i Den stora orientaliska frågan,som måhända; med ännu större rätt torde få kallas den stora: occidentaliska, närmar sig till sin lösning, el-! ler åtminstone närmar sig till en sådan utveckling, som gör en våldsam lösning allt sannolikare. Med en hejdlös och för dess vanliga fina och försigtiga beräkning högst oväntad häftighet störtade sig Ryssland ge-j nom den Menschikoffska beskickningen på öf-; fensivens område; ty meningen med denna underbara beskickning var väl i grunden ingen annan än att skrämma till eftergifter eller: skymfa! till fredsbrott. Sedan furstens första! uppträdande i Konstantinopel har en ständigt! växande tryckning framåt utgått från degpotismens högqvarter; i en cirkulärnot till alla främmande makters sändebud, ett slags ezpose des motifs, utfärdad: af Nesselrode i Petersburgerkabinettets namn , förklarades nyligen att Ryssland efter hvad som händt — och hvad det sjelft gifvit sig så mycken möda att förvålla — ej mera kunde träda tillbaka utan en grad af förödmjukelse, som skulle helt och hållet förändra dess förhållande till de öfriga Europeiska makterna. Hvad dettaförhållande betyder för ett moskovitiskt förstånd är ej svårt att gissa; likheten i rättigheter, jemn-i bördigheten med de mäktigaste makter, bestrides det af ingen, men förhållandet ville här säga öfverhöghet öfver alla, diktaturen öfverj alla krisina regeringar och folk, och det är i denna äregitighet som Ryssland finner sig inskränkt och förnärmadt. Och icke underligt: öfverallt hafva de ryska anspråken blifvit bemötta med feg eftergifvenhet. Europas kontinent har tillätit den asiatiska grannen den ena utpressningen och inkräktningen efter den andra, och endast alltför många berömda europeiska statsmän hafva vid sitt namn fästat den : outplånliga nesan att hafva krupit i stoftet för Rysslands storhet och sålt sin ära för ett nådigt leende af dess sjelfherrskare. I det beryktade ultimatissimum som i början af förra månaden afgafs i form af en skrifvelse från grefve Nesselrode till Reschid Pascha, hette det ännu att trupperna,i fall Porten vägrade att underskrifva den förelagda noten, förstrom några veckor skulle erhålla befallning att öfverskrida rikets gränser, icke för att föra krig, som H. M. icke kan vilja företaga mot en suverän, hvilken han alltid betraktat som en trogen bundsförvandt., Knappt hade likväl Porten fogligt men bestämdt svarat, att allt hvad czaren fordrade såsom en koncession redan var frivilligt beviljadt genom firmanen af d. 6 Juni, förr än Ryssland sjelft skyndar att genom Donaufurstendömenas besättande öfverskrida sina i fördragen bestämda gränser. Vi meddelade redan i går: denna underrättelse, som på enskild väg kommit oss tillhanda. Gårdagens Postiidning, äfvensom de i dag ankomna Hamburgs-bladen, innehålla in extenso det kejserliga manifestet angående Donaufurstendömenas besättande, dateradt ej fulla två dagar efter kurirens ankomst, som öfverförde Portens svar på ultimatissimum. Man vill veta att sjelfherrskaren med största häftighet upptagit underrättelsen om Portens afslag, och i energiska ordalag tillkännagifvit sitt missnöje med Frankrikes och Storbritanniens regeringar. Också dröjde han ej att fatta sitt beslut. Kuriren ankom den 24 Juni, manifestet är dateradt d. 26, och samma dag förmodas befallningen hafva afgätt från S:t Petersburg, om ryska truppernas inryckande i furstendömena; enligt utländska tidningar skulle redan den 25 Juni 12,000 man ryssar satt sig i besittning af Jassy, Moldaus hufvudstad. Vi meddela efter Posttidningen detta vigtiga dokument: H. M. Kejsarens manifest. Wi Nicolaus den Förste, med Guds nåde Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland åc. 8c. e. Göre veterligt: Det är alla vära trogna och högt älskade rrar såtare bekant att, från urminnes tid, våra gio:vy:dge Företrädare lofvat att försvara den Ortodoxa Tron. Sedan den stund, då det behagade den Gudomliga Försynen att sätta Oss på den ärftliga tronen, har jakttagandet af de heliga förbindelser, som från densamma äro oskiljaktiga, utgjort föremålet för Vära omsorger och Vär omtanka. Stödda på den ärorika traktaten i Kainardji, bekräftad genom högtidliga fördrag, afslutade sedermera med Öttomaniska Porten, hatva dessa omsorger och denna omtanka städse haft re syfte att betrygga den ortodoxa kyrkans rättigeter. Men, till vår djupa bedröfvelse, oaktadt alla vära ansträngningar för försvarot af vär rättrogna kyrkas rättigheter och privilegier, hafva, i dessa sista tiderna; ett stort antal godtyckliga åtgärder af Ottomaniska styrelsen förnärmat dessa rättigheter, och hota att slutligen alldeles. omintetgöra den sakernas ordning som sekler igenom varit befästad, och sä dyrbar för den ortodoxa tron. z Vära bemödanden att afhälla Porten ifrån dylika åtgärder hafva blifvit fruktlösa, och till och med det högtidliga ord, Sultan vid detta tillfälle gifvit oss, har ofördröjligen blifvit brutet. Efter att hafva försökt öfvertalandets alla vägar, och alla medel att i vänlighet erhålla den upprättelse, våra billiga fordringar kräfde, hafva Vi funnit oundvikligt att låta Våra trupper intåga i Donaufurstendömena, för att visa Porten, hvarthän dess envishet kan leda. Likväl, icke ens nu, är det vär mening att börja kriget; genom Donaufurstendömenas besättande vilja vi hafva i vära händer en pant, som i hvarje fall motsvarar ett återställande af vära rättigheter. Vi söka inga eröfringar; Ryssland behöfver inga sädana. Vi begära att man gifver oss vär lagliga rätt, den man så öppet angripit. Vi äro färdiga, till och med nu, att hejda vära truppers marsch, om Ottomaniska Porten förbinder sig att samvetsgrannt iakttaga integriteten af den ortodoxa kyrkans privilegier. Men om motsägelseanda och förblindelse bestämdt vilja motsatsen — dä, äkallande Guds bistånd, hänskjuta Vi ät Honom att afgöra Vår tvist, och, uppfyllde af förtröstan till Hans Allsmäktiga Hand, skola Vi marschera till den Ortodoxa Trons försvar: Gifvet i Peterhof den 14 (26) dagen i Juni mänad, i nådens år det ett tusende ättahundrade femtiondetredje och af vår regering det tjuguättönde. Undertecknadt Nicolaus.r L: S. Vi behöfva icke för våra läsare analysera den moraliska halten af detta manifest; dess mått af sanning, rättvisa och lojalitet springer en hvar i ögonen. Förnärmelserna mot den heliga ortodoxa kyrkan bestå. deri, att Porten af sig sjelf beviljat den alla friheter den