STOCKHOLA, den 6 Juli
I några europeiska stater, der det ännu
icke lyckats reaktionen att alldeles utplåna de
1848 framkallade konstitutionella statsformer-
na, söker man i stället att underminera dem,
genom att utur dem så småningom bortrensa
hvarje frö till ett verkligt parlamentariskt lif,
och genom att sålunda och medelst uppre-
pade politiska trakasserier, förnyade upplös-
ningar af kamrarne o. 8. v., framkalia hos
massan en fullkomlig likgiltighet för författ-
ningen. Iogenstädes visar skenkonstitutiona-
lismen sig så ohöljdt som i Preussen. Den
så många gånger reviderade och omreviderade
konstitutionen blir vid hvarje kammarsession
ännu ett föremål för öm upptuktelse från re-
aktionen, ehuru den nu lägger föga hinder i
vägen för en regering, som har halfabsoluti-
stiska tendenser och önskar stödja sig på nå-
gra privilegierade kaster, i stället för på na-
tioaen, och ehuru de parlamentariska former,
som den håller vid lif, numera endast äro att
betrakta såsom koaferenser mellan regeringen
och ar stockratien; det nuvarande regerings-
partiet, byråkratien, rådför sig der med junk-
rarne och de ingå ackord i afseende på vil-
koren och sättet att gemensamt beherrska de
öfriga samhällsklasserna,
Hela denna parodi på ett verkligt parlamen-
tariskt hf har utledsnat folket, och sjelfva pres-
sen betraktar den utan allt intresse. Den
tyska pressen, på allt sätt besvärad och för-
tryckt af regeringsmakten, synes numera dela
den hos massan af folket rådande apathien;
den sysselsätter sig nu n amore med Kina,
Australien och Montenegro, och allt annat,
utom Tysklands inre angelägenheter; tidnin-
garne ge nu föga ledning för bedömande af
den inre ställningen, och enskilda meddelanden
derom bli derföre af större värde och bety-
delse. Vår korrespondent i Berlin lemnade ny-
ligen i ett bref af den 27 Juni en framstöll-
ning af kommunalväsendets nyare historia i
Preussen och det sätt, hvarpå byråkrati och
junkerskap sträfvat och numera till hufvud-
gaklig del lyckats att undergräfva kommunal-
lifvet, det vigtigaste fundament för ett fritt och
sundt politiskt lif. Vi meddela här nedan en
såsom fortsättning af nämnde korrespondens-
artikel oss tillhandakommen ytterligare: skil-
dring af partiernas ställning och den allmänna
sinnegstämningen i Preussen:
Jag har nämat, att resultatet af den afslu-
tade kammarsessionen var så godt som intet,
då man nemligen afser den politiska utveck-
lingen. Det motstånd, som venstern gjorde
mot tvenne reaktionära förslag, lyckades en-
dast genom det tvetydiga biståndet af detka-
tolska partiet och hade för öfrigt föga att be-
tyda. Hvad särskildt angår kamrarnes myc-
ket beprisade fasthet i fråga om press-saker, så
vittna undertryckandet af ;Urwähler, i Berlin
samt Neuer Elbinger Anzeigers, som icke
med ord blifvit omnämndt i kamrarne, myc-
ket mindre af dem förhindradt, om motsatsen.
Jag har kallat och fortfar att kalla ven-
sterus koalition med katolska partiet betänk-
lig. Den hotar i sjelfva verket att i närva-
rande ögonblick, som måste bli afgörande för
många politiskt-religiösa frågor, bringa ven-
stern i en objelpligt falsk position. Jag skall
framdeles i en utförligare teckning af partier-
nas ställning inom och utom kammarne få
tillfälle att närmare visa detta. Ett missför-
stånd är här knappt tänkbart. Förbindelsen
med katolikerna 1 de fall, der densamma vi-
sar sig nyttig och icke medförande någon fara,
kan det icke falla någon liberal politiker in
att afstyrka. Men förtröstan på denna för-
bindelse, liksom på koalitioner öfver hufvud
taget, torde under inträffande kritiska ögon-
blick komma att stå oppositionen ganska dyrt.
Hvad katolska partiet åsyftar, är numera in-
gen hemlighet efter de lifliga kyrkliga debat-
terna i andra kammaren.
Jag har redan i förbigående omnämnt det
största af denna kammarsessions revisionsar-
beten: första kammarens förvandling till en
pärskammare. Efter långa intriger bakom ku-
lisserna, efter en häftig kamp i kamrarne,
hvilken, då det kom till det afgörande ögon-
blicket, splittrade partierna och lät oss se den
venstra centern, Bethmann-Hollwegianerne, öf-
verflöda af royalistisk salvelse och förtroende-
fallhet; hvilket ock hade till följd att ett an-
tal konstitutionella Iemnade deras fana, — in-
rättades ett pärskap, af hvilket de som äro
mycket rika på förhoppningar, vänta. sig. ett
befästande och betryggande af de konstitutio-
nella förhållandena och en inskränkning af de
adliga landtjunkrarnes makt, och vänta detta
i samma ögonblick då genom undertryckande
af kommunallifvet sjelfva konstitutionens lifs-
nerv blifvit afskuren samt borgare och bonde
måste lemna ifrån sig allt inflytande i dessa
vigtiga förhållanden åt de småadliga riddar-
godsegarne. Man väntar med en viss nyfi-
kenhet konungabrefvet med pärsutnämniagar-
ne, som icke torde dröja länge, så vida icke
åtskilliga hvarandra korssande intressen skulle
föranleda en förlängning af det nuvarande pro-
visorium, öfver hvilket, såsom man kan se af
första kammarens ansträngningar och beslut,
riddare och länsherrar föga ha att beklaga sig.
Det skall då visa sig, hvilka som blifvit gyn-
nade af den nya inrättningen, och om icke
de liberala, som vid de olika faserna af för-