mer om erotring och. natnna 10fr gena ute
derlag, och man talar till och med om ett
uppror som nyligen i S:t Petersburg egt rum,
till följe af detta partis, högljudda missnöje
med den mera foögliga och försigtiga politik
som är utmärkande för rikskansleren grefve
Nesselrode. Bearbetningarna i frågan ora dan-
ska tronföljden jemte åtskilliga andra tecken,
ätvensom den särskilda uppmärksamhet Eng-
land i detta ögonblick egnar Östersjön, gerl
vid banden att Ryssland i detta ögonblick
tänker framtidsdigra tankar, och Sveriges ställ-
ning till detta välde ger en särskild anled-
ning att med intresse följa hvad utlandets för-
nämsta tidningar meddela om den ryska po-
itiken.
dogöra för dessa den utländska pressens de-
batter, och vi torde oftare få tillfälle ati der-
tili återkomma. Till en början meddela vi
töljande märkliga artikel ur en af-den engei-
ska pressens, förnämsta organer:
I en tid lik den närvarande, då vågbalan-
sen vacklar mellan bestämningen till krig el-
ler fred för Europa, är bästa utvägen att an-
ticipera utslaget den att sätta oss sjelfva, fria
från passion eller fördom, in i den persons
eller det partis åskådningssätt, com har afgö-
randet i sina händer. I närvarande fall har
czar Nikolaus af Ryssland den afgörande
rösten.
ryktet att han är i det gammalryska partiets
händer, genom hvars undfallenhet han fick
bestiga tronen, så är saken för oss praktiskt
densamma. Huruvida:czaren i sin öfverty-
gelse står isolerad, eller liksom vid sin tron-
bestigning omgärdas utaf en krets af bajonet-
ter, det betyder för ögonblicket ingenting för
oss. Så länge han sitter der, är det klokare
för oss att ett ögonblick ställa oss der med
honom, se med hans ögon, minnas med hans
minne, och derigenom föregripa hans beslut.
Vi äro skyldiga våra läsare att re-
Eller, om det är någon sanningidet
Och för att kunna se med hans ögon måstel
vi besinna att sjelfbherrskare hafva en egen
känsla, förnimmelse eller erfarenhet af en sjö-
lavandring, eller en öfverlåtelse af tanke och
vilja, hvarigenom all deras utmärktaste före-
trädares äregirighet, alla deras planer, alla
deras trinmfer och alla deras nederlag öfver-
gå på dem sjelfva och biifva deras egna, och
sålunda hopa sig, tilldess mannens hjerna,
eller verldens tålamod, dignar nnder bördan.
Detta är den väg hvarpå, inom de stora na-l
turliga lagarna som äro deras verktyg, gu-l
darne slå med vansinne dem de vilja förderfva.
Det ges en proklamation, utfärdad af Ryss-
Jand 1837 tll de tscherkagsiska cheferne, som
visar att själavandringsprocessen hade -redan
då gått femligen långt hos sjelfherrskaren.
Sen ij ickap, säger det kejserliga budskapet.
att om himitarne skulle falla ned, kunde Ryss-
land hålla dem uppe med sina bajonetter?
Engelsmännen kunna vara skäligen goda handt-
verkare och fabrikanter, men makten dväljes
hos Ryssland allena. Intet land har någon-
sin fört segerrika vapen mot Ryssland. Byss-
land är det mäktigaste af alla folk. Om j
önsken fred måsten j vara öfvertygade att det
i verlden endast finnes två makter — Gud il
himmelen, och czaren på jordems. Tscher
kasserne hafva ännu i denna stund ej fått
detta i sitt hufvud; men det är allt skäl att
kejsaren måste tro det nu, till och med mer
än för sexton år tillbaka.
- Utan tvifvel känner och mins han, alldeles
såsom hade han sjelf varit med, det första
kriget med Turkiet 1678, då Ryssland, som
ännu icke hade någon. europeisk hamn mer
än Archangel, gjorde några utbyten med tur-
karne, hvarigenom det kom i besittning af
Ukraine. Han känner och mins, liksom han
sjelf varit underhåndlaren , acqvisitionen -af
Azow, hvarigenom Ryssland fick sin första
hamn vid Svarta -hafvet. Detta var förr än
man vet att czar Peter frapperades af den
tanken, som icke kan annat än inverka på
verldens öden förkommande sekler, att ve-
stra Europas fationer voro mer försigkomna
äng hans egeh, och att det ej fanns något skäl
hvarföre han ej skulle bringa sitt eget folk
upp i jemnhöjd med den europeiska civilisa-
tionen.
äregirighet , med modifikationer som passat
deras personliga karakter. Den ena må hafva
tänkt mer på en skrytsam lyx; såsom Kata-
riaa, en annan, såsom Paul, må hafva sökt
sin ära i att ställa sig i spetsen för ett mnor-
diskt statsförbund mot England, en annav, så-
som Alexander, i att skapa den Heliga ANi-
ansen, och åter en annan, såsom Nikolaus,
i att uttränga vesterns regeringsgrundsatser,
för att lemna rum åt österns; men alla hafva
de delat czar Peters längtansfulla blick mot
vestern, såsom det förlofvade landet. De
hafva alla i minnet frossat på skådespelet af
Finlands träskmarker, då den vaggande säf-
vea och den blommande bladvassen föllo för
lian, att göra rum för de putsade palatsträd-
gårdarne, som Peters inbillning skapade, då
de stagnerande träsken började röra på sigl
och afrinna i Newa, och då skyttarnes kojor
nedrefvos, för att lemna plats åt de stolta
granitkajerna, der en ny europeisk hufvudstad
skulle uppstå. Och alla dessa sjelfherrskare
blicka, såsom Peter blickade, hän mot södra
ändan af deras välde, och se, såsom han såg,
att hans tillvext såsom en europeisk makt
skulle otroligt påskyndas genom besittning af
östra Europa i hela dess längd, från det ena haf-
vettill det andra. Han hade Archangeloch Azow,
och det fattades honom endast Konstantinopel,
för att utsträcka sitt välde från Isbafvet tili
Medelhafvet. I sitt testamente ålade har siöa
efterträdare att sätta sig i besittning af Tur-
kiet, och att underblåsa sådana misshällighe-
ter mellan de vestliga nationerna, som kunde
Alla hans efterträdare hafva ärft hans
AA
bereda tid och lägenhet för ryska företag.!
Detta var det verkliga ursprunget till den strid,
som är föga mer än börjad, mellan den
österländska despotismens och den represen-
tativa styrelsens grundsatser; hufvuddrabbnin-
gen måste komma förr eller sednare, och på
dess utgång beror Europas öde. Arfvingarne
efter denna märkvärdiga testator hafva motta-
git det anförtrodda uppdraget med ett nit,
som bevisat inför verlden att nöden skulle bli
cket stor för att de skulle glömma den
my
undfångna lärdomen. Katarina slog och föröd-
1 a Mar DE
RA sn ka a Sn MA RA