i
Den stora orientaliska frågan,som måhända;
med ännu större rätt torde få kallas den stora:
occidentaliska, närmar sig till sin lösning, el-!
ler åtminstone närmar sig till en sådan ut-
veckling, som gör en våldsam lösning allt
sannolikare. Med en hejdlös och för dess
vanliga fina och försigtiga beräkning högst
oväntad häftighet störtade sig Ryssland ge-j
nom den Menschikoffska beskickningen på öf-;
fensivens område; ty meningen med denna un-
derbara beskickning var väl i grunden ingen
annan än att skrämma till eftergifter eller:
skymfa! till fredsbrott. Sedan furstens första!
uppträdande i Konstantinopel har en ständigt!
växande tryckning framåt utgått från degpo-
tismens högqvarter; i en cirkulärnot till alla
främmande makters sändebud, ett slags ezpose
des motifs, utfärdad: af Nesselrode i Peters-
burgerkabinettets namn , förklarades nyligen
att Ryssland efter hvad som händt — och hvad
det sjelft gifvit sig så mycken möda att för-
vålla — ej mera kunde träda tillbaka utan en
grad af förödmjukelse, som skulle helt och
hållet förändra dess förhållande till de öfriga
Europeiska makterna. Hvad dettaförhållande
betyder för ett moskovitiskt förstånd är ej
svårt att gissa; likheten i rättigheter, jemn-i
bördigheten med de mäktigaste makter, bestri-
des det af ingen, men förhållandet ville här
säga öfverhöghet öfver alla, diktaturen öfverj
alla krisina regeringar och folk, och det är i
denna äregitighet som Ryssland finner sig in-
skränkt och förnärmadt. Och icke underligt:
öfverallt hafva de ryska anspråken blifvit be-
mötta med feg eftergifvenhet. Europas kon-
tinent har tillätit den asiatiska grannen den
ena utpressningen och inkräktningen efter den
andra, och endast alltför många berömda eu-
ropeiska statsmän hafva vid sitt namn fästat
den : outplånliga nesan att hafva krupit i stof-
tet för Rysslands storhet och sålt sin ära för
ett nådigt leende af dess sjelfherrskare.
I det beryktade ultimatissimum som i bör-
jan af förra månaden afgafs i form af en skrif-
velse från grefve Nesselrode till Reschid Pascha,
hette det ännu att trupperna,i fall Porten vä-
grade att underskrifva den förelagda noten,
förstrom några veckor skulle erhålla befallning
att öfverskrida rikets gränser, icke för att föra
krig, som H. M. icke kan vilja företaga mot
en suverän, hvilken han alltid betraktat som
en trogen bundsförvandt., Knappt hade likväl
Porten fogligt men bestämdt svarat, att allt
hvad czaren fordrade såsom en koncession re-
dan var frivilligt beviljadt genom firmanen af
d. 6 Juni, förr än Ryssland sjelft skyndar att
genom Donaufurstendömenas besättande öfver-
skrida sina i fördragen bestämda gränser. Vi
meddelade redan i går: denna underrättelse,
som på enskild väg kommit oss tillhanda.
Gårdagens Postiidning, äfvensom de i dag
ankomna Hamburgs-bladen, innehålla in extenso
det kejserliga manifestet angående Donaufur-
stendömenas besättande, dateradt ej fulla två
dagar efter kurirens ankomst, som öfverförde
Portens svar på ultimatissimum. - Man vill veta
att sjelfherrskaren med största häftighet upp-
tagit underrättelsen om Portens afslag, och i
energiska ordalag tillkännagifvit sitt missnöje
med Frankrikes och Storbritanniens regeringar.
Också dröjde han ej att fatta sitt beslut. Kuriren
ankom den 24 Juni, manifestet är dateradt d.
26, och samma dag förmodas befallningen
hafva afgätt från S:t Petersburg, om ryska
truppernas inryckande i furstendömena; enligt
utländska tidningar skulle redan den 25 Juni
12,000 man ryssar satt sig i besittning af Jassy,
Moldaus hufvudstad.
Vi meddela efter Posttidningen detta vig-
tiga dokument:
H. M. Kejsarens manifest.
Wi Nicolaus den Förste, med Guds nåde Kejsare
och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland åc. 8c. e.
Göre veterligt:
Det är alla vära trogna och högt älskade rrar
såtare bekant att, från urminnes tid, våra gio:vy:dge
Företrädare lofvat att försvara den Ortodoxa Tron.
Sedan den stund, då det behagade den Gudomliga
Försynen att sätta Oss på den ärftliga tronen, har
jakttagandet af de heliga förbindelser, som från den-
samma äro oskiljaktiga, utgjort föremålet för Vära
omsorger och Vär omtanka. Stödda på den ärorika
traktaten i Kainardji, bekräftad genom högtidliga för-
drag, afslutade sedermera med Öttomaniska Porten,
hatva dessa omsorger och denna omtanka städse haft
re syfte att betrygga den ortodoxa kyrkans rättig-
eter.
Men, till vår djupa bedröfvelse, oaktadt alla vära
ansträngningar för försvarot af vär rättrogna kyrkas
rättigheter och privilegier, hafva, i dessa sista tiderna;
ett stort antal godtyckliga åtgärder af Ottomaniska
styrelsen förnärmat dessa rättigheter, och hota att
slutligen alldeles. omintetgöra den sakernas ordning
som sekler igenom varit befästad, och sä dyrbar för
den ortodoxa tron. z
Vära bemödanden att afhälla Porten ifrån dylika
åtgärder hafva blifvit fruktlösa, och till och med det
högtidliga ord, Sultan vid detta tillfälle gifvit oss,
har ofördröjligen blifvit brutet.
Efter att hafva försökt öfvertalandets alla vägar,
och alla medel att i vänlighet erhålla den upprät-
telse, våra billiga fordringar kräfde, hafva Vi funnit
oundvikligt att låta Våra trupper intåga i Donaufur-
stendömena, för att visa Porten, hvarthän dess envis-
het kan leda. Likväl, icke ens nu, är det vär me-
ning att börja kriget; genom Donaufurstendömenas
besättande vilja vi hafva i vära händer en pant, som
i hvarje fall motsvarar ett återställande af vära rät-
tigheter.
Vi söka inga eröfringar; Ryssland behöfver inga
sädana. Vi begära att man gifver oss vär lagliga
rätt, den man så öppet angripit. Vi äro färdiga, till
och med nu, att hejda vära truppers marsch, om
Ottomaniska Porten förbinder sig att samvetsgrannt
iakttaga integriteten af den ortodoxa kyrkans privi-
legier. Men om motsägelseanda och förblindelse be-
stämdt vilja motsatsen — dä, äkallande Guds bistånd,
hänskjuta Vi ät Honom att afgöra Vår tvist, och,
uppfyllde af förtröstan till Hans Allsmäktiga Hand,
skola Vi marschera till den Ortodoxa Trons försvar:
Gifvet i Peterhof den 14 (26) dagen i Juni mänad,
i nådens år det ett tusende ättahundrade femtionde-
tredje och af vår regering det tjuguättönde. Under-
tecknadt
Nicolaus.r
L: S.
Vi behöfva icke för våra läsare analysera
den moraliska halten af detta manifest; dess
mått af sanning, rättvisa och lojalitet sprin-
ger en hvar i ögonen. Förnärmelserna mot
den heliga ortodoxa kyrkan bestå. deri, att
Porten af sig sjelf beviljat den alla friheter den