STOCKHOLA, den 6 Juli I några europeiska stater, der det ännu icke lyckats reaktionen att alldeles utplåna de 1848 framkallade konstitutionella statsformerna, söker man i stället att underminera dem, genom att utur dem så småningom bortrensa hvarje frö till ett verkligt parlamentariskt lif, och genom att sålunda och medelst upprepade politiska trakasserier, förnyade upplösningar af kamrarne o. 8. v., framkalia hos massan en fullkomlig likgiltighet för författningen. Iogenstädes visar skenkonstitutionalismen sig så ohöljdt som i Preussen. Den så många gånger reviderade och omreviderade konstitutionen blir vid hvarje kammarsession ännu ett föremål för öm upptuktelse från reaktionen, ehuru den nu lägger föga hinder i vägen för en regering, som har halfabsolutistiska tendenser och önskar stödja sig på några privilegierade kaster, i stället för på natioaen, och ehuru de parlamentariska former, som den håller vid lif, numera endast äro att betrakta såsom koaferenser mellan regeringen och ar stockratien; det nuvarande regeringspartiet, byråkratien, rådför sig der med junkrarne och de ingå ackord i afseende på vilkoren och sättet att gemensamt beherrska de öfriga samhällsklasserna, Hela denna parodi på ett verkligt parlamentariskt hf har utledsnat folket, och sjelfva pressen betraktar den utan allt intresse. Den tyska pressen, på allt sätt besvärad och förtryckt af regeringsmakten, synes numera dela den hos massan af folket rådande apathien; den sysselsätter sig nu n amore med Kina, Australien och Montenegro, och allt annat, utom Tysklands inre angelägenheter; tidningarne ge nu föga ledning för bedömande af den inre ställningen, och enskilda meddelanden derom bli derföre af större värde och betydelse. Vår korrespondent i Berlin lemnade nyligen i ett bref af den 27 Juni en framstöllning af kommunalväsendets nyare historia i Preussen och det sätt, hvarpå byråkrati och junkerskap sträfvat och numera till hufvudgaklig del lyckats att undergräfva kommunallifvet, det vigtigaste fundament för ett fritt och sundt politiskt lif. Vi meddela här nedan en såsom fortsättning af nämnde korrespondensartikel oss tillhandakommen ytterligare: skildring af partiernas ställning och den allmänna sinnegstämningen i Preussen: Jag har nämat, att resultatet af den afslutade kammarsessionen var så godt som intet, då man nemligen afser den politiska utvecklingen. Det motstånd, som venstern gjorde mot tvenne reaktionära förslag, lyckades endast genom det tvetydiga biståndet af detkatolska partiet och hade för öfrigt föga att betyda. Hvad särskildt angår kamrarnes mycket beprisade fasthet i fråga om press-saker, så vittna undertryckandet af ;Urwähler, i Berlin samt Neuer Elbinger Anzeigers, som icke med ord blifvit omnämndt i kamrarne, mycket mindre af dem förhindradt, om motsatsen. Jag har kallat och fortfar att kalla vensterus koalition med katolska partiet betänklig. Den hotar i sjelfva verket att i närvarande ögonblick, som måste bli afgörande för många politiskt-religiösa frågor, bringa venstern i en objelpligt falsk position. Jag skall framdeles i en utförligare teckning af partiernas ställning inom och utom kammarne få tillfälle att närmare visa detta. Ett missförstånd är här knappt tänkbart. Förbindelsen med katolikerna 1 de fall, der densamma visar sig nyttig och icke medförande någon fara, kan det icke falla någon liberal politiker in att afstyrka. Men förtröstan på denna förbindelse, liksom på koalitioner öfver hufvud taget, torde under inträffande kritiska ögonblick komma att stå oppositionen ganska dyrt. Hvad katolska partiet åsyftar, är numera ingen hemlighet efter de lifliga kyrkliga debatterna i andra kammaren. Jag har redan i förbigående omnämnt det största af denna kammarsessions revisionsarbeten: första kammarens förvandling till en pärskammare. Efter långa intriger bakom kulisserna, efter en häftig kamp i kamrarne, hvilken, då det kom till det afgörande ögonblicket, splittrade partierna och lät oss se den venstra centern, Bethmann-Hollwegianerne, öfverflöda af royalistisk salvelse och förtroendefallhet; hvilket ock hade till följd att ett antal konstitutionella Iemnade deras fana, — inrättades ett pärskap, af hvilket de som äro mycket rika på förhoppningar, vänta. sig. ett befästande och betryggande af de konstitutionella förhållandena och en inskränkning af de adliga landtjunkrarnes makt, och vänta detta i samma ögonblick då genom undertryckande af kommunallifvet sjelfva konstitutionens lifsnerv blifvit afskuren samt borgare och bonde måste lemna ifrån sig allt inflytande i dessa vigtiga förhållanden åt de småadliga riddargodsegarne. Man väntar med en viss nyfikenhet konungabrefvet med pärsutnämniagarne, som icke torde dröja länge, så vida icke åtskilliga hvarandra korssande intressen skulle föranleda en förlängning af det nuvarande provisorium, öfver hvilket, såsom man kan se af första kammarens ansträngningar och beslut, riddare och länsherrar föga ha att beklaga sig. Det skall då visa sig, hvilka som blifvit gynnade af den nya inrättningen, och om icke de liberala, som vid de olika faserna af för