Kunde ej: blträda döt fOrslagöot: - Aoformmotet nade
ock 1850 underkänut det likvande förslaget. För sin:
del bade hr Hjerta gjort sig den föreställningen, att
det säkerligen vore det bästa, om den etter ständs-:
formens. afskaffan1e först inträdande nationalrepresen-
tationen vore vald af folket, på ett allmänt och en-
kelt sätt. Tal. trodde, att då dess uppgift nödvän-
digt måste blifva, tiil att ordna samhäliets skick och
angelägenheter i en helt annan anda än ständsandan,
och till att afskaffa allt som ej öfverensstämde med
ett på allmänna rättsgrunder bildadt representativt och
kommunalt system, men befordra allt som kunde för-
lika och sammansmälta de gamla stridiga intressena,
så borde den nya representationen, ehuru tillika ut-
ötvande sjelfva, det ständiga representantkallet, tillika
bafva naturen och kraften af hvad man kallar kon
stituerande församling, likväl naturligtvis under sam-
verkan med regeringsmakten. Sådana församlingar,
talaren hemställde det till enbyar, hafva alltid varit
och ansetts för sakens framgång böra vara, blott och
bart folkvalda, och deras former hafva städse varit
enkammarens. Sä, talaren ville öppet erkänna det,
hade han på det hela anseit Örebroförslagets riks-
församling vara, ehuru delad till öfverläggning i två
afdelningar, emedan sädant gaf tillfälle till mängsi-
diga öfverläggningar, utan tidsförlust, samt till besin-
ning innan besluten blefvo enige. Han trodde, att
den kontinuitet, som vanns genom en del ledamöters
qvarsittande någon längre tid, i den ena afdelningen:
äfven var nyttig, om nemligen den var en kontinai-;
tet af pe ursprungliga folkvalen, men ej om den var
en sädan af klassval, eller vissa serskilda intressen.
Han visste i sannin. icke huru i värt land maa kunde
få bättre, med personer och äronen bekanta elektorer
för öfre kammaren, än sjelfva de representanter som
folket vid sina samfälda val utsett. Han visade, att
i värt land, i följd af sjelfva det gamla ståndsväsen-
det, icke funmos nägra sädana slags myndigheter,
hvilka, till sin natur folkvalda, kunde lemna samma
garantier för goda val af öfre kammaren, som de
hvilka i Förenta Staterna och nägra mindre europei-
ska stater valde senater eller dylika lagstiftande myn-
digheter. I en framtid kunde möjligen sädana kom-
ma att i värt.land uppstå, t. ex. om organisationen
af sockennämnderna blef fullständigare, hushällssäll-
skapen blefvo valde för att behandla ämnen hörande
till ekonomiska lagstiftningen, länsnämnder tillsattes
för att deltaga i vissa delar af verkställande maktens,
nu i ordnings- och utsökningsmäl, hushällsmäl, m.
m. nog vidsträckta och ofta godtyckliga verksamhet,
0. 8 v. Men nu förefinnas inga sädane eller andra
myndigheter, i den form, att de utgå frän folket, och
kunde öfverlemnas en så vigtig valrätt, som till öfre
kammaren. Tal. trodde säledes, att det ej var värdt
att tala om ändring i första kammarens bildande.
Behöfdes en sädan i framtiden, då nya institutioner
göra det nyttigare och nödigt, kunde just en så en-
kelt sammansatt riksförsamling, scm den man i Öre-
broförslaget föreslagit, lättast ästadkomma förändrin-
gen. Den är ett sannt uttryck af folkets opinion.
Hr Zettergren inst mde med hr Hjerta och förkla-
rade, att det äfven var hans reformsälskaps tanka att
man ej borde afvika frän det en gång beslutade.
Den tid torde nemligen komma, dä en annan anda
blifver rådande i fäderneslandet, och då skola mänga
träda fram under de fanor der man pu knappast vä-
gar visa aig.
Hr Hedlwmd begärde. proposition, om mötet vidblif-
ver sitt förslag antingen oförändradt eller med de at
bondeständet, enligt Bengt Gudmundssons reservation
gjorde förändringar.
Hr Bohlin eriorsde derom, att vid första allmänna
reformmötet 1849 en liflig diskussion föregått bäde
enskildt, inom beredningsutskottet och i plenum, om
kammarbildningen: att ett förslag till öfre kamma-
rens bildning, afvikande frän det af mötets pluralitet
antagne, varit i Götheborgs reformsällskap väckt och
bär äfven diskuteradt: att flere reformvänner uttryck-
ligen förklarat att de, sä vida mötet blott antoge
denna speciela punkt i enlighet mgd Götheborgsför-
slaget, skulle vilja med all förmäga arbeta för mötes
förslag i sin helhet, hvilket de eljest ansägo sig böra
motarbeta: att denna punkt visserligen icke vore så
vigtig, att ju icke ett medgifvande härutinnan borde
kunna ske, sä framt ett dylikt beredde förslaget gif-
ven majoritet i borgareständet och en stor del af den
förmögnare medclklassens understöd: att talaren dock
icke ville päyrka nägon förändring i Örebroförslaget
— bhvartill skäl och befogenhet saknades — eller ut-
talande af nägon opinionsyttring, som kunde binda
händerna för framtiden, men väl trodde skäl finnas
för ett uttalande i allmänna ordalag derhän att, i
händelse ett förslag framlades som för folkthinget el-
ler nedre kammaren vore lika med Örebroförslaget,
men i fråga om öfre kammaren derifrän afveke —
t. ex. i enlighet med nu omtalta Götheborgs förslag
eller nägot liknande — mötet hyste den förboppning
att landets reformvänner icke skulle tveka att ansluta
sig dertill, ehuru de i principen fortfarande vidhöllo
hvad i Örobroförslaget blifvit uttaladt.
Hr ZHjerta bad att man ej skulle sammanblarda
flera frägor, utan behandia hvarje för sig. Oreda och
tidspillan förorsakades eljest.
Nu uppstod en diskussion angående redaktionen af
den blifvande propositionen, hvarunder dock man äter-
kom til än det ena, än det andra ämnoet. De flesta
förut varande talarne förklarade sig öfver hvad de
helst önskade, och hvilket här ofvan, så godt ref. för-
mätt, blifvit antydt. En ny talare,
Rädman Ekblad, som ej varit närvarande vid ef-
termiddags-diskussionens början, ansig sig böra be-
strida all förändring i det förslag, som vunnit bonde-:
ständets medverkan. Han ansåg att om kammar-
bildningen vore så vigtig, blef den nog upptagen till
förändring, dä fräga blef att utföra representations-
förändringen. Han beklagade att frågan derom
tycktes hafva föranledt en splittring i mötet, som
borde och kunde undvikas. Han ville bafva förslaget
oförändradt.
Hr Hedengren bade ej förmärkt någon eplittring.
Här hade väl varit skiljaktiga meningar, men ingen-
ting som kunde få ett sädant namn. Han äberopade
vfgten af att hafva fattat ett omdöms om hurudan
den ändring borde blifva i stadgandet om öfre karc-
maren, i fall en sädan kunde leda till att få ett till-
bud af den andra sidan att ingå på representations-
förändring, med bibehällande af folkthinget. På ett
ganska intressant sätt visaie hr H., att den nedre
kammarens valsätt, m. m. i Örebroförslaget icke är
någon ny uppfinning, utan detsamma som nästan öf-
verallt brukas i våra menighetsförhällanden, kommu-
nalformer, o. s. vy. Då konungen vill höra folkets
tanka nu, så kallas ju ombud, som väljas genom i
sockenstämmg valde elektorer, o. s. v. Aldrig ifrå-
gasättes då förmögenhetsvilkor, skattebelopp, bem-
mansvidd, o. s. v. Men om ett förslag bjudes, som
kan möjligen närma sig till reformvännernas önsknin-
gar, borde män tänka på jem ning och ej hälla envist
vid hvad man en gäng kommit att antaga.
Hr Bohlin uppläste en proposifion till utlåtande ä
mötets sida, affattad i eslighet med den af honom
förut framställde mening.
Pauw Andersson instämde med major vy. Scbantz.
Han trodde att det icke vore sä längt innan den ti-
den raedas, då sympatier för Örebroförslaget blifva
lifligare än nu. Srenska folket och dess regering
hafva sagt att reformfrögan ej kan falla, och talaren
trodde för sin del detsamma. Skulle man nu läta
tumma sig, skulle svenska folket blifva ständigt gäc-
kadt? Det tillhör svenskmannased att blifva vid ord
och lötte. Tal. visste således ej huru han skulle ut-
tyda derss handlingssätt, som här förordade en för-
ändring i det en gäng antagna.
Hr Uhr var förekommen af brr Hedengren och Dsbl--
gren, och önskade blott ä mötets sida att få den tan-
ken uttryckt, att reformvännerna icke äro sä envisa,
att de icke vilja antaga nögot annat förslag. Tal.
hade under dex föregäende riksdagen förordat ett för-
slag, grundadt på Örebrofö slagetsfolkthing och Brinck-
ska förslagets landsthing. Han trodde, att äfren
det vore en förändring, som kunde antagas i fall
derigenom man kunde förena olika meningar inom
a a AA EE