stjerna; att fyra major Oxehufvud tillhöriga hästar obehörigen blifvit upptagne såsom tillhörande grefve Björnstjernas sqvadron och rationer för dem der beräknats; samt att vid grefve Björnstjernas sqvadron funnes en gardist som aldrig biifvit konfirmerad. För öfrigt hänvisa vi till redogörelsen för målet och få blott här upplysa, att krigsfiskalen deri ännu icke afgifvit sitt slutliga embetsmemorial eller framstöllt några ansvarspåståenden. Sp— LITTERATUR. Berättelser ur Svenska Historien af A. Fryzell. Nittonde och tjugonde delarne. I. Det är anmärkningsvärdt, att just de regenter, som synas sjelfrådigast och minst benägna att göra afseende på lagliga rådgifvare samt trotsa sjelfva den bestående författningen, mest äro beroende af gunstlingar och andra ofta temligen obetydliga personer, mycket mer än sådana monarker som af konstitutioner äro inskränkta till sin makt. Så var ock förhållandet med Carl XI. Få regenter ha till den grad som han uppammat en skara af mäktiga gunstlingar, ehuru han både i afseende på myndighet och skaplynne syntes vara som man säger karl för sin hatt. Den förste som på detta sätt ryckte till sig makten var Magnus Gabriel De la Gardie, en person som genom Fryxells forskningar framstår i nytt ljus — och ej det bästa, eburu rättvisa göres åt flera hans lysande egenskaper. De la Gardie var den som först, för att öka eget inflytande, ,sökte minska rådets och skilja det från konungen. Han införde bruket, att Carl lät om eftermiddagarne till sin sängkammare hopkalla blott några få partivänner bland rådsherrarne, med hvilka, samt med några bland skrifvarestaten, många ärender blefvo öfverlagda och afgjorda. Till detta sängkammarråd drogos småningom alla de vigtigare göromålen. Redan 1673 klagade rådsherrarne att de hade föga förtroende, föga delistyrelsen; att deras domsrätt i revisionsmål blef tidtals upphäfd; att de ej fingo del af svenska. sändebudens bref från de utländska hofven o. 8 v. Alla utmärktare män blefvo småningom undanstängda, hvaremot Carl omgafs med dels obetydliga personer, dels uppkomlingar, hvilka, såsom beroende af De la Gardie som framskjutit dem, borde bli hans lydiga och villiga handtlangare. Från början af 1673 till våren: 1675 var De la Gardie nästan enväldig. Hvad som mest stärkte hans gunst var den beredvillighet hvarmed han understödde Carls brinnande krigslystnad. En mängd exempel framläggas på den egennytta, hvarmed De la Gardie missbrukade sitt inflytande. Den lägste bland sängkammarråden var kammartjenaren Zacharias Renhorn, som hade icke litet att säga och hastigt uppklef till lycka och värdigheter. Redan i Mars 1673 blef han bofintendent och tre dagar derefter adlad med namnet Rehnberg. : En annan var statssekreteraren Hoghusen, lika stark i ölstopet gom i bläckhornet. Kanslirådet Örnstedt var en mycket ansedd och skicklig skriftställare, men utan all sjelfständighet, Tadel för mutor och egennytta, följde ock hans namn. Dennes måg Johan Rehnsköld var en inskränkt, rå och högfärdig. man, blott ett tanklöst redskap åt de andra. Han framskuffades mest för att förbinda -den oumbärlige svärfadren. Den snillrike och i många afseenden ut-; märkte Erik Lindsköld, af hvilken Fryxellll lemnar ett helt nytt porträtt, skulle gifva glans ! åt det hela. Han öfvertog småningom alla inrikes angelägenheterne under det De la Gardie skötte de yttre och tillika bar namn för det hela. Egennytta var äfven hos honom en framstående egenskap. Han vann mycket inflytande genom att understödja Carls krigslystnad. Gripenhielm, konungens informator, tillhörde ock detta hemliga råd. Han utdelade sina gracer till höger och venster mot kontant erkänsla. Han och Lindsköld visste att ömsesidigt förskaffa hvarandra dylika inkomster, och man liknade dem i sådant hänseende vid presten och klockaren, hvilka namn de ock fingo bära. Man harmades allmänt öfver det högmod och den fåfänga, som båda dessa uppkomlingar så hastigt utvecklade. Täflande i praktfullt lefnadssätt var dock Gripenhielm en fullkomlig odoga bredvid den lika outtröttlige som skicklige Lindsköld. Konungens tid användes för det mesta på jagt, nöjen och mönstringar. Rådet lemnade under missnöje och hemligt knot plats åt de mäktiga uppkomlingarne. Det olyckliga brandenburgska kriget blef De la Gardies fall. Missnöjet kräfde ett offer. De otacksarama uppkomlingarne, som ansågo sig ej längre behöfva De Ia Gardies skydd, bidrogo med synnerlig ifver till hans störtande. Konungen behandlade honom från denna tid lika orättvist som han förut blindt hyllat honom. I dessa stämplingar framträder en ny aspirant till hofgunsten — Johan Gyllenstierna, som länge syftade att intaga De la Gardies, plats. Han vann dock ej nu målet. För attly störta Dela Gardie hade Gyllenstierna olyck-!rc I — MOJJE står man invid platsen och ser rummet, der cc Vom ch NA FR kr Rn Rn mm rd HM Ad OO FP hr OM MM Mc PD M Dm nr OÖ FM MH FA vå rt pr