Af dansken prof. Jensen finner man ett
vackert blomsterstycke (JM 203). Det är min-
dre natur-illusoriskt än vittnande om smak
och artistisk anordning. Sednaste expositio-
nen bar vittne derom, att långt utmärktare
saker i denna väg se dagen i Danmark. Af
stillebens-målningar företer expositionen ingen-
ting som kan omtalas.
Särdeles rik är den deremot i fråga om den
högsta arten af framställningar . utaf liflösa
föremål, arkitekturmåleriet, som till och med
bildar en af expositionens glanspunkter. Scho-
lander är den förste och ende mästare i nor-
den uti den genre, som man kallat besjälade
arkitekturer. Expositionen framvisar icke min-
dre än 17 dylika stycken af hans hand (N:is
8—24), bland hvilka fiera verkliga möster-
stycken. Hvad inom denna genre kan åstad-
kommas har den för några är sedan aflidne
fransmannen Granet visat. Ett af dennes
hufvudmedel. var den sköna belysningen, de
underbara ljuseffekter, genom hvilka den sanna
stämningen i det hela framkallades; dessa
kunna naturligtvis icke uppnås uti aquarellen.
Emellertid behandlar Schoiander detta torfti-
gare material med en teknisk skicklighet, en
fyndighet, ett savoir faire, som mäste väcka
förvåning och beundran. Arkitektens säkra
uppfattning af de sköna och vördnadsbjudande
byggnadsmonumenternas verkliga struktur och
perspektiviska förhållanden förenar sig med
genre- och historiemålarens blick för det he-
las anda och uttryck, med insigt i de histo-
riska scener och förhållanden, som. dermed
stå i samband, med en fin konstnärlig takt
och talent för individuell karakteristik. :Sce-
nerna stå i den innerligaste harmoni med ar-
kitekturerna. I somliga är det humoristiska
elementet öfvervägånde, såsom i pinterieur
af vaktstugan i ett medeltidens slott (JM 8)
eller i slottsinterieur från 1600:talet (JV 13);
andra åter äro verkliga arkitektur-elegier, så-
som familjen Borreos grafvar i Veronar (M
9) och ..Ponte del Paradiso, i Venedig (M
16); men oftast skymtar äfven här det humo-
ristiska draget mer eller mindre fram, t. ex.
i interieuren. af koret. till kyrkan S:t Lars i
Wisby (JM 10), som konstnären i fantasien
restaurerat och der man finner munkarne för-
rätte sin morgonandakt. Afsynnerligt intresse
är framställningen af trappan och portiken å
södra sidan. af. stora borggården till Stock-
holms slott före 1697 års brand (JM 15); de
uppbyggdes af Johan III:s arkitekt Jacopo
Battista, och man ser konungen med sia son
och svit stiga trappan utföre, för att bestiga
en höst, som hålles; af tvenne pager.
Hr A. Törnqvist har riktat expositionen med
en serie intressanta teckningar af egyptiska
och konstantinopolitanska byggnadsmonumen-
ter.
Inom landskapsfacket är expositionen gan-
ska rik. En mängd äldre och yngre konst-
närer ha lemnat ett stort antal landskapsstyc-
ken och, det är med glädje man vid, en öfver-
blick af dessa ovillkorligen måste anmärka,
att landskapsmåleriet i sin helhet hos: oss på
sednaste tiden skridit betydligt framåt och be-
finner sig i ett fortfarande framåtskridande.
Naturstudiet har börjat bedrifvas med störreäf-
ver och allvar. Sjelfva detta studium kanaldrig
nog rekommederas eller drifvas för långt;
men önskligt är att man icke, såsom. ofta:
fallet blir vid em reaktion mot en förvänd rikt-
ning, måtte gå alltför långt till en motsatt
ensidighet, den realistiska. Lanskapsmåla-
rens betraktande och studium af naturen må-
ste dock alltid förblifva konstnärligt; land-
skapsmålningen förblifver dock någonting helt
annat än framställningar för botaniska och
andra naturvetenskapliga ändamål. En konst-
när, som t. ex. riktar och koncentrerar hela
sin uppmärksamhet och sitt sträfvande på en
trogen kopiering af åtskilliga deltaljer, på
trädstammens specialiteter, bark, mossa 0. 8. V.,
han misskänner landskapsmålningens uppgift
och kommer icke långt med allt detta; han
uppnår aldrig hvad som i landskapsstycket är
nästan oundgängligare än annorstädes, nemli-
gen stil; han kan icke rent och troget åter-
gifva stämningen, det helas andliga uttryck.
Då landskapsmålningen omfattar en mängd af
föremål, utbredda på en proportionsvis större
yta och iakttagna på ett afstånd som betyd-
ligt modifierar både former och färger, mäste
en sann perspektivisk uppfattning i högre me-
ning här bli hufvudsaken; men denna kan
naturligtvis icke vinnas genom några mate-
matiska reglor och beräkningar; den får icke
afkyla den poetiskt skapande känsla, som ger det
nödvändiga andliga elementet åt hvarje konst-
produktion, och dess lagar måste så införlif-
vas med konstnärens väsende, att de blifva
för honom en omedveten vana, en annan na:
tur. Om man å ena sidan på denna exposi-
tion finner ett och annat stycke af äldre be-
römda konstnärer, som högt tala om bristande
naturstudium, så ser man ock å den andra
Ada lalllaaA amma mand All övr had AAkK alb arkas 3