kunna bestridas.
En sädan organisation af agitationen torde ännu
vara svär att ästadkomma; talaren medgaf det dertill
fordrades en bättre anda hos inflytelserike män bland
de högre klasserna, och hos oss mäste man nästan
fråga om sädane finnas — ätminstone äro de svära
att uppsöka, emedan de draga sig tillbaka. Det for-
dras äfven penningar. Dermed hafver sig ock ej så
lätt. Med ett ord, saken är svär nog; och i dag
hafva reformens vänner kommit i en betänkligare
ställning, genom den allmänna reformsbetyrelsens afsä-
gelse. Talaren vågade föreslå mötets ledamöter, att
med honom förena sig i en uppmaning till den förra
reformbestyrelsen att fortfara i sitt uppdrag. Han
bad dessa herrar besinna de svärigheter som eljest
uppstodo för reformsakens anhängare. Han hoppades,
att deras nit för saken skulle förmå dem, att ännu
egna sina bemödanden deråt; och föreslog att mötet
i fall säsom han hörde, man ämnade i dag afsluta
detsamma, mätte välja nägra komitterade, för att med
bestyrelsen rådgöra om sättet att befordra reformpla-
nens genomdrifvande, hvarefter en uppmaning att bi-
träda det sättet borde offentligen framställas till de
ännu varande refermsällskapen och alla reformvän-
ner i landet. — Första frågan mäste dock nu blifva om
bestyrelsen ville qvarblifva.
Nv anmälde prosten Askengren sig af älderdom och
behof af lugn hindrad att ätaga sig sitt förut inne-
hafde förtroende uppdrag. Assessor Dahlgren anmäl-
de, ä ryttmästar Tersmedens vägnar, samma hinder.
Hr Hedengren ville ej vägra att fortfara i uppdraget,
men med vilkor att man ej fordrade af bestyrelsen
annat, än att afvagta en lämplig tidpunkt för nästa
reformmötes sammankallande, och ej på förhand be-
stämma en sädan. Han hoppades, att en vändning
i reformsträfvandet, liksom i nykterhetssaken skulle
en gång uppkomma. Den sednare hade ock länge
legat nere. Nu hade det emellertid visat sig en rö-
relse, som ädagalägger att man uppfattat den sakens
vigt. Så trodde han det ock skulle gå med repre-
sentationsreformen. Hr Dahlgren åtog sig äfven att
qvarblifva, på samma vilkor som hr Hedengren. Hr
Bohlin ville väl ej undavdraga sig, men hemställde
om icke centralibestyrelsen borde hafva sitt säte i
Stockholm och önskade att man skulle upptaga den
frågan till öfverläggning.
Herr Hjerta bade vid 1850 års möte, trott att in-
gen bestämd tid borde för nästa- möten bestämmas,
utan det lemnas ät bestyrelsen att välja lämplig tid-
punkt derför. Han beklagade emellertid om hr Hed-
grens vilkor skulle utsträckas dertill, att ej bestyrel-
sen ville medverka till det mäl han vägat föreslå, i
och för reformens befordrande; ville dock ej insistera
derpä, för att ätminstone en sammanhållningspunkt
mätte finnas. Att flytta den till hufvudstaden, snsäg
talaren icke nu önskvärdt. : Mötena böra hällas i
Örebro, säsom beläget midt i landet och snart egan-
de lätta kommunikationer. Man skulle ock t. o. m.
kunna säga, att det politiska intresset hos folket ännu
visar sig starkast i de medlersta delarne af landet.
Talaren hade ej så fullt förtroende -för hufvudstads-
opinionen. De uttrycka — ej alltid — landets. Huf-
vudstäderna visa sig oftare vara tummelplatsen för
partiella och enskilda intressens strider, än de stora,
allmänna intressenas lugna verkningsfält. Europas
fastland har fått, på ett sorgligt sätt, göra den erfa-
renheten — och vi — männe vi icke äfven sett be.
vis derpä? Landets opinion, om än icke sä liflig, ej
så brådskande, visar sig deremot allvarligast, lugnast
och starkast i byggderna — och talaren trodde det
vara bäst, att bestyrelsen förblef der den vär. Han
föreslog, i anledning af de anmälda afsägelser, att
styrelsen måtte uppdragas att komplettera sig sjelf.
Uppä propositionen beslutade mötet, att allmänna re-
foraibestyrelsen- skulle fortfara att hafva säte i Örebro,
och att änmoda förra bestyrelsen att fortfara, att in-
kalla de förut valda suppleanter för de afgäende,
ssmt att komplettera sig sjelf.
Herr Hjertas motion om utseende af kommitterade,
förekom derefter. Hr Dahlgren ansåg reformfrägans
närvarande ställning vara sädan, att man ej kunde
ännu vänta sig nägot af en agitation. Här vore väl
en sädan eljest lika möjlig, som annorstädes; men
pengar?
Hr Bohlin ansäg väl det vara vigtigt att under-
hälla en agitation; och han utvecklade huru i Eng-
land, den s. k. Auti Corn Lsw League agiterat
och lyckats för spanmälslagarnes afskaftande. Han
t.odde ej att sinnesstämningen för reformsaken var
så likgiltig som mängen tycktes föreställa sig; miss-
tröstade ej så mycket som hr Dahlgren om att per-
ningar ju kunde erhållas, o. 8. v. Men han ansäg
ej en särskild kommitt nu nödig, eller rättare visste
ej hvad den skulle kunna nu uträtta.
Hr Hjerta yttrade det hopp, att om ej mötet nu
vu ansåg sig böra göra nögot direkt, för bvad han i
följd af sjelfva de från utlandet hemtade begreppen,
med utländska ord i kortbet kallat en organisation af
ogitationen, den allmännsa reformbestyrelsen cock mätte
i sinom tid tänka på saken. Han hade emellertid
uppfyllt en begäran från Stockholms reformvänner,
hvilket dock torde förtjepa uppmärksamhet ien fram
tid. För sin egen del misströstade ban ej, att ep
god sak gär fram, om cck man ej genast kan blifva
ense om medlen.
Elof Andersson trodde, att det vore vä! om man
besörjde utgifvandet af broschyrer, som upplyste om
reformens avgelägenbeter. Han ansög mänga tidens
tecken visa, att reformssken bade en god framtid.
Man borde akta på detta, söka sammanbälla reform-
vännerna, sammankalla nytt möte, sä svart man fann
att lämplig tidpunkt är inne, samt dä vidtaga de
atgärder som reformsakens bästa kräfver.
Hr Hedlund gjorda f rslag, att mötet skulle afgifva
en varm uppmaning till allmänna reformbestyrelsen,
att med samma nit, hvarmed den bittills tjenat re-
formens sak, pä allt sätt som kan finnas lämpligt och
lagligt, söka befordra densamma.
Hr Hjerta instämde deri.
Hr Hedengren äfven, och mötet förenade sig all.
mänt i en sädan uppmaning.
Härefter valdes revisorer att granska räkensksper
och kassan, och ätogo sig major v. Scbantz och kam-
rer Sundström detta uppdrag.
Ordföranden atslutade sammankomsten med nägra
afskedsord till mötet; gladde sig åt att dagens sam-
mankomst utvisat ett varrst intresse för reformsaken;
boppades att reformvänprerna ännu ea gäng skulle
mötas, lifvade af samma nit; och att om ock ej han
mera, vid sin höga ålder, kunde få se följderna af
deras sträfvanden, åtmisstone det yngre slägtet mätte
få drsga nytta deraf. Han uppmanade församlingen
att uppsända varma tacksägelser till Försynen, som
bevarat en älskad kooungs lif, hvilken genom ädaga-
läggandet af sin öfvertygelse om en representations
förändrings nödvändighet och dennas grundande på
fria val och allmänt förtroende, nedlagt i folkets kjer-
tan boppst på ett bättre i framtiden, hvilket säkert
ieke skall svikas.
Församlingen, instämmande i den gjorda uppma-
ningen, tack: de derefter ordföranden.
RETDSIRSNS DE NPR FSLLNA
LITTERATUR,
Berättelser ur Svenska Historien af A. Fryzell,
Nittonde och tjugonde delarne.